Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Jag har full förståelse för att folk som mår tillräckligt dåligt måste få vård och vara hemma. Det jag inte förstår är varför det ökar så himla kraftigt om det inte är en attitydfråga hos svenska folket. Det är ju 50% TILL på bara de senaste två åren (som det står i artikeln). 

Har antalet riktiga trauman ökat så fruktansvärt kraftigt, främst för kvinnor, eller måste vi jobba på vår attityd? Då menar jag attityd till livet, till sjukskrivning, till "lycka" och allt sammantaget.

Det är väldigt lätt att komma med den typen av argument som du gör. "Du förstår inte för du har aldrig haft det svårt", men det är inte sant. Alla har det svårt ibland, men vissa tar sig ur det lättare än andra. Vad beror det på?

Ändå anklagar du dom i samma inlägg för att bli curlade.
Nej jag tror inte alls du fattar. 

Men döma det har du inget emot att göra, känns det bra att sitta på dom höga hästarna?
Du vet även du kan komma att trilla av, även du kan och kommer drabbas av sorg, tragedier och sjukdom.
Jag hoppas att du möts av större empati än du själv visar då. 

Det kan det säkert ligga något i, men du vet inte vem som har det jobbigt och vem som har en taskig attityd, och i den här tråden dömer du alla som har ett dåligt mående som lata, söndercurlade, överkänsliga som bara ska rycka upp sig.
Alla, från dom som har upplevt fruktanskvärda tragedier, förlorat hela sina familjer, till dom som mår lite taskigt för att grannen har en tjusigare bil. 
Faktum är att innan du kan döma någon måste du ha hela den personens historia och nutid.
Den som bryter ihop över grannens nya bil kanske använder det som en projicering för en mycket, mycket djupare sorg. 
Det vet inte du, och ändå spär du på det dåliga måendet med din dömande attityd.
Och det stinker. 

Ja alla har det svårt ibland men även i helvetet finns det grader.
Jag förringar ingens upplevelse, men jag ser på hur man reagerar och lär eller inte lär av sina svårigheter, som sagt dom flesta utvecklas faktiskt av kriser.
Så vad gick fel för dig?

Att en del klarar sig lättare kan bero på en mängd olika orsaker, ett axplock kan vara att man har fått en bättre grundstart i livet det som händer dom första två åren präglar oss hårt resten av livet.
Har det gått bra då så har man ett grundskydd som gör en stark.
Men kan ha ett bra nätverk omkring sig som sluter upp när kriser händer.
Det kanske inte var en kris av samma magnitud som den som inte fixar det råkade ut för.
Och sen finns det många, många fler orsaker som ofta samverkar.
Men en sak ska man ha jävligt klart för sig och det är att man är inte en bättre människa och man har inte kämpat mer för att man hade turen att klara sig igenom.
Du är inte bättre än den som ligger inlagd på psyk för att hen inte orkar mer.
Du har bara större tur.
Visa lite respekt och ödmjukhet inför det. 

Jag har aldrig nämnt ordet "curlade". Inte heller det andra du skriver. Du blandar nog ihop inläggen lite. Jag har talat om attityder i första hand. Det blir lättare att argumentera om du håller isär personerna i tråden, jag vet att det är svårt.

Vi lever ju inte i ett naturligt samhälle längre. Vi är inte gjorda för den livsstil vi lever, med all stress, höga krav, kontorsarbeten osv. Onaturlig livsstil = onaturliga sjukdomar som ångest och depression. 
Det är väldigt tråkigt att det är så. 

Jo, fast samhället har du sett ut så i ett par dussin år, och sjukskrivningarna har ändå gått upp så kraftigt just nu. . . Det är märkligt och en svår fråga, jag vet inte om jag har rätt i min förklaring om attitydförändringar, men jag vet å andra sidan inte vad det skulle vara annars.

Fast det har det ju inte alls gjort? Redan när mina föräldrar var unga så levde de en helt annan livsstil, som bönder, ute på landet. Så är det inte längre ens ute på landsbygden (som jag fått lov att flytta ifrån för att få arbete, pga urbaniseringen). Inga unga stannar kvar på landsbygden längre - för trots att man trivs med att bo på landet så finns inga arbeten där... 

Samhället går utför. Allting industrialiseras, urbaniseras, säljs ut. Allt handlar mer och mer och status, yta, facebook, tjäna pengar osv än att vi ska må bra. Se bara på hur internet utvecklas de senaste åren... Och bara hur enkelt det är att mobba någon på nätet jämfört med förr i tiden. 
Vi går emot det sämre, om man säger så, med väldigt onaturliga livsstilar och höga krav på våra unga.

Våra kroppar är inte skapade för vårat moderna samhälle helt enkelt, för även om samhället har utvecklats åt ett håll så har inte våra kroppar evolverats ännu iaf. Våra kroppar är helt enkelt inte gjorda för att pendla en timme på tuben, sitta inne i ett kontorslandskap 8 timmar per dag, vara uppkopplade och ständigt tillgängliga på facebook, osv osv. Vi är gjorda för att röra på oss, vara utomhus, våra hjärnor är utformade för att leva i flockar om ca 200personer. Vi har låtsaskompisar(kändisar) som vi följer på tv istället för riktiga vänner. Vi oroar oss över vår vikt och att vi inte ser ut som victoria secret modeller, istället för att oroa oss över hur vi ska klara vintern eller fara för rovdjur och liknande som vi faktiskt är skapade för att oroa oss över.

Vi har helt enkelt onaturliga livsstilar och därmed även onaturliga sjukdomar. Jag har också mått väldigt dåligt psykiskt men idag jobbar jag på hunddagis och är ute och rör mig hela dagarna och mår mycket bättre numera. Det är ett väldigt trevligt arbete måste jag säga. Men depression är ju något som ofta kommer och går och svårt att bli av med så förr eller senare kommer jag hamna i en svacka igen. En som en gång hamnat i depression har alltid lättare att trilla dit igen. Det är något man får lära sig att leva med och hantera. Jag vill inte heller experimentera med mediciner, för de gör en personlighetsförändrad och jag vill hellre vara mig själv, det är riktigt läskigt att ta mediciner som förändrar ens personlighet. De jag tog sist gjorde mig helt empatilös och jag vill inte vara sån, jag tror redan jag fått men utav de mediciner jag fått utskrivet tidigare. Tycker det är bättre att lära mig hantera det utan konstiga mediciner även om depressioner är riktigt jobbiga när man hamnar där. Och sen får man ångest innan depressionen bryter ut för man vet hur jobbigt det är att ligga och gråta sig till söms varje kväll och man vill vill vill inte hamna där igen och må så dåligt igen men man vet inte vad man ska göra för att få bort känslorna... Många hamnar i missbruk tex som gör ångesten ännu värre men man mår ju bra ett tag iallafall när man är påverkad av något för smärtan är borta ett litet tag iallafall.. 

Min dröm vore att leva på en självförsörjande liten gård med bara mina djur. Men det går ju inte för även bondgårdar är idag industrialiserade och om det ska vara ekonomiskt hålbart att vara bonde krävs stora besättningar av mjölkkor, maskiner osv osv. Det är inte som förr. 

Jag tror att det vi ser idag, snarare är resultatet av olika saker som pågått under en väldigt lång tid. T.ex.:p arallellt med yuppie-rörelsen på 80-talet, växte samtidigt medvetandet om miljöförelse- men egentligen hade vi redan då haft flera katastrofer. Kan vi ens idag föreställa oss hur det var före internet? Med internet ökade informationsflödet och plötsligt blev det svårare att dölja olika typer av problem världen över. Eller för den delen, stats-och affärshemligheter. Här finns ju en hel drös med existentiella frågor blandat med maktfrågor.

Jag minns förresten IT-bubblan på 90-talet. Helt plötsligt svämmade psyk över med främst män som förlorade sina inkomstkällor. 

De bytte av männen som strömmade in efter Palme-mordet- alla de som satt och ringde till polisen för att "erkänna" att de mördat honom. Var kom alla dessa ifrån? 
De mådde definitivt inte heller bra. Jag beklagar din attityd, inte bara för din personliga del, utan för att den inte leder något framåt. Folk som lider ska hålla käften och bita ihop. Vad leder det till?

Jag anser att vi har- och länge haft- en fruktansvärd socialpolitik när det gäller utsatta barn- vad händer t.ex. med alla barn som idag blir föräldralösa när den ena föräldern mördar den andra? Dessa barn göms och glöms tillsammans med alla de som utsätts för övergrepp i sina hem. Jag ser hellre att dessa människor får chansen att bygga upp sina liv i lugn och ro än att de ska tigas ihjäl, för då lär vi sitta med en hel drös "Breivikar" inom en snar framtid. 

Men varför behöver du en stor besättning med kor om målet är att vara självförsörjande- och hur självförsörjande vill du vara? Ha en egen brunn och eget reningsverk? Egen el-försörjning? Sol- och vindkraft? Du kanske inte behöver så många kor, men biodlingar istället? Våra bin är ju också sjuka och dör världen över. 

Tycker det låter underbart- fast jag trivs egentligen med folk omkring mig oftast.

Du kanske kan odla biodynamiskt och ha volontärer från hela världen via WWOOF?
Nu odlas ju en hel del s.k. energiskog, förresten, men frågan är ju om det är så hållbart egentligen. Om du kunde bygga upp något som fungerar, så tror jag väldigt många skulle vara intresserade av att lära sig hur man gör. 

Folk hyr ju ut ganska spartanska rum på bondgårdar till stadsbor som behöver lugn och ro- det är ju hårdvaluta idag. Att få mjölka en ko eller vara fri från mobiler och internet är värt en hel del tror jag.
 

Jag har inte sagt pip om att hålla käften. . . klart att man ska be om hjälp. Men varför är just jobbet det första som "alla" tycker sig behöva ta bort från sitt livspussel? Så var det inte förr, då var jobbet bland det sista man tog bort. Jag tror för övrigt inte ens på att isolera människor genom sjukskrivning, det leder bara till ensamhet och leda och förvärrar symtomen. När inte bättre hjälp finns att tillgå blir det dock för den stressade läkaren att skriva ett sjuksintyg och ett recept på antidepp.