• Redan47

    Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

    Ett samtalsrum för oss som äntligen plussat genom olika donationsprogram i Europa o Sverige. Riskgraviditet i en del av landets landsting. Hur bemöts vi? Vi stöttar varandra att ta ansvar för vår hälsa. 
    Många av oss är både 40+ och 45+, där ålder är en riskfaktor. Och hur puffar vi vår självkänsla kring vårt val att skaffa barn och hanterar omgivningens reaktioner. 
    Här finns utrymme att ventilera oro och tankar kring graviditeten, blödningar, immun, blodtryck, mediciner, relationer , och allt mellan himmel o jord.

    När vi inte har någon annan att prata med som finns detta rum att sitta i en stund och dela eller bara vara. 

    Vi gjorde det! Här är tråden där resan fortsätter mot målet...Baby

  • Svar på tråden Redan47's samlade pärlor-resan efter plus
  • Redan47

    Ja frk röd, håller med dig helt o fullt. Det verkar vara så att jag har bit av moderkaka kvar alt myom. Fått tid för hysto m två piller cytotec i kuvertet. Ingen dialog om vad de planerar olika utfall??? Och varför cytotec om det är myom?
    Så hag har tagit kontakt m serum. Är inte övertygad om att göra hysto här. Känns då oseriöst - ett stycke kött.

  • weeme

    Cytotec, underpillret i GYN vårdenDemon.... Om man har myom, är inte det en samling blod, vad händer om man tar cytotecen hemma och börjar störtblöda? ÅÅå, jag är också så trött på den svenska vården, man är verkligen bara ett stycke kött.

    Frk Röd, vid mina TUL visste de inte ens varför de gjorde dem bara för att det är ÄD, kändes sådär tryggt, de kollade tex. inte flödet till moderkakan/ bebisen. Nu var hon normalstor, så då behövdes det kanske inte, men de visste i allafall inte varför de skulle göra TUL, då undrar man om de kollar efter rätt saker. När jag hade föreliggande moderkaka frågade jag om det kunde bero på assisterad befruktning (hade läst på utländska sidor....) men nej då, det hade ingenting med det att göra. Det är bra att vara påläst själv, men det är frustrerande.

    Pink Lily, när den väl är fast låter det svårt att göra något åt. Men västerländska tänket är ju inte alltid brilliant, säkert klokt att hämta kunskap från öst!

    Jag tvivlar på att jag vågar försöka igen, riskera livet när jag har två små att vara mamma åt, jag får nog börja vänja mig vid tanken att våra fem embryon inte kommer få chansen.

    Nu är det dags att mata minstingen, hon har som över en natt blivit piggare och ammar långa stunder utan att somna efter fem drag som innan. Men nu blir det urpumpat, jag sitter med migrän och surar. (Trots alkoholfri nyårsafton..)

    God fortsättning!

  • HRE

    Ett litet livstecken från mig! Gott nytt på er alla! För vissa av oss har det varit det bästa året någonsin - jag känner mig så lyckligt lottad som har min lilla Sara och stora Emil;.) För andra blir 2016 bästa året!

    Senaste tiden har varit kämpig - jag har fått karpaltunnelsyndrom. Fått skenor till natten och stöd till dagen. Även fått konstaterat överansträngning i armbågar, axlar, knäleder och vrister. Pratade med någon häromdagen som trodde det kunde vara relaterat till allt kortison jag proppat i mig. Ni andra som också tagit höga doser - har era leder också typ pajat efter att ni fått baby?

    Oroar mig för bebisarna blir ju inte precis lättare och vissa dagar/nätter har jag skitont rent ut sagt. Det är ju bara jag som har dem så får ju noll avlastning för kroppen. Min mamma ställer upp så gott hon kan men hon är ingen ungdom och hennes kropp är rätt skröplig. I lördags var jag så uppgiven och ringde och grät så hon fick passa bebisarna en stund när jag gick på promenad för att rensa hjärnan lite. De märker ju också när man inte är på topp och blir lite gnälligare. Annars är mina bebisar enkla och inte alls särskilt gnälliga eller krävande och jag tackar min lyckliga stjärna!

    Har sökt stöd från kommunen som kommer på hembesök på fredag. Vi får väl se vad de säger.

  • Snart lycklig
    HRE skrev 2016-01-01 16:55:04 följande:

    Ett litet livstecken från mig! Gott nytt på er alla! För vissa av oss har det varit det bästa året någonsin - jag känner mig så lyckligt lottad som har min lilla Sara och stora Emil;.) För andra blir 2016 bästa året!

    Senaste tiden har varit kämpig - jag har fått karpaltunnelsyndrom. Fått skenor till natten och stöd till dagen. Även fått konstaterat överansträngning i armbågar, axlar, knäleder och vrister. Pratade med någon häromdagen som trodde det kunde vara relaterat till allt kortison jag proppat i mig. Ni andra som också tagit höga doser - har era leder också typ pajat efter att ni fått baby?

    Oroar mig för bebisarna blir ju inte precis lättare och vissa dagar/nätter har jag skitont rent ut sagt. Det är ju bara jag som har dem så får ju noll avlastning för kroppen. Min mamma ställer upp så gott hon kan men hon är ingen ungdom och hennes kropp är rätt skröplig. I lördags var jag så uppgiven och ringde och grät så hon fick passa bebisarna en stund när jag gick på promenad för att rensa hjärnan lite. De märker ju också när man inte är på topp och blir lite gnälligare. Annars är mina bebisar enkla och inte alls särskilt gnälliga eller krävande och jag tackar min lyckliga stjärna!

    Har sökt stöd från kommunen som kommer på hembesök på fredag. Vi får väl se vad de säger.


    Roligt att höra från dig. Jag tog ju bl a 30 mg kortison, och om det beror på det eller inte, så har jag exakt lika problem med värk. Jag har ont i fötterna, ena vristen, knän (är dock bättre), axlar, ländrygg, domnat i vissa fingrar på morgonen etc. Känner också ngn form av svaghet.

    Informerade Dr D kort och han tyckte jag skulle ta 10 mg Prednisolon för en vecka och testa och se om det blir bättre. Halva veckan har nu gått och jag tycker det redan känns bättre. Vet ej sedan hur jag ska gå vidare. Vill inte gärna ta kortison. Jag har ändå trappat ner extremt sakta. Jag är annars nu nere på 2 mg kortison. Alltså trappat ned sedan efter födseln i juli och ännu inte varit helt kortisonfri.

    Vad skönt att din pojke och flicka är hyfsat lätsamma och inte gnälliga. Det är tufft att vara själv med tvillingar. Du gör det bra! Kram.
  • HRE

    SL: jag trappade också ner extremt sakta... i slutet tog jag 2.5 mg var tredje dag. Innan dess varannan dag, innan dess varje dag. Under lång tid. Dock inte sen juli. Känns ju som att man bara skjuter upp problemet om man tar kortison igen... Då kanske det är bättre att smörja med kortison så det blir lokalt.

    Jag känner mig också svag, i synnerhet i handlederna. Som om man ska tappa saker ibland för man inte har någon styrka. Har du domningar så har du kanske också karpaltunnelsyndrom - gå då och få skenor att ha på natten.

  • Frazze

    Hej alla! Efter att ha vart på solsemester i snart 1 månad så är det dags att åka hem imorgon. Idag så funderade jag lite över varför min mens inte kommit och kissade på en sticka jag hade med mig. Det står att utfångsdatum är 01-2016 men i alla fall så blev där ett svagt streck. Blev så fundersam att jag var tvungen att kissa på en till och strecket blev starkare. Nu har jag köpt CB digital och det ska jag testa på imorgon bitti. Tänk om jag mot alla odds och all alkohol har gått och blivit gravid den naturliga vägen? Har ALDRIG hänt, men efter jag vart på Hormonelle i Sthlm då fick jag östrogenplåster och progesteronkräm och det verkar tydligen ha hjälpt. Han sa att jag förmodligen inte haft äl på många år. Kul att veta när min egen gyn säger att jag har det.

  • Redan47
    Snart lycklig skrev 2016-01-01 22:34:41 följande:

    Varför får man karpaltunnelsyndrom? Går det bort?


    Hormonellt. Brukar gå över. Men underlätta med skena på natten så leden får vila. Arbetsterapeut,om du kan bli remitterad har sådana. Jag fick därifrån, hjälper.
    Försök att avlasta så gott det går övrig tid.
  • Redan47

    Den svaghet ni nämner erfar jag oxå. Men "tyvärr" fått en förklaring... Vår högre ålder o hormonpåverkan gör att graviditet o bebistid belastar oss o våra kroppar. Och att amma twins på heltid än mer.
    Lösning; vila mycket- lägg ner måsten om perfekt liv. Sov när bebis sover- nödvändigt att återhämta sig. Energi dränage går fort.
    Utevistelse: promenad.
    Yoga. Lugn rörelse o avslappning.

    Jag åkte ju på ryggskott så jag inte kunde sköta dem på egen hand. Vaknade o kunde inte röra mig. Efter att ha ammat o skött dygnet runt på egen hand i 6v tog kroppen o psyket stryk. Idag massage 2ggr/v. Korta promenader som utökas. Dricka och äta. Ammar. Det är allt jag hinner och ska på en dag för att vara människa o fräsch mamma.

Svar på tråden Redan47's samlade pärlor-resan efter plus