Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Men hur är det kränkande? Jag skriver en rapport varje fredag över vad jag gjort och åstadkommit under veckan på jobbet, och den skickas till mina chefer. Ska jag nu börja se det som kränkande?

Måste bara säga jo att vara arbetslös kan vara skit jobbigt och man kan tom bli sjuk av det... Vi är olika människor de som vill jobba men inte kan och det som inte vill jobba... Har varit arbetslös en gång sedan gymnasiet (på 24år)... Det var självförvållade, jag sa upp mig.. Det tog tre månader så höll jag på att bli galen... Tappa allt med tider, bodde framför tven och kunde inte gå ut utan ha freestyle på mig... Blev folkskygg... Så det var bara att öppna tidningen och ta första bästa jobbet, aldrig i gen säger jag...

Hur gammal är du, Jenny?

Du är i allafall självgod för ett helt kompani, Ja, jag har också haft slitiga jobb, som krävt både fysisst god kondition- men också kompetens och faktiskt viss tankeförmåga. Jag har också arbetat under hård psykisk stress. Och du- när jag jobbade, jobbade jag 60 timmars veckor. 

Men jag hamnade utanför systemet efter att ha blivit utsatt för brott. Det är förstås lite mesigt, inser jag ju nu- det är ju bara att resa sig och börja jobba. Eller?

Det är inte ofta jag önskar andra mitt öde- men nu gör jag ett undantag- hoppas du blir riktigt j*vla rövknullad, jenny- gärna halvt ihjälslagen också.

Men bara lagom mycket, precis så mycket att du blir helt utslagen från arbetsmarknaden i ett decennie. Då kan vi snacka.... Först tyckte jag faktiskt att det kunde vara en bra idé att skriva rapporter- då får man ju tänka till vad man lägger tid på, men det som gör det så kränkande är att jag ju ser och insett att jag skulle kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden om bara regelverken såg annorlunda ut- och att det jag är hänvisad till att göra inte leder någon vart. Mitt "arbete" består ju i att ta mig bort från arbetslösheten- det ska ju liksom vara slutresultatet av det jag gör, men jag kommer aldrig dit.

Jag antar- får väl hoppas- att ditt arbete är mer meningsfullt och resultatinriktat?
Föreställ sig att ditt arbete gick ut på något totalt helt meningslöst- typ packa in uppblåsta ballonger och sedan smälla paketen...eller samla navelludd... hur skulle du då känna dig när du rapporterar? Jag vet inte om det finns folk som står ut med att hålla på med saker som inte leder någon vart- och sedan sitta och skriva ner allt detta meningslösa arbete....men jag anser att det är förnedrande.   

Litar dom inte på dig på ditt jobb, alltså?

Det handlar om att dokumentera med syfte for utvärdering och uppfoljning på hogre nivå, att kunna stämma av med kunder vad och hur mycket de faktist fått for sina pengar när nya kontrakt skrivs och gamla kontrakt utvärderas, etc. Också ett sätt att skriftligt definiera vad eller vem som hindrar om en uppgift inte kan utforas i tid, etc. Du anar inte hur många olika uppfattningar det kan finnas mellan olika aktorer om vems "fel" saker kan vara, och om det arbete som utfors verkligen är det arbete som efterfragådes. Rapporter är en del i att säkerställa att rätt kvalitet levereras på hogre nivå. Och eftersom chefer inte vet vad arbetarna gor, är medarbetarnas veckorapporter ett utmärkt sätt att skota denna dokumentation.

Och Anonym (z), ja det har funnits många många veckor jag använt min fantasi till det yttersta for att hitta något att rapportera, for att det ska se ut som jag faktist gjort något vettigt. Hemligheten i mitt jobb är att i dessa fall skriva saker mycket luddigt, som kanske kan tolkas på flera sätt, och ibland i ganska oforståeliga ordalag. Anser jag rapporterna meningsfulla? Njaä, inte direkt, men i fall det kan bli diskussioner och mitt foretag inte är overens med våra kunder på hogre nivå, kan jag se sett dessa rapporter kan vara bra att ha. Men det är ju inget jag direkt ser. Men inte anser jag det vara kränkande.

Du låter ju riktigt trevlig, jag förstår inte varför inte du får något jobb!

När gjorde jag personliga påhopp mot dig? Jag påstod väl inte att just DU är en lat jävel som älskar att gå hemma. Klart där finns folk som trillar mellan stolarna, det fattar även en, hur var det nu, person med ett ego för som ett helt kompani. 

Om du nu är så trött på ditt tragiska liv, GÖR NÅGOT ÅT DET. Det finns INGEN som kommer göra det åt dig. Man får klara sig själv helt enkelt, och vill du komma ur din bubbla, är det endast du som kan fixa det. 

Jag bodde ihop med henne, vi har alltid varit väldigt nära vänner och pratat med varandra om allt. Hon led verkligen inte, det kan jag lova!

Så vad anser du skulle gora att du kunde komma tillbaka till arbetsmarknaden, och hur anser du det vara begränsat av regelverken idag? (Lite nyfiken; vi kan kanske hjälpa dig se andra vägar...)

Klart hon / han inte kan förklara, det kan de aldrig. . . 

Alltså, ursäkta men vilken avskyvärd sak att skriva! Oavsett hur provocerad man blir så säger man faktiskt inte så! Skärpning!