Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Är inte längre gravid men läser och gläds med er andra. Så stort grattis och jättebra hcg. Har du satt in ett el två embryo?

Rosen så fint du har modet att dela din framgång. Vet hur skrämmande det vara för dig att våga tro att detta är sant. Men, detcär det!!!!

Javisst bebis data:

De föddes 34+1, söndags.
Tv1: 45cm, 2120g, huvud 33cm, kl 19.48
Tv2: 45cm, 1930g, huvud 33cm, kl 19.50

Jätte fina vikter!

Vi satte in två embryon.

Jag känner så med dig Lana. Även här har det kämpats på i 8 år! Jag vet att kraften finns där och hoppas så att du hittar dit igen! All styrka

Tack Redan och ja... Inte är det lätt men det visste jag! Att både ett plus och minus skulle vara tufft! Ett plus är såklart helt underbart men jobbigt..
Stort grattis igen!! Tänk! Nu har du dina fina bebisar <3

Åh vad underbart med två små!!!! Kan bara föreställa mig hur stor vår lilla hade blivit då om hon fått leva kvar i magen till fullgånget. Hon var 34cm redan v 24 och vägde 625g. Hon var en rätt så stor tjej då kanske? Njut nu allt du kan av dina små älsklingar! Hoppas på min tur nästa gång.

Lana 68. Då är vi i samma sits då! Blev gravid men fick mf i v7+3. Hur långt hade du kommit? Beklagar verkligen förlusten! Jag vet hur det känns

Hu då Redan, vila och njut, hoppas det går tillbaka fort på dig. Skönt att de "små" mår bra. Pappa får desto mer tid, inte alltid pappan får det när de bara vill ligga och tutta på mamma i början. Lyssna på kroppen är viktigt, i alla lägen men som gravid har man ju fler att tänka på än sig själv! Bra gjort.

Lana, beklagar så väldigt. Samla kraften!

Rosen, skönt med stegring! Fin fint!

Håller med Redan, nyplussade har plats här med sin oro, här finns den fulla förståelsen för blodstänksnoja och obefintliga gravidtitetssymptoms skräck!

Beklagar verkligen förlust också

Avstannat i vecka 7 någon gång var på vul vecka 8

Har du några mer i frysen? Vilken klinik är du på. Hur mår du? Försökt länge ? Jag hoppas du har kraft att gå vidare försöka igen och till Slut lyckas. Kram

Jag ska hålla mina tummar hårt. Det kommer lyckas nu ska du se. Tänk inte för mycket fast jag vet hur svårt det är. Tack för omtanke kram

Tack jag ska försöka. Men just nu har all kraft försvunnit. Känns inte som att jag orkar kämpa mer just nu... tack för omtanke kram

Redan, än en gång stort grattis! Jag blev också jättedålig efter snittet i hf men du verkar ha mått mycket sämre. Tycker som du att de kunde gjort snittet en dag tidigare så kanske vi båda sluppit full hf.

Men visst är det härligt med bebisarna. Jag är så impad att du pumpar! Själv bestämde jag mig i torsdags för att inte amma - det kändes totalt övermäktigt att först sonda en halvtimme och sen pumpa en halvtimme var tredje timme dygnet runt. Sen var det så klart också att jag inte hade mjölk - det tar ju tid efter ett snitt. Och flickans sugteknik var jättebra i början och sen började hon klydda. Han lyckades också fint ett par gånger men blev också väldigt frustrerad när han inte fick till det. Nu nappmatar jag de flesta mål och de äter redan halva sin matdos så det är jättebra. De är ändå små så har inte så mycket kraft.

Lana, jag lider med dig. Tror inte någon kan förstå hur svårt detta är om man inte är inne i det. Jag skulle råda dig att anförtro dig åt någon vän eller familjemedlem - det har varit stort stöd för mig. När man berättar är det alltid någon som känner någn annan - det är vanligare än man tror med barnlöshet. Bara väldigt få som talar öppet om det. Jag gick in i väggen mkt pga detta så en bra psykolog eller psykiater kan också vara en lösning.

På tal om att tala - här är alla jättenyfikna på hur twinsen kommit till så jag har berättat. Känns rätt bra att berätta för läkare om immunproblematik och behandling!  Det knasiga är att alla typ håller med om att kroppen kan stöta bort embryon men varför erbjuds det då i princip ingen lösning alls i Sverige?