Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Frazze, så otroligt häftigt! Grattis, då är det syskonen som väntar i frysen. Välkomna hem

Jag hade inte ont i lederna förutom först veckan denna gången men alla mina naturliga graviditeter har jag haft ledont, hälsporre och då jag gick tiden ut även karpaltunnel. Det har även en väninna till mig haft sina graviditeter ("naturliga"), så för oss hade det inte med kortison att göra. Min förra graviditet fick jag ha skenor ett bra tag efter, att hålla bebisen och amma gjorde ont både i handleder, armbågar, axlar.. Vågade inte bära ner bebisen på morgonarna för innan jag sträckt ut hälsenan eller vad det nu är kunde jag knappt gå i trappan på grund av hälsporren.

Här hemma görs bara det allra mest nödvändiga, pumpar, ammar, sover, äter.. Orken återvänder säkert en vacker dag. Treåringen blir bara galnare och galnare, lite understimulerad stackare. Funderar på att skaffa löpband, haha... Just nu funderar jag på att arbeta upp lite ork och kanske spana av rean i morgon. Om det finns något kvar.

Jag vill också veta hur det går för er med mindre och större bula! ligger ni i gravidkoma allihopa? (OJ vad jag sov gott av hormonerna).

Frazze, så fantastiskt härligt :) Ta hand om dig!

Ego: helgerna har medfört mkt bry för oss. Inte kunnat ta fbc sedan före julhelgen så ingen aning om immunförsvarets status sedan strax före julhelgen, och precis före julhelgen mobiliserade det sig och pekade mot attack. Och då ska man vara, ledig, glad och social. NOT! Blev ett akutdropp dan före jul. Tre timmars resa iväg, trött så jag var helt borta, men fick mitt dropp! Sedan struntade vi i julen, åt lite julmat senare under julen. Varit extremr orolig för vad som kan ha pågått i kroppen medan Sverige är nedstängt. Men, har lyckats ta ett IL-dropp i mellandgr också och får hoppas att det hjälpt. Tar nu ett dropp i veckan, oavsett, fram till Sverige öppnar igen. Hoppas så att pyret överlevt långhelgerna ...

Jagade mvc för att skriva in mig och har äntligen fått tid i veckan, fördröjt av långhelgerna .... Är ju redan i vecka 11 nu. Lät inte hundra som att jag skulle kunna få en remiss till spec.mödravården på sjukhuset, krävs remiss för att komma dit. Så nu ska jag räkna upp precis alla faktorer och problem som jag kan komma upp med för att få remiss. Något annat finns inte på kartan. Börjar också bli skittrött på svenska vården. Men, sätter nu ihop en mapp om immunsupport som jag kan sätta i handen på bm o läkare. De får helt enkelt lära sig mer om detta, vi blir fler och fler som får denna behandlingen. Är det någon som har en länk el pdf om den forskningsstudie om intralipidbehandling som gjordes i England för ngt år sedan? Den verkar tongivande, alla hänvisar till den.

Om jag ska ta fasta på vad som kan vara positivt så känner jag mig mer gravid än tidigare de senaste dgr. efter senaste droppet. Svullna fingrar, rejält illamående varje dag, svårt knäppa byxorna om magen, gått upp 2 kg ... Lever på hoppet :)

Önskar alla ett fantastiskt 2016!

Hoppas allt gått bra trots helgerna Pink Lily! Jag skrev in mig på MVC efter första UL där vi såg hjärtslag. Verkar ha turen med ett landsting som tar ÄD på allvar (VG regionen).

Är det någon här som gjort ivf för Dr D i Aten? Hur länge brukar han ordinera progesteronsupport? Till sllutet av graviditetsvecka 12 eller längre? Min ivf klinik säger sluta med prog. vecka 11+4, låter tidigt. Ska i så fall börja trappa ner nu ... Dr D brukar ha svar på det mesta, men ej fått kommentar från honom om detta än. Någon påstod att det är farligt för fostret att ta progesterontillskott efter vecka 13, kan det stämma?

Tack weeme, känns som behöver UL igen för att kolla pyrets tillstånd.

Hej Alla!

Jag är ny i den här tråden och gravid i vecka 11, 10+3. Jag var lite i Riga tråden för något år sedan och det är på "nya" Riga som vi äntligen har blivit gravida och kommit så här långt. 9:de försöket. Vi fick ett missfall i somras i vecka 7.
 
Jag har tänkt skriva tidigare då jag har upplevt veckorna efter plusset och fram tills nu som ren tortyr. Så skrev Redan47 och efterfrågade upplevelser, så nu tänkte jag att nu hoppar jag in här. 

Jag fick starkt plus och högt HCG från start men i vecka 6 började blödningarna. De höll i sig till slutet av vecka 8. Nästan 3 veckor! Snacka om att man blir ett fullständigt nervvrak. Det var aldrig mycket blod utan mer blodblandade flytningar men att gå på toaletten blev en mardröm. Det var en lite större blödning en dag, vid ett tillfälle, och då tror jag att ett av embryona gav upp, för vi satte in två men har nu ett kvar. 

Jag har gjort två ultraljud, ett i vecka 7, 6+4 och då såg vi ett hjärta för första gången och sedan ett till i vecka 9, 8+3. Så nu borde man ju kunna slappna av.... Men icke! För jag mår oförskämt bra! Har aldrig kräkts och mår bra mest hela tiden. Inga cravings, inte illamående, inte känslosam, fast jag känner livmodern växa och blir akut hungrig då och då. 

Jag har ju aldrig varit gravid förut så jag har ju absolut inte en susning om hur det ska kännas. Jag kan bara gissa. Och det betyder att jag analyserar kroppen heeeela tiden! Lätt sinnessjuk känner jag mig!

Min stora skräck är att fostret nu ska dö i magen och att jag inte har någon som helst aning! Att kroppen lurar mig att tro att jag är gravid. 

Helst skulle jag vilja göra ultraljud en gång i veckan men det är ju inte bra det heller! 

Jag har haft ett första samtal med barnmorskan och hon var positivt inställd till äggdonation. Först hade jag någon idé om att jag inte skulle berätta att vi gjort en äggdonation för jag var nervös för mottagandet och faktum är att de inte har riktig koll på vad det egentligen innebär. (vi bor på en mindre ort) Jag hoppas hon läser på tills inskrivningen på måndag.

Annars tycker jag som sagt att detta är tortyr! Tänk om det fanns garantier så fort man fått plusset på stickan åtminstone, men för mig blev det nästan värre än ruvarperioden. 

Jag själv är 42 och blir 43 i år och min man är 6 år äldre. Så vi är ju inte purunga precis och det är så mycket hänger på den här graviditeten. 

Men nu är det bara att hålla tummarna och se till att äta nyttigt, röra på mig och försöka vara glad och positiv! Oj, oj, det är verkligen inte det lättaste! 

Ha det bra alla!

Grattis nugällerdet! Och varmt välkommen! Det är en spänd början från plus till en bra bit in i grav. Tror vi är överens om att alla försök fram till plus gör oss försiktiga att våga lita på framgången .... Men kosta på dig att njuta av det som är här o nu! Målet att plussa o se hjärta det är nått - de svåraste!
Vi finns här och hejar på!!! Kul o spännande att följa din resa oxå.
PS ingen grav är den andra lik tror jag. Symptom säger inte så mkt. Vill du veta mer är det bara UL nu som säger något , snart börjar hcg plana ut oxå ändå. Vad har dina problem varit tidigare ?

Grattis nugällerdet! Kan bara instämma med Redan, alla graviditeter är olika. Det enda lika med alla mina har varit, inget illamående med kräkningar, det illamående som funnits har varit kvällstid.. Sista graviditeten hade jag inte ens ont i brösten, men ut kom en tös så jag var gravid inte skendräktig.. Försök njut och bra att du berättade för BM, det är viktigt att hålla extra koll nu med ÄD. Hoppas också hon läser på, men viktigare att du är påläst också. Ventilera här, det finns experter här har jag haft nytta av! (Jag är inte en av dem).