Har du förtroende för regeringen?
Behöver inte sägas mer.
Det finns många faktorer som talar för att R2 ska fullfölja sin nedmontering som påbörjades sista december 2019. Den främsta är, den numera riksbekanta, bottenplåten i Ringhals 2:s reaktorinneslutning. Bottenplåten är en av flera barriärer för att i händelse av ett haveri förhindra radioaktiva ämnen att läcka ut till omgivningen.
Kortfattat kan sägas att mellan oktober 2015 och juli 2016 redovisade Ringhals kompletterande utredningar och analyser i denna fråga till SSM. Dessa omfattade bland annat en så kallad säkerhetsdemonstration, vilket innebär en stegvis genomgång och analys med pessimistiska antaganden av hela kedjan. Utifrån ett postulerat läckage genom bottenplåten identifierades möjliga läckagevägar och läckageareor, och därefter uppskattades möjliga läckagemängder ut genom inneslutningen.
Även konsekvenserna om vattnet från inneslutningen skulle ta sig utanför inneslutningen analyserades. Resultaten har slutligen jämförts med de referensvärden som gäller för utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivningen.
I analysen ingick även att genomföra känslighetsanalyser där ytterligare scenarier med avsevärt större antagna läckageareor prövades i teorin för att se om även dessa fall skulle resultera i acceptabla resultat. Ringhals kom fram till att strålsäkerhetsmässiga säkerhetsmarginaler uppnåddes och därmed fortsatt drift av Ringhals 2, även om skador med mindre djup än 3 mm lämnades kvar utan inspektion.
För Strålsäkerhetsmyndigheten innebar det här en mycket omfattande granskning under lång tid som involverade ett stort antal olika experter, bland annat inom områdena material, haveriförlopp och deterministiska och probabilistiska analyser.
Efter genomförd granskning beslutade myndigheten den 14 oktober 2016 att Ringhals AB, RAB, med vissa villkor, åter fick ta Ringhals 2 i drift. För drifttillstånd efter sista december kräver myndigheten att RAB ska visa orsaksförklaring med mera till bottenplattans försvagning. Detta förutsätter en okulär besiktning, vilket är ytterst svårt och tekniskt krävande och inte ekonomiskt försvarbart med tanke på ursprungsplanerad drift till 2025.
Tyvärr är det så att bevisbördan ligger på RAB och för att kunna göra detta krävs att stora komponenter måste friläggas från sina bäringar mot reaktorinneslutningens golv. Enligt Ringhals är detta i princip omöjligt att göra. Frågan är då om ett politiskt beslut ska köra över SSM och om detta skulle bli verklighet är detta oerhört allvarligt då kärnkraftsäkerheten ställs åt sidan."