Ofrivillig pappa

Ta ett faderskapstest när barnet kommer så får du svart på vitt. Om det är du som är biologisk pappa är det ju du och ingen annan som är barnets far. Det går ju inte att avtala bort.

Råd till alla unga:
Ligg bara med nån som du känner och respekterar, ligg inte med nån som du tycker är korkad, ha inte en massa one night stands -  och skydda dig. Om ni följer de råden uppstår inga överraskningar.

Jag tror det är viktigt att man som pappa är med en del de första åren av barnets liv så att kontakten byggs upp. Det är hektiska år, det kommer vara jobbigt ibland och kräva närvaro och engagemang, man stöts och blöts - men samtidigt växer kärleken till barnet när man får kontakt och lär känna det.

Du känner inte nu att du bryr dig om barnet - men för barnet är du oerhört viktig och betydelsefull. Barrnet kommer att längta efter dig. Det är en del av dig, ditt barn. Lycka till med allt.

Det här handlar inte om otrohet eller misstankar om att barnet inte är hans...

Ska upprepa, troligtvis har det missats någon gång med P-piller när vi var extremt kåta eller något sånt. Så de är bådas fel, o med P-piller så är det väldigt liten risk att bli gravid. Alla killar vet att kör man med kondom kan man lika gärna strunta i o ha sex, så INTE skönt. Sen var detta med min flickvän som hade massa planer på o plugga utomlands o hemma i Sverige innan barnafödande så kände att jag aldrig behövde oroa mig ifall nått skulle gå snett. En av hennes "krav" va tex att man ska va tillsammans med personen 3-5 år innan barnfixande så med våra tre månader plus hennes unga ålder så kände jag mig aldrig orolig. Plus alla dom omständigheterna som jag tagit innan, inget jobb, ingen ekonomi, ingen plan, ingen bostad. Men så fel jag hade, något naivt ja, fast förstår ju knappt fortfarande hur hon kan välja o skaffa barn nu. För de e ju verkligen HON som skaffar barn, jag kommer va där "så mycket jag kan" men de är tok för lite mot vad jag skulle vilja. Känner nu att jag kommer sakna min unge när den väl kommer o jag bara kan träffa den på max helger. Jag erkänner att jag hatar min flickvän lite grann för att hon sätter mig i den här sitsen, att mer eller mindre tvingas överge mitt barn, mitt FÖRSTA barn dessutom. Hade varit så bäst om jag också bara hade haft möjligheten o bo o ta hand om mitt barn heltid. Önskar ibland att jag va som vissa andra pappor som helt kan strunta i sina barn, då hade de varit betala underhåll sen va de klart. Men jag har för dåligt samvete för att göra så. O Jag vill va med! Har ju sagt till flickvännen att jag biter ihop o träffar ungen så ofta jag kan, men känner nu att när den novemberdagen är här, när jag åker hem till min stad igen för att överge min nyfödda dotter/son + mamma tills nästa gång vi ses, så kommer de va så sjukt jobbigt. Jag vill va där med mitt barn ifrån början, ingen jävla helg pappa! O de känns som att min flickvän skiter i de, att jag inte får möjligheten till de.. Därför hatar jag henne, känner mig överkörd.. Dock så älskar jag henne också, vet inte bara om ja ska acceptera de här bara.

Ska tilläggas att hon sa att hon skulle göra abort när jag sa att jag lämnar henne om hon föder vårt barn. Men sen ångrade hon sig iaf, precis innan hon skulle ta tabletten.. Så vet ju att hon vill ha med mig och älskar mig. Önskar bara att hon kunde förstå att vi har "hela livet" på oss att få unge, när båda vill, o kan få vara med ifrån början på heltid. Just nu känns de som att hon bara tänker på sig själv o att hon ska få föda barnet. Är de inte mig hon skaffar barn med? Ska man inte va två o skaffa barn? Planera och ta hand om tillsammans ifrån början? Hatar henne för att hon sätter mig i den här situationen, när HON är den enda chansen att åtgärda misstaget så jag också kan få va med :/ vet att de här lät hemskt.. Men de är därför jag hatar henne lite. Hur ska jag tänka?

Du ska tänka att det finns ingen anledning till varför du inte kan plugga ändå. Man får extra pengar från CSN om man har barn, och det är perfekt att kunna styra sin tid lite mer när barnet är litet jämfört med när man jobbar.

Ni har båda tagit risken att bli föräldrar. P-piller tar man inte precis när man ska knulla så ditt argument att ni kanske slarvat för att ni varit kåta är löjligt.

Vill du inte ha kondomer för att det är skönare utan, så är det den här situationen du skapar. Du sätter bestämmanderätten i kvinnans hand och nu har hon bestämt. Du kommer bli pappa och det är inte oväntat.

Du tvingas inte överge ditt barn, du väljer att överge det.

Skärp dig, och lös situationen tillsammans med flickvännen istället för att gnälla. Abort är inget preventivmedel.

Är det orten där hon tänkt bo som är problemet? Det går alltså inte plugga därifrån och då måste du bo tio mil bort och bli helgpappa? Är det så du menar?

www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/sannalundell/article13816762.ab

Klockren artikel, Alla vet ju att detta stämmer, få verkar villiga att erkänna att de är så dock.

Då har vi väl hunnit bli lite jämställda. För historiskt sett så har en oönskad unge innan äktenskapet enbart varit kvinnans problem. Nu är det även mannens. Så då får väl ni män strida för att ni ska få bra preventivmedel. Så som kvinnor redan gjort. Tyvärr innebär dock alla hormonella preventivmedel för kvinnor en hel del besvär. Så kräv bättre för er män.

Tummen upp här. Det finns flera utvecklade preventivmedel för män, både p-piller och en gel man kan spruta in i sädesledarna. Men dom kommer inte ut på marknaden för företagen tror att män inte kommer vilja använda dom. Så lobba för p-medel för män tycker jag.

För vi kvinnor förväntas förstöra vår hälsa med hormonpreparat. Nu är det vår chans att männen tar sitt ansvar då de inte vill betala underhåll.

Precis! P-piller för män har en del liknande biverkningar som de för kvinnor, men män tänker ju inte ta att få lite huvudvärk eller trötthet liksom. Att spruta in gel i sädesledarna har inga såna biverkningar.