Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Det skulle inte krävas speciellt mycket komplettering för att jag skulle kunna ta en ny examen t.ex- det skulle ju definitivt också se bättre ut i ett CV. Jag skulle ju rent praktiskt kunnat studera nästan på heltid och söka jobb samtidigt- för jag fungerar helt enkelt på det sättet - jag har ett "satans" driv som en del säger. Men jag får ju inte studera- men jag mår jättebra av att göra det. Den enda gången jag kan läsa in något, är när jag är inskriven på en ofta helt meningslös åtgärd- men det betyder då att jag ofta måste arbeta 8 till 16, ta hand om barn och sedan plugga. Men "arbetet" är inget riktigt arbete, utan meningslös förvaring, och det blir jag helt sänkt av. jag får liksom ingen energi av den typen av arbete.

Jag fungerar helt enkelt bättre med s.k resultatinriktat arbete, snarare än "förvaringsaktiviteter", där man bara ska gå runt på ett ställe och fylla ut en plats åt någon som får betalt för att ha mig där. 

Det är ju väldigt märkligt att man inte kan få göra vad man vill, så länge man faktiskt också gör det man ska göra. Och nej, jag kan inte ta fler lån. 

Det konstiga är ju hur man räknar detta med normalarbetstiden också- jag har ju haft en normalarbetstid som legat på ca 60 timmar per vecka- men ingen kräver ju att man ska söka arbete mer än 40 timmar per vecka- varför skulle man då inte kunna plugga 20 timmar i veckan? Ja, man kan ansöka om att få läsa på halvtid- men det får ju inte vara fortsättning på något man studerat tidigare och i slutänden blir det helt ointressant. Om jag söker jobb på motsvarande heltid, tycker jag att AF och a-kassan ska ge f*n i vad jag gör resten av tiden.  Jasså, det kan jag inte? Skit ner dig :)

Och vem i h*lv*te säger att jag inte gör just det? Just nu tränar jag på att vara lika osympatisk som du- det borde ju hjälpa, för du har ju jobb...

Vilka är de lata jävlarna då?

Vilka är personerna som glider år efter år på bidrag och tycker att livet inte kunde vara bättre? Jag har aldrig träffat dem. Jag har träffat dem som råkat ut för tragedier, så haft vidriga uppväxtförhållanden, som utsatts för våld, som har smärtproblematik som jobbat tills de stupat och sen fortsatt att jobba lite till tills kroppen vägrade lyda. Jag har träffat dem med funktionsnedsättningar, diagnoser och psykiska funktionsnedsättningar. Jag har träffat dem som på 70 och 80-talet kunde hoppa av skolan för att börja jobba men som idag är 50+ och med trasig utsliten kropp ses som friska nog för att jobba, men inte kan skola om sig till ett jobb som kroppen klarar.

Nej, jag tar inte mer skit! 

Sitter lite i samma fälla. Mår bra av att studera men får inga fler lån. Måste jobba för att kunna studera, men klarar inte av de jobb som jag kan få eftersom de är för stressiga. Och jag har kört varianten att plugga och jobba samtidigt. Det finns ju trots allt en anledning till varför jag till sist brakade in i väggen. 

Det skulle vara så mycket enklare om man som åtgärd kunde få plugga på högskolan för att då lättare få jobb. Hur kan kommuner, stat och samhälle tycka att gå 5 år eller längre på socialbidrag och "jobba" på meningslösa förvaringsverksamheter är bättre än att samma person får möjlighet att gå en utbildning som sen ger jobb.

Nej, det är ju just det- jag har också träffat dem. I synnerhet de som utsatts för brott. Jag känner folk med cancer och hel rad andra problem, som inget annat vill än att jobba och som fortfarande kan vara glada, goa, snälla och omtänksamma- men AF- som inte för så länge sedan drev kampanjen "se kraften", låter inte dessa personer (och inte mig heller) göra det som krävs för att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Vari ligger det vettiga i att låta folk gå 5, 10 och 15 år på bidrag, istället för en anpassad utbildning på kanske 2 år som kan leda till ett jobb som hen kan utföra? Kan någon ge ett svar på denna 10 000 kronors fråga?

Vem ska jobba när de som nu tvingas jobba både heltid och mer, till slut stupar? 

Fast du lär ju inte få mindre 'skit' genom att önska att någon blir våldtagen och halvt ihjälslagen...

Tycker du på allvar att någon människa förtjänar det bara genom att ha olika åsikter i en diskussion? Jag är allvarligt nyfiken...

Ja, känner igen mig. Och hur kan skattebetalarna tolerera detta? Är det så förbannat viktigt att se till att folk inte kommer någon vart att det är värt att betala för? Jag fattar inte- har vi så gott om pengar i Sverige?Som jag skrev, det var absolut ett undantag- tror tyvärr att det är det enda som kan få denna person att fatta. Men det är förstås bättre om hen gör det innan något händer. För med den attityden kommer något att hända förr eller senare.

Skulle det tillåtas, skulle ju ingen ta studielån, utan folk skulle se till att bli arbetslosa och studera på det sättet istallet. Det är ju inte hållbart.

Men det brukade vara så att studerade man deltid under tiden man jobbade, fick man fortsätta med det sen om man blev arbetslos och fick A-kassa. Men det kanske tagits bort (?).

Men man får ju ta lån heltid i 5-6 år, hur kommer det sig att du inte kan inte ta fler lån? Har du studerat så lange utan att få en examen som kan ge jobb? Deltidsjobb med deltidslån kanske, om du nu har lite lånetid kvar och inte behover mycket komplettering till en examen?

Så du har studerat i hur många år utan att få en utbildning/examen som kan ge jobb? Samhallet kan ju heller inte låta folk studera men studiebidrag och billigt studielån i evigheter bara for att de "mår bra" av det.

Varfor är det ointressant? Om du borjar med att läsa nåt nytt, kan du ju fortsätta med det tills det leder till en examen. Jag läste in min andra examen på halvtid under tiden jag jobbade, visst tog det ju 6-7 år, men åren går ju fort när man ser tillbaka.