BF Januari 2016 :)

Just nu har jag väldigt mycket onda sammandragningar som kommer och går, har lagt mig ner för att vila och får se om det går över eller blir värre. Känns som att det är lite för tidigt för bebis att komma nu, så jag hoppas att det går över.

Här hemma är nog barnen mer ivriga än jag för tillfället. Kan nog bero på att jag för första gången på väldigt länge mår bra. Och insett att detta är sista gången jag är gravid. Dessutom har jag haft så mycket problem med avslag och stygn efter tidigare förlossningar. Så det ger myglare ångest. För att inte tala om ångesten över att komma tillbaka i form. Var visserligen väldigt många år sen jag var i vältränad form. Men nu är sista chansen att skylla på bebisen. Kroppen har dessutom tagit väldigt mycket mer stryk denna gång. Är överrörlig i lederna och det har i te riktigt funkat i samband med graviditet så har en hel del rehabilitering att göra efter att bebisen kommit.

Men barnen, det går nog inte en sekund utan att de pratar om bebisen, kör runt med vagn i hallen, plockar bland kläderna eller bäddar ner hunden i vaggan. (Den är inte bäddad ännu)
Har försökt förklara att den kommer inte att komma innan allt är klart här hemma. Så vill ni någonsin få ett syskon får ni allt hjälpa till. Kapitulerade så pass med julsakerna att jag tog ner lådorna från vinden. Tog ut de få stjärnorna jag ville ha upp. Klädde vår minigran och lät sedan barnen ta det de ville ha. Med villkoret att de packade ihop lådorna igen efter sig. Ja nu hat vi då 2 veckor senare en hinderbana i hallen.
Maken fick sig en tankeställare i går.
Han var på julfest. Dricker i stort sett inget annat än typ 1 whiskey någon gång ibland. Men hade lovat att hämta honom i går eftersom det låg lite dumt till i ett industriområde och taxiresan på 800kr kunde vi göra något roligare för.
Han hade druckit lite mer än han brukar. Och började lagom tills vi klev in i porten bli lite djup i sina funderingar. Så lagom tills jag tog av mig jackan får han en chock. Och utbrister " men vad har du ätit?! Magen är helt svullen!"
Varpå jag svarar att det är ju en bebis där i.
" va!? Vaddå bebis? Har du ätit upp en bebis?!" Lägger händerna på magen och får en kraftig spark till svar.
"Oj den är alldeles hård." Svarar att ja det är inte så länge kvar nu så den är ganska så stor och utspänd.
Han får panik och börjar slita ihop jacka, skor och BB-väskan som står i vagnen. Och nästintill skriker. "Vi måste skynda! Den kommer nu!!! Men inser lika snabbt igen att han inte kan köra bil och böjer sig ner och klappar magen försiktigt och viskar "Vaneck pappa kan inte köra bil just nu så du måste stanna där tills i morgon. För pappa måste sova först"

Mitt i detta drama hade jag väldigt svårt att hålla mig för skratt. Till det hela hör att vi inte riktigt var överens om att behålla bebisen när jag lite oväntat blev gravid. Och har väldigt länge känt att han inte riktigt accepterat det faktum att vi snart är framme vid förlossningen. Har har inte just något som helst intresse för att följa med till BM, känna på magen, höra hjärtljuden eller förbereda något.
Somnade med ett stort leende på läpparna kl 02 i natt.
Nu ska vi bara härda ut 1vecka till. Sen ska hela familjen bara njuta av att vara lediga och tillsammans fram tills bebisen kommer.

Haha sitter och skrattar åt sambon! Han tycker att det är lite smått "otäckt" när bebisen rör sig så det syns utanpå magen och ikväll var det rejäl fart på den lill* så han fick se några ordentliga utbrytningsförsök! Haha kunde bara skratta åt honom när han nästan fick hålla för ögonen!! ;) Nån mer som har en sån sambo?! ;)

Samma här. Min man är inte heller superintresserad ( känns det som) han har heller inte varit med hos bm någon gång och känner sällan på magen. Jag vet intevad det är men så är det i alla fall. För ett tag sen var jag lite ledsen över det, men nu har jag nog accepterat det lite mer. Sen märker jag nu på honom att han börjar bli lite nervös inför fl. Mest för att det ska sätta igång nu när han inte är hemma. Det märks också nu för han frågar oftare "hur är det?" och liknande. Innan har han inte gjort det så mycket.

Men jag håller med hadedet varit första barnet hade jag nog tyckt det var jobbigare. Men då var han väldigt engagerad och vi har ju redan gjort detta tillsammans två gånger, så han vet att vi tar det som det kommer.

Nu ser jag fram emot att få klippa håret imorgon och fixa det absolut sista julklapparna samt att köpa en gran och klä. Sen ska jag bara njuta av att ha allt klart och en ledig make (från fredag eftermiddag till 4 januari sen när bebisen har kommit 10 dagar till).

Hoppas du slipper den då!

Jag ignorerar tills vidare min tid den 19/1- har bf 15/1. Har bestämt mig för att slippa använda den, ha ha:)

Igår kom min blivande BVC sköterska och presenterade sig på Mvc, det är en familjecentral med samverkan med sociala och öppna förskolan- suveränt i ett område med många socialt utsatta, fast jag kommer välja kyrkans öppna förskola, denna blir för nära inpå mina kunder då jag jobbar i området!

Hon verkar jättebra, runt 55-60 men modern i sitt tänk.

Fick en bok som ska användas vid besöken och så ska vi ta kontakt med henne när vi varit hemma någon dag, så erbjuder de ett hembesök om man vill, annars går man dit. Så fick jag se hennes rum, osv.

Brukar det gå till så, att man får träffa dem innan?

Jag hade riktigt ont i magen av sammandragningar som kom och gick hela tiden igår kväll, men när jag hade vilat en stund blev det färre. Vaknade två gånger inatt av att det gjorde ont också men nu har det slutat. Märkte dock när jag skulle knäppa mina byxor i morse att magen har sjunkit ner riktigt mycket från igår, fick inte ihop dom längre och jag hade senast på mig dom för ett par dagar sedan. Innan har bebisens rumpa varit upp mot revbenen, men idag känner jag den strax ovanför naveln. Sa till mig själv i morse att jag skulle försöka ta det lite lugnare idag, men det är lättare sagt än gjort när barnen ska lämnas o hämtas, lillkillen mår lite sådär och vill hänga på mig och barnen har aktiviteter inbokade på eftermiddagen.

Puh! Min mamma och jag åt lunch på stan, så mysigt, och sen har hon hjälpt mig städa och rensa i sonens rum där det var alldeles för mycket prylar högt och lågt. Jag låg mest på hans säng medan hon skötte själva städandet. Ändå är jag helt slut nu, mamma har gått för att hämta plutten. Men så skönt när det blir lite ordning och reda! Jag har haft ångest över oredan varje gång vi varit där inne men min kropp fixar ju ingenting längre så det här var gudomligt. Nu kan han lättare hitta sina leksaker och böcker och allting. Bara resten av lägenheten kvar, haha.

Den tanken har inte ens slagit mig, ska verkligen inte ha någon bebis på julafton! På sätt och vis har jag tänkt att det skulle vara ganska bra om bebis föddes på denna sidan av året så att dom hamnar årskullarna efter varandra. Men bebis själv skulle nog föredra att vara född i januari, iaf när han blir större. I vilket fall dom helst tycker jag att han ska stanna i magen till tidigast v 38 för att vara helt mogen.

Men det var skönt precis när det var gjort, va? Haha! Ja herregud vad mycket prylar man har. Jag skulle vilja städa ur hälften av alla grejer vi har men det går ju inte... då måste jag slänga så mycket av mina pysselsaker. Mamma erbjöd sig att komma nån dag i januari också om vi orkar och hinner, så kan vi rensa lite i kontoret a.k.a. skräprummet där allt hamnar som inte har en egen plats... Det vore så skönt att få lite mer ordning innan bebis kommer men tusan vet om jag kommer orka. Men kanske kanske, om jag ändå är sjukskriven då... Börjar nästan bli nervös för läkarbesöket i morgon...