Hej tjejer!
Jag plussade för någon dag sen och är i v4+1 idag. Det är mitt och min sambos första barn, och vi har BF på självaste julafton. Hoppas att hitta någon som man kan prata med och dela tankar under graviditeten :)
Jag känner att jag måste bara få skriva av mig lite.
Jag är jätte lycklig för att jag är gravid. Tolka mig inte fel. Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas. Jag har alltid varit barnkär Och den som är extra nyfiken när folk är/blir gravida. Men nu dom senaste dagarna/ veckan, känner jag mig inte alls glad? Jag svävar inte på rosa moln, och jag känner mig inte alls så lycklig som jag borde göra. Jag har väl en hyfsat bra graviditet än så länge ( har läst att vissa av er kräket stup o kvarten Och någon är sjukskriver Och så) det ända som är mitt 'besvär' är tröttheten Och att magen känns så uppsvullen Och det känns som att allting 'trycks upp' mot mellangärdet och det tycker jag är väldigt jobbigt. Men Jag känner mig inte som mig själv längre, det är kanske för er inte jätte konstigt. Men jag vill ha tillbaka den glada och positiva personen jag va innan..min sambo tror att det kommer bli bättre på söndag, efter vi har sett lilla ärtan på ultraljud, efter som att jag ens har haft svårt att tro att jag är gravid vissa dagar.
Är det någon som känner igen sig, eller som kan säga några positiva ord om att detta kommer gå över så småningom .. jag vill ju njuta av min graviditet. Förlåt för långt inlägg.
Det du känner är fullständigt normalt! Jag kände så med min första, även nu med andra, livet går bara vidare trots plus! De blir helt annat sen när bebis kommer!
Lycka till, imorgon ska jag göra vul äntligen
Jag känner att jag måste bara få skriva av mig lite.
Jag är jätte lycklig för att jag är gravid. Tolka mig inte fel. Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas. Jag har alltid varit barnkär Och den som är extra nyfiken när folk är/blir gravida. Men nu dom senaste dagarna/ veckan, känner jag mig inte alls glad? Jag svävar inte på rosa moln, och jag känner mig inte alls så lycklig som jag borde göra. Jag har väl en hyfsat bra graviditet än så länge ( har läst att vissa av er kräket stup o kvarten Och någon är sjukskriver Och så) det ända som är mitt 'besvär' är tröttheten Och att magen känns så uppsvullen Och det känns som att allting 'trycks upp' mot mellangärdet och det tycker jag är väldigt jobbigt. Men Jag känner mig inte som mig själv längre, det är kanske för er inte jätte konstigt. Men jag vill ha tillbaka den glada och positiva personen jag va innan..min sambo tror att det kommer bli bättre på söndag, efter vi har sett lilla ärtan på ultraljud, efter som att jag ens har haft svårt att tro att jag är gravid vissa dagar.
Är det någon som känner igen sig, eller som kan säga några positiva ord om att detta kommer gå över så småningom .. jag vill ju njuta av min graviditet. Förlåt för långt inlägg.
Jag känner precis som du, jag är lixom inte överlycklig.. Men jag tänker att man får "sitta ner i båten". Jag tror säkert att jag kommer känna annorlunda när det börjar synas och kännas mer:) Vi får skriva av oss här när det känns för konstigt/jobbigt.
Jag är ju glad över att jag är gravid men på dagarna mår jag skit o är rätt kort i tonen ofta. Blir irriterad över småsaker och har svårt o få det o släppa. Stör mig på min man och tom min son ibland, igårkväll tappade jag förmågan o hålla tonen o fick gå undan istället. Blev en del svordomar ;)
Men så tycker jag lite synd om mig också, renoverar hemma så hela hemmet är täckt av ett lager byggdamm och det fastnar under fötterna, jag kan inte äta normalt pga illamåendet och jag har tentaplugg som jag inte känner för o så sover jag 11-12 timmar om dygnet. Så nä livet leker inte - men jag har hopp om att det kommer bli bättre, om nån månad är renoveringen klar och illamåendet över, tentorna avklarade o sen kommer det bli superskönt när bäbisen kommer, förra gången var det som dag o natt, jag blev kolugn o var det i flera månader. Skön känsla :D
Jag känner att jag måste bara få skriva av mig lite.
Jag är jätte lycklig för att jag är gravid. Tolka mig inte fel. Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas. Jag har alltid varit barnkär Och den som är extra nyfiken när folk är/blir gravida. Men nu dom senaste dagarna/ veckan, känner jag mig inte alls glad? Jag svävar inte på rosa moln, och jag känner mig inte alls så lycklig som jag borde göra. Jag har väl en hyfsat bra graviditet än så länge ( har läst att vissa av er kräket stup o kvarten Och någon är sjukskriver Och så) det ända som är mitt 'besvär' är tröttheten Och att magen känns så uppsvullen Och det känns som att allting 'trycks upp' mot mellangärdet och det tycker jag är väldigt jobbigt. Men Jag känner mig inte som mig själv längre, det är kanske för er inte jätte konstigt. Men jag vill ha tillbaka den glada och positiva personen jag va innan..min sambo tror att det kommer bli bättre på söndag, efter vi har sett lilla ärtan på ultraljud, efter som att jag ens har haft svårt att tro att jag är gravid vissa dagar.
Är det någon som känner igen sig, eller som kan säga några positiva ord om att detta kommer gå över så småningom .. jag vill ju njuta av min graviditet. Förlåt för långt inlägg.
Jag är likadan. Mår inte alls bra pga illamåendet och tål inga dofter alls eller vissa smaker. Sånt gör en trött o ledsen och så är jag jätte orolig att barnet inte lever osv pga mitt förra ma. Ska till min kurator på måndag o prata av mig. Skönt att ha någon att prata med om sitt mående.
Vilken glädje, och lättnad. Va på ultraljud i morse, det visade på en liten ärta med tickande hjärta! :) :) blev tillbaka dragen 2 dagar, men vad gör det! Nytt BF 27e dec, kanske kniper till januari! ;)
Vilken glädje, och lättnad. Va på ultraljud i morse, det visade på en liten ärta med tickande hjärta! :) :) blev tillbaka dragen 2 dagar, men vad gör det! Nytt BF 27e dec, kanske kniper till januari! ;)