Hur mycket fick ni när ni fyllde 18?

Undrar om jag fick nnting utöver den vanliga hundralappen jag fortfarande får nästan 30 år senare. Har endast en gång fått en större summa pengar och det var när pappa dött. Då fick jag 25000:- för mamma visste att det skulle dröja massor med år innan jag fick ärva pappa genom mamma-han dog ung.

400000:- är extremt för mycket och extremt bortskämt! Jag hade 6000:- på fickan när jag flyttade hemifrån och vi skramlade till toapapper minns jag. Det är inte bra bli serverad allt och inte lära sig sköta sig själv! Ingen efter 18-19 ska vara beroende av sina föräldrar,man ska klara sig själv. Jag skulle hellre svälta än be mamma om hjälp,så gör man bara inte!

Någon 400000 kr plus plus vänskap? Nu tror jag inte att någon förälder bara trollar fram så mycket pengar utan att ha bra ekonomi. Det jag undrar är, varför blev ts kompisar "avundsjuka". Vad har ts berättat för de från början?

Jag fick en större summa (+120 000 kr) när jag fyllde 18 år (i form av fonder som sparats åt mig sedan jag föddes) och så medfinansierade mina föräldrar en bostadsrätt i Stockholm åt mig. 

Varför skulle detta göra mig till en sämre människa än någon som inte har råd med toalettpapper? Eller bättre för den delen. Jag ser inte hur en person är bättre, starkare eller finare för att han eller hon inte tar hjälp av sina föräldrar om de kan och vill hjälpa. Ska mina föräldrar sitta på pengarna tills de dör och jag ärver allt ändå vid +50 års ålder när de VILL och KAN hjälpa nu? De har gett mig en underbar uppväxt, i form av kärlek och uppfostran, och nu har de gett mig en ekonomiskt trygg start på livet. Varför är det fult? Ja, det är jättesynd om de föräldrar och barn som inte har den möjligheten, men varför hata de som har den? Sluta trycka ned andra människor. Man blir varken finare eller fulare som person för att man har pengar.

Jag här nu 20 år och har jobbat ett år med ett arbete jag skaffade helt själv, köpt en egen bostadsrätt utan föräldrarna, studerar med mycket höga resultat, lever sparsamt och ekonomiskt och jag förvaltar mina pengar med noggrannhet. Mina föräldrar har genom sin uppfostran och goda exempel lärt mig värdet av pengar och ansvar. Det hade dem gjort oavsett om de gett mig 0 kr eller 1 000 000 kr.

Äh, folk blir avundsjuka för att andra har mer än de själva. Om det inte är pengar man vunnit på lotteri eller "tjänat" på att utöva nån sport. Kolla på Zlatan, ingen tycker att han har oförskämt mycket pengar, medan en person som under kanske 20 år arbetat sig upp till en hög position och har en 80-timmars arbetsvecka "har åt skogen för hög lön". Sverige i ett nötskal.

Och jaha. Vad tycker ni andra att TS skulle ha svarat om hennes kompisar frågade henne direkt, ansikte till ansikte? Skulle hon ha ljugit? Så verkar det nästan i några av era svar ... Om någon frågar något om pengar ska man alltså ljuga. Jag ska komma ihåg det nästa gång jag får liknande fråga. "Näää, alltså, jag fick en rulle toalettpapper och en örfil. Jaså, du fick en 500-lapp? Bortskämda snorunge! Nu kan vi inte vara vänner längre, för vi fick olika saker av våra föräldrar som har helt olika viljor och förmågor, precis som människor liksom brukar ha." Suck.

FD Sirpa här!

Ja!!! Det måste vi vara!! :D

Jag fick ca 500000 i skulder som mamma tog i mitt namn. Så mitt första halvår som 18åring tillbringade jag mycket hos polisen för anmäla henne

Då antar du helt åt skogen. Jag är uppväxt i en familj där mina föräldrar råkade sätta sig i skuld efter en konkurs och sitter än idag med dessa skulder. Vi fick leva väldigt snålt. Det mesta jag har fått av mina föräldrar är 5.000:- i bröllopspresent. Behöver jag säga att de hade sparat länge för att kunna ge mig/oss de pengarna?

Idag har jag jobb och tak över huvudet och det är jag fullkomligt nöjd med. Men några utlandsresor, SPA-helger eller annat som många andra unnar sig har jag inte råd med.

Så, nu har du fått veta det också. Känns det bättre då att jag har en åsikt i frågan?

Om vi återgår till ämnet istället; Ingenstans står det att ts skröt om sina tillgångar. De sura "vännerna" hade ingen orsak till att bete sig så omoget, annat än missunnsamhet och avundsjuka.

Som du säkert vet så är pengar en väldigt känslig fråga. Jag har inga miljarder men har aldrig talat om för någon det exakta beloppet, dels för att det är min ensak och för att inte äventyra vänskap pga avundsjuka. Nuförtiden talar jag inte heller om för mina arbetskamrater när jag köper något för 5-10000 för de påstår att vi har låg lön och knappt överlever på den.

Till TS: När jag fyllde 18 hade jag jobbat nästan 1 år och blivit sambo. Jag bjöd på fika hemma och fick "vanliga" födelsedagspresenter och inga pengar.

Att vara värd någons vänskap har inte det minsta med pengar att göra. Eller har det det för dig?