BF slutet av december :)

Ja jag vet. Seg väntan.. men längtar som fan! Så får man veta hur långt man är gången också. Jag tycker nog att jag har ganska så bra koll, visst + - 0 fram eller tillbaka kommer det väl bli beroende på hur lång tid det tog för ägget att fästa. Men man har ju hört om dom som har blivit tillbaka flyttade två hela veckor..

Men spelar det verkligen så stor roll när ägget fäste då? Eller för jag tänker som för mig som har gjort IVF så VET jag ju när ägget befruktades, och utvecklingen började faktiskt från den stunden. Sen satte de in embryot 5 dagar senare och det spelar väl egentligen ingen roll om ägget fäste inom 1 eller 2 dagar, för den utvecklas ju ändå hela tiden väl? Det måste väl isf vara om befruktningen skedde tidigare eller senare som man flyttas? Så jag tänker att om man vet när man hade äl så kan man väl inte flyttas alltför många dagar?

Jag vet inte riktigt, låter troligt så som du säger. Jag tänker väl mer också på att hcg inte utsöndras från någon dag efter ägget fäst, så då har jag ändå lite koll på tiden med tanke på att jag testade så pass tidigt och att det visade ganska svagt i början. Jo det är som du säger att prosessen börjar väl direkt, men jag tror ändå att det kan bli några dagar förflyttning om det fäster efter 3 dagar eller 10dagar? :)

Var på första mötet med barnmorskan igår. Ganska segt. Tyckte det var lite störigt med så många livsstilsfrågor - hur man äter, hur man motionerar, hur mycket man drack innan man blev gravid osv. Fattar att de vill kunna fånga upp missbrukare och kvinnor som har det svårt på ett eller annat sätt, men det kändes ändå skumt, som att man är misstänkliggjord tills motsatsen bevisas. Hade varit kul att känna sig mer glad och pirrig men jag tyckte mest det var tråkigt. Var som att sitta hos skolsyster igen och få IOGT-NTO-föreläsningen. 

Om man gör ivf eller fet så vet man exakt åker på ägget, = växer det inte tillräckligt kan det tyvärr innebära missfall senare.

Det har alltså ingenting med när ägget fäster. Ägget växer från att de befruktas, = det ska stämma väldigt bra med dagar och mått på ägget, annars tyvärr kan bli missfall

Min man var med och dom frågade även honom en massa saker. Det är lätt att känna att man inte är en tillräckligt bra människa för att skaffa barn. Vi fick liksom fylla i blanketter där vi skulle gradera alkoholintag senaste året. Kändes lite skumt, även om jag förstår poängen. Vår barnmorska poängterade hela tiden att alla frågor ju beror på att ALLA människor faktiskt har rätt att bli gravida... Jag har tex aldrig vare sig rökt eller snusat men skulle ändå lyssna på hur viktigt det var att hålla sig ifrån det och vilka skador det kunde bli på fostret... Jag hade liksom inte tänkt börja röka nu ;)

Haha absolut. Jag va på mitt samtal idag. Men min bm verkade ganska nöjd. Men känns så löjligt. Jag snusade innan, men eftersom jag är rädd om mitt barn så slutade jag när jag blev gravid. Men alla gör ju inte det.

Klart man kan känna att det blir lite krystat men tänker ändå på vad MVC egentligen är till för - att fånga upp riskgraviditeter för att alla bebisar ska må så bra som möjligt oavsett vad mamman har för sjukdomar eller bakgrund, vanor etc. Men tror nog att olika BM är plus smidiga, jag behövde ex inte fylla i hela alkoholbladet när jag sa att det blir max. 1glas/v medan min kompis som typ nästan är nykterist ändå fick fylla i allt och ha föreläsning. Så olika BM är nog olika bra på att känna in vad man är för person - och vissa klickar man ju bara inte med helt enkelt...

Jag känner att jag måste bara få skriva av mig lite.

Jag är jätte lycklig för att jag är gravid. Tolka mig inte fel. Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas. Jag har alltid varit barnkär Och den som är extra nyfiken när folk är/blir gravida. Men nu dom senaste dagarna/ veckan, känner jag mig inte alls glad? Jag svävar inte på rosa moln, och jag känner mig inte alls så lycklig som jag borde göra. Jag har väl en hyfsat bra graviditet än så länge ( har läst att vissa av er kräket stup o kvarten Och någon är sjukskriver Och så) det ända som är mitt 'besvär' är tröttheten Och att magen känns så uppsvullen Och det känns som att allting 'trycks upp' mot mellangärdet och det tycker jag är väldigt jobbigt. Men Jag känner mig inte som mig själv längre, det är kanske för er inte jätte konstigt. Men jag vill ha tillbaka den glada och positiva personen jag va innan..min sambo tror att det kommer bli bättre på söndag, efter vi har sett lilla ärtan på ultraljud, efter som att jag ens har haft svårt att tro att jag är gravid vissa dagar.

Är det någon som känner igen sig, eller som kan säga några positiva ord om att detta kommer gå över så småningom .. jag vill ju njuta av min graviditet. Förlåt för långt inlägg.