Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Jag måste instämma! Jag blir ursäkta mig nu, men jag blir avundsjuk och förbannad! Folk lägger upp sina ul bilder på fb och berättar nästan direkt att de är gravida. Medans jag och min man efter v 8 när vi vart på vårt första ul berättade för mamma och mina bröder. Men sen berättade vi inget mer förräns det syntes, då berättade vi för de som såg det. Men annars så höll vi det för oss själva. Och så kom den där tragiska tisdagen när hon helt plötsligt dött i magen!!!! Men hade jag skrikit ut det över hela världen! (Jag kanske skulle tagit en bild på mig i gynstolen och lagt ut med) då kanske hon hade överlevt!? Denna oro hela tiden! Men du ska se att det faktiskt kan gå bra oxå! Var lugn, det är din tur nu! Kram

Kort fråga. Någon som vet hur snabbt IL dropp försvinner ur blodet kroppen. Alltså effekten i blodet.

Tycker det har varit mycket ledsamheter i tråden nu :( Till alla er som har det tungt nu, hoppas att ni snart kan hitta styrka igen.

Kcb, om ni har hittat ert drömhus...slå till! Man kan ju alltid flytta igen, även om det är jobbigt. Förstår hur du tänker.

Jag har varit på UL idag, v 24+1. Det såg bra ut. Den lille väger ca 770 gram, 70 gram över kurvan. Känns fortfarande så overkligt och har svårt att ta in. Är glad för att det såg bra ut idag.

Stor kram till er alla, var ni än befinner er i denna känslomässiga berg-o-dalbana!

Kram till er som förlorat era graviditeter, bebisar. MA är så trist att man går länge och tror att man är gravid, klockan tickar i onödan har jag känt det som när jag haft det.

Stor kram till alla som har det lite extra tufft just nu <3

Kcb, klart ni ska satsa på drömhuset! Ni kommer bli föräldrar Nojja på du och ring bm. Det ska gå bra detta!

Ego:  Redan..du efterfrågade ju uppdateringar Jag är idag i v 32 (31+6), tiden går så fort! Allt känns ok, förutom att tröttheten kommit tillbaka och så har jag en inflammation i höger höft som inte vill ge med sig trots att jag fått kortisoninjektion av reumatologen. Får bita ihop helt enkelt, men det tär lite eftersom jag sover sämre pga smärtan och Pyret väcker mig flera ggr/natt (så kissnödig) och det är svårt att somna om. Försöker vila varje dag efter jobbet. Imorgon ska vi göra TUL och dessutom ska mitt låga blodtryck diskuteras. Det ligger på 90/60 och får inte bli lägre eftersom moderkakan kan påverkas negativt. Antar de kommer ändra min dos på migränmedicinen jag äter..den gör nämligen att blodtrycket sjunker. Uppdaterar imorgon kväll efter besök på Obstetriska och även vanliga bm efter det. Imorgon blir det full koll på mig och bebis

Idag gjorde jag Biopsi på slemhinnan och jag bad min gyn att kolla om jag hade några äggblåsor, jag hade 3 st så nu blir det äl spruta om någon dag och sen så blir det mysa av. Vi ger inte upp hoppet om en egen graviditet än, men vi kör på med äd oxå! Jag tror ju inte att det där miraklet som händer alla andra kommer att hända mig. Men försöker man inte så kan det ju inte hända heller. 3 ägg är vad jag fick ut med stimulering på mitt 2a ivf försök liksom. Annars så har vi alltid riga i februari.

Tack ja jag ska försöka läka ihop och sen ta nya tag nästa år . Ja när man tror man varit med om det värsta så kommer nästa smäll. Tack.vännen du är så snäll ja tänker på dig och är så glad för din skull, vet hur du också kämpat länge. Hoppas också din mage/tarm repar sig och du mår bättre. Varma Kramar från mig

Å, jag lyckades få alla läkarkandidater/ AT läkare som skulle kolla kvinnor som fanns i distriktet tror jag de åren jag rände med mina MA. Minns speciellt en som var toknervös när blodet splatt omkring mig så de fick gå och skölja av fotplattan efteråt. Han råkade dessutom i ett nervöst ticks klia peta sig i ansiktet med sin blodiga handskbeklädda hand. Minen när han insåg vad han gjort och stirrade ner på sin blodiga hand var obetalbar. Efter några omgångar sa jag ifrån. Inga mer, nu har jag bidragit nog till vårdens utveckling. Som sagt, vi har det jobbigt nog som det är. Så, ja, Frazze säg nej om du råkar ut för det!

I morgon BM, då ska jag försöka bli peppad inför kejsarsnittet. Hoppas så klart att alla värden är bra också. Nu är det snart sista besöket hos henne, känns knepigt att detta roliga är över! Samtidigt som jag så klart längtar efter bebis är det vemodigt att det är sista gången jag får uppleva detta.

Redan: Det lyckades på åttonde försöket efter byte till dubbel donator. Ingen immundämpande medicinering utöver låg dos prednisolon.

Som du skriver är det en surrealistisk situation. Jag känner inte av gravidtetssymtom alls som vid tidigare gravidiet (ett barn tidigare + missfall), och i och med hormonintaget antar jag att det kan ta längre tid innan det börjar blöda ordentligt vid ett ev missfall nu. Så just nu är faktiskt den starkaste känslan att det är jobbigt det här med att inte bli mottagen av den ordinarie vården. Har köpt på mig läkemedel i Grekland för att inte behöva be någon skriva ut här o s v.

Men glädjen blir väl desto större när man väl fattar (om allt går bra, peppar, peppar)

TUL idag v 33 (32+1). Pyret sprattlade omkring och visade sina bästa sidor Läkaren bad oss titta bort så vi inte skulle se könet eftersom vi vill ha det som överraskning. Allt såg bra ut, MEN Pyret är lite mindre än beräknat Beräknas vara ca 400 gram mindre än vad läkaren önskar. Det kan vara det låga blodtrycket som orsakar dåligt flöde så att Pyret inte får tillräckligt med näring. Får lågt blodtryck av min förebyggande migränmedicin, så nu ska dosen minskas. Övervakades med CTG innan vi fick åka hem med en tid för återbesök om 2 veckor. Urnsticka och blodtryck kontrolleras som vanlig hos Bm varje vecka.

Var även hos vanliga Bm idag, SF-måttet visade samma som för över 2 veckor sen Ända sedan Bm började mäta magen har den växt ca 1 cm i veckan.. Lite oroligt att det står still nu. Planen är nu att Pyret ska växa till sig till nästa besök på Spec-mvc. Jag har gått ner lite i vikt igen men Bm och läkare säger det inte spelar roll eftersom jag äter bra. Jag kan inte påverka att pyret går upp i vikt.