Hur mycket fick ni när ni fyllde 18?

Hejsan!

Jag tror detta varit uppe i en tidigare tråd, men kan inte hitta den nu. Jag är nyss fyllda 19, och förra helgen råkade jag i diskussion kring vad vi fick i 18-årspresent. De flesta fick mellan 5000-10000 och blev helt chockade när jag berättade att jag fick drygt 400 000+bil och körkort. Mina föräldrar har varit relativt högavlönade, och har därför kunnat spara ihop dessa pengar till mig, vilket jag är oerhört tacksam över. Dessutom får jag 2000 kr i månaden av mamma så länge jag studerar.

Mina vänner blev nästan förbannade, kallade mig bortskämd snorunge osv. Jag vet att jag fick mycket pengar, men alltihopa (utom 5000 som jag tog direkt) är placerade och oanvända. Jag går inte i dyra kläder, kör en bil från 90-talets början, och talar aldrig om pengar. Ändå är de sura på mig nu och vill inte tala med mig.

Hur mycket fick du när du fyllde 18? Hur mycket gav du/ttänker du ge till ditt barn?

Jaså? Nu antar jag att du simmar på samma ekonomiska nivå som ts. Jag tror inte att vännerna betedde sig väldigt omoget. Bara svårt att umgås med någon som skryter om att få 400 000 plus bil och körkort plus 2000 varje månad av sina föräldrar.

0kr och någon liten sak i present. Varför skulle man få en massa pengar när man blir 18 annat än att man blir myndig och får själv bestämma över de pengar som finns knutna till en själv??

Nej, fast det sa jag ju inte heller :)TS säger ju själv att TS är väldigt tacksam, så medan jag Lätt kan förstå att kompisarna blev avundsjuka (det blir jag också) så tycker jag de betedde sig lite illa - det är inte TS fel att TS har välbeställda föräldrar. Och får man inte vara glad och berätta om sina presenter utan att bli kallad bortskämd så...nej, då är det inga vidare kompisar.

++

Till TS däremot; jag tror det är så - jag är pissfattig och har så varit hela mitt liv - började jobb vid 17 för jag var tvungen att dra in pengar, och sitter kvar i samma helvetiska skitjobb än idag och tjänar drygt Ingenting, och kommer alltså inte ur den situationen. Jag kan HELT klart bli direkt löjligt avundsjuk när jag sre människor som har det lättare, utan att faktiskt ha gjort något för det, utom att ha turen att födas i "rätt" familj - MEN, det är på inget vis ditt fel.

Bara försök ha i åtanke att dina kompisar KAN vara såna här som jag, som alltid ärvt sina kläder och aldrig varit utomlands (eller ja, jag är ju utomlands nu, när jag är 32 - men under uppväxten menar jag, såklart) och aldrig haft alla de här sakerna andra ser som självklara, och jobbat utan att ens plugga vidare - det ÄR ens eget ansvar, helt klart, men det är också hemskt lätt att bli avundsjuk hur ogärna man än vill, över allt det som man själv aldrig fått uppleva, och aldrig kommer få uppleva, hur man än bär sig åt - för om jag så blir miljonär IDAG så kommer det inte göra de senaste 10 åren av skitjobb och fattigdom ogjorda. Det är kanske svårt att sätta sig in i om man har pengar, kan jag föreställa mig - men ja, ha lite i åtanke att det kan vara en hel del känslor som väller upp för dina kompisar, med besvikelse, bitterhet, att man misslyckats och aldrig kommer lyckas, och så vidare - troligen går det över, och gör det inte det så är det väl bara så då.

Oavsett - grattis i efterskott på 19-årsdagen :)