Ofrivillig pappa

Ska upprepa, troligtvis har det missats någon gång med P-piller när vi var extremt kåta eller något sånt. Så de är bådas fel, o med P-piller så är det väldigt liten risk att bli gravid. Alla killar vet att kör man med kondom kan man lika gärna strunta i o ha sex, så INTE skönt. Sen var detta med min flickvän som hade massa planer på o plugga utomlands o hemma i Sverige innan barnafödande så kände att jag aldrig behövde oroa mig ifall nått skulle gå snett. En av hennes "krav" va tex att man ska va tillsammans med personen 3-5 år innan barnfixande så med våra tre månader plus hennes unga ålder så kände jag mig aldrig orolig. Plus alla dom omständigheterna som jag tagit innan, inget jobb, ingen ekonomi, ingen plan, ingen bostad. Men så fel jag hade, något naivt ja, fast förstår ju knappt fortfarande hur hon kan välja o skaffa barn nu. För de e ju verkligen HON som skaffar barn, jag kommer va där "så mycket jag kan" men de är tok för lite mot vad jag skulle vilja. Känner nu att jag kommer sakna min unge när den väl kommer o jag bara kan träffa den på max helger. Jag erkänner att jag hatar min flickvän lite grann för att hon sätter mig i den här sitsen, att mer eller mindre tvingas överge mitt barn, mitt FÖRSTA barn dessutom. Hade varit så bäst om jag också bara hade haft möjligheten o bo o ta hand om mitt barn heltid. Önskar ibland att jag va som vissa andra pappor som helt kan strunta i sina barn, då hade de varit betala underhåll sen va de klart. Men jag har för dåligt samvete för att göra så. O Jag vill va med! Har ju sagt till flickvännen att jag biter ihop o träffar ungen så ofta jag kan, men känner nu att när den novemberdagen är här, när jag åker hem till min stad igen för att överge min nyfödda dotter/son + mamma tills nästa gång vi ses, så kommer de va så sjukt jobbigt. Jag vill va där med mitt barn ifrån början, ingen jävla helg pappa! O de känns som att min flickvän skiter i de, att jag inte får möjligheten till de.. Därför hatar jag henne, känner mig överkörd.. Dock så älskar jag henne också, vet inte bara om ja ska acceptera de här bara.

Ska tilläggas att hon sa att hon skulle göra abort när jag sa att jag lämnar henne om hon föder vårt barn. Men sen ångrade hon sig iaf, precis innan hon skulle ta tabletten.. Så vet ju att hon vill ha med mig och älskar mig. Önskar bara att hon kunde förstå att vi har "hela livet" på oss att få unge, när båda vill, o kan få vara med ifrån början på heltid. Just nu känns de som att hon bara tänker på sig själv o att hon ska få föda barnet. Är de inte mig hon skaffar barn med? Ska man inte va två o skaffa barn? Planera och ta hand om tillsammans ifrån början? Hatar henne för att hon sätter mig i den här situationen, när HON är den enda chansen att åtgärda misstaget så jag också kan få va med :/ vet att de här lät hemskt.. Men de är därför jag hatar henne lite. Hur ska jag tänka?

Ska upprepa, troligtvis har det missats någon gång med P-piller när vi var extremt kåta eller något sånt. Så de är bådas fel, o med P-piller så är det väldigt liten risk att bli gravid. Alla killar vet att kör man med kondom kan man lika gärna strunta i o ha sex, så INTE skönt. Sen var detta med min flickvän som hade massa planer på o plugga utomlands o hemma i Sverige innan barnafödande så kände att jag aldrig behövde oroa mig ifall nått skulle gå snett. En av hennes "krav" va tex att man ska va tillsammans med personen 3-5 år innan barnfixande så med våra tre månader plus hennes unga ålder så kände jag mig aldrig orolig. Plus alla dom omständigheterna som jag tagit innan, inget jobb, ingen ekonomi, ingen plan, ingen bostad. Men så fel jag hade, något naivt ja, fast förstår ju knappt fortfarande hur hon kan välja o skaffa barn nu. För de e ju verkligen HON som skaffar barn, jag kommer va där "så mycket jag kan" men de är tok för lite mot vad jag skulle vilja. Känner nu att jag kommer sakna min unge när den väl kommer o jag bara kan träffa den på max helger. Jag erkänner att jag hatar min flickvän lite grann för att hon sätter mig i den här sitsen, att mer eller mindre tvingas överge mitt barn, mitt FÖRSTA barn dessutom. Hade varit så bäst om jag också bara hade haft möjligheten o bo o ta hand om mitt barn heltid. Önskar ibland att jag va som vissa andra pappor som helt kan strunta i sina barn, då hade de varit betala underhåll sen va de klart. Men jag har för dåligt samvete för att göra så. O Jag vill va med! Har ju sagt till flickvännen att jag biter ihop o träffar ungen så ofta jag kan, men känner nu att när den novemberdagen är här, när jag åker hem till min stad igen för att överge min nyfödda dotter/son + mamma tills nästa gång vi ses, så kommer de va så sjukt jobbigt. Jag vill va där med mitt barn ifrån början, ingen jävla helg pappa! O de känns som att min flickvän skiter i de, att jag inte får möjligheten till de.. Därför hatar jag henne, känner mig överkörd.. Dock så älskar jag henne också, vet inte bara om ja ska acceptera de här bara.

Ska tilläggas att hon sa att hon skulle göra abort när jag sa att jag lämnar henne om hon föder vårt barn. Men sen ångrade hon sig iaf, precis innan hon skulle ta tabletten.. Så vet ju att hon vill ha med mig och älskar mig. Önskar bara att hon kunde förstå att vi har "hela livet" på oss att få unge, när båda vill, o kan få vara med ifrån början på heltid. Just nu känns de som att hon bara tänker på sig själv o att hon ska få föda barnet. Är de inte mig hon skaffar barn med? Ska man inte va två o skaffa barn? Planera och ta hand om tillsammans ifrån början? Hatar henne för att hon sätter mig i den här situationen, när HON är den enda chansen att åtgärda misstaget så jag också kan få va med :/ vet att de här lät hemskt.. Men de är därför jag hatar henne lite. Hur ska jag tänka?

(...)

men det är klart då krävs det faktiskt att dom själva gör något för att inte bli ofrivilliga pappor i stället för att bara lägga allt ansvar på tjejen.

Så ni tycker alltså man ska få bli förälder hur lätt man vill? Min tjej har inget jobb, ingen egen bostad. Man ska alltså få alltså få bo med sitt barn i ett litet rum, där mormorn ska ta hand om barnet mer än barnets mamma. Hon hade ALDRIG blivit godkänd som adoptivförälder tex, men ploppa ut egen unge e okey för där får man välja själv om man vill ha barn eller inte. Spelar ingen roll hur dåligt ställt man har det, om barnet bor på gatan, utan mat o allt. Så länge de" får kärlek så överlever de ju" det finns ju en anledning till varför de är krav när man ska bli förälder.

Hoppas alla som tycker att man borde bli tvingad o bli förälder blir de själva en dag. Att ni blir våldtagna o inte får göra abort eller nått sånt. Ansvaret är ju dessamma, ta hand om ett liv man egentligen inte är redo för. Innan bra jobb o lägenhet dessutom. Har alltid hatat pappor som drar ifrån sina ungar, men efter de här så kommer jag alltid förstå dom. Så makt o hjälplös. Om ingen ändring på nått sätt sker, säger inte tvångsabort eller så, så kommer iaf pappor alltid dra o ingen jävel ska fan har rätt o säga att dom gör fel. Men visst, som sagt tidigare, ska göra de här till en ny hobby. Att vara lämplig förälder spelar ingen roll, pappor kan ju bara dra till höger o vänster. Den här lagen/ de sättet har fått mig o bli en dålig människa, men skäms inte överhuvudtaget, pappor är helt hjälplösa i dagens samhälle, därför borde vi inte behöva ta ansvar heller, om man blir tvingad. Sjuk samhälle, uponer vända världen alltså!

Så ni tycker alltså man ska få bli förälder hur lätt man vill? Min tjej har inget jobb, ingen egen bostad. Man ska alltså få alltså få bo med sitt barn i ett litet rum, där mormorn ska ta hand om barnet mer än barnets mamma. Hon hade ALDRIG blivit godkänd som adoptivförälder tex, men ploppa ut egen unge e okey för där får man välja själv om man vill ha barn eller inte. Spelar ingen roll hur dåligt ställt man har det, om barnet bor på gatan, utan mat o allt. Så länge de" får kärlek så överlever de ju" det finns ju en anledning till varför de är krav när man ska bli förälder.

Hoppas alla som tycker att man borde bli tvingad o bli förälder blir de själva en dag. Att ni blir våldtagna o inte får göra abort eller nått sånt. Ansvaret är ju dessamma, ta hand om ett liv man egentligen inte är redo för. Innan bra jobb o lägenhet dessutom. Har alltid hatat pappor som drar ifrån sina ungar, men efter de här så kommer jag alltid förstå dom. Så makt o hjälplös. Om ingen ändring på nått sätt sker, säger inte tvångsabort eller så, så kommer iaf pappor alltid dra o ingen jävel ska fan har rätt o säga att dom gör fel. Men visst, som sagt tidigare, ska göra de här till en ny hobby. Att vara lämplig förälder spelar ingen roll, pappor kan ju bara dra till höger o vänster. Den här lagen/ de sättet har fått mig o bli en dålig människa, men skäms inte överhuvudtaget, pappor är helt hjälplösa i dagens samhälle, därför borde vi inte behöva ta ansvar heller, om man blir tvingad. Sjuk samhälle, uponer vända världen alltså!