Caisas

Äldre 26 Apr 20:30

11435 svar

BF Januari 2016 :)

Har inte sett någon tråd för Januari 2016 ännu, inte så konstigt kanske då det är väldigt tidigt. Jag plussade igår, är i vecka 4 (3+3 idag) och har BF 6 januari 2016 om allt går bra. Hoppas ni blir fler som droppar in snart!

Jag är 26 år, maken 33, och det är första barnet för oss båda. ${#emotions_dlg.flower}$

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-04-28 16:55
Uppdatering 28/4 första BF-listan!
www.familjeliv.se/forum/thread/75214834-bf-januari-2016/5

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-04-30 08:48
BF-listan: www.familjeliv.se/forum/thread/75225363-bf-januari-2016-bf-lista/1

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-04 12:04
FACEBOOKGRUPP: www.facebook.com/groups/1592591414363909/

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-06 08:42
UPPDATERA ERA BF-DATUM INNE I TRÅDEN FÖR BF-LISTAN! www.familjeliv.se/forum/thread/75225363-bf-januari-2016-bf-lista/1

Vi börjar bli så många nu att det är svårt för mig att hålla listan rätt uppdaterad! :)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-27 08:50
FACEBOOKGRUPPEN KOMMER ATT LÅSAS! Hej allihop! De som funderar på att gå med i fb-gruppen, gör det snarast för till helgen (sista maj) stängs den för nya medlemmar. Vet att några här sa att de ville vänta, men till helgen kommer den inte att synas mer på fl, så ingen risk att någon vän på fb ser den.

Observera att alla nya medlemmar skriver in sig i bf-listan som finns som fil, och skriver om sig själv i presentationstråden som ligger fäst överst på sidan. Detta för att vi inte är hemliga för varandra, för då faller liksom syftet med hela grejen. Så välkomna allihop!

Om någon verkligen vill gå med i gruppen efter att den blivit låst, skicka PM till Caisas, Grus grus eller Lanylena, så ska vi se om vi kan lösa det. Om någon skapar en andra grupp, skicka PM till mig (Caisas) med länk så kan jag lägga till den här i trådstarten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-06-30 20:21
Vill ni gå med i Facebookgruppen, skicka förfrågan i PM till Caisas eller Lanylena!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-07-09 21:55
FACEBOOKGRUPPEN TAR INTE LÄNGRE EMOT NYA MEDLEMMAR! SKAPAS EN NY GRUPP SOM NI VILL SKA LÄNKAS HÄR, SKICKA PM TILL MIG SÅ ORDNAR VI DET!

mirakelspektakel

Äldre 24 Nov 11:11

#5743

Jag har gråtit så mkt sen igår kväll att jag typ ser ut som en hög Rudolf med röda mulen. Jag tappade det totalt igår efter förlossningskursen, jag gick dit själv, min sambo har gått förr och tyckte inte de var något att ha och vem är jag att tvinga med honom? Men efter det kände jag mig så fruktansvärt ensam. Han säger att med sina söner så blev det inte verkligt för honom, för än han höll dem i sin famn. Han är en fantastisk pappa.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera ointresset som jag upplever från hans sida. Det blir ju extra tydligt när man ser hur alla andra blivande fäder sitter och klappar på deras partners magar och följer med på alla besök hos BM, är delaktiga i alla inköp och planering som har med bebis att göra. Visst kan han hjälpa till och fixa något om jag ber honom, men han har ingen egen drivkraft eller intresse. Jag fattar att det blir skevt att jag är heltidssjukskriven och typ kan lägga en månad på vilken vagn vi ska köpa, medan han jobbar 100% och tar det största lasset när det kommer till barnen som vi har ca 80%.

Hur intresserade/delaktiga är era partners?

Hame

Äldre 24 Nov 11:23

#5744

mirakelspektakel skrev 2015-11-24 11:11:58 följande:

Jag har gråtit så mkt sen igår kväll att jag typ ser ut som en hög Rudolf med röda mulen. Jag tappade det totalt igår efter förlossningskursen, jag gick dit själv, min sambo har gått förr och tyckte inte de var något att ha och vem är jag att tvinga med honom? Men efter det kände jag mig så fruktansvärt ensam. Han säger att med sina söner så blev det inte verkligt för honom, för än han höll dem i sin famn. Han är en fantastisk pappa.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera ointresset som jag upplever från hans sida. Det blir ju extra tydligt när man ser hur alla andra blivande fäder sitter och klappar på deras partners magar och följer med på alla besök hos BM, är delaktiga i alla inköp och planering som har med bebis att göra. Visst kan han hjälpa till och fixa något om jag ber honom, men han har ingen egen drivkraft eller intresse. Jag fattar att det blir skevt att jag är heltidssjukskriven och typ kan lägga en månad på vilken vagn vi ska köpa, medan han jobbar 100% och tar det största lasset när det kommer till barnen som vi har ca 80%.

Hur intresserade/delaktiga är era partners?

Har du försökt prata med din sambo om det? Partners roll under graviditet och förlossningen är ju så mycket mer än det praktiska. Det går ju mest ut på att vara ett stöd, och om du känner dig ensam utan honom på kursen tycker jag gott att han kan följa med även om han inte "tycker det är något att ha". Även om han gått förr har han ju inte gått med dig och nu är det du som ska föda. Om han skall kunna vara ett bra stöd under förlossningen är det ju viktigt att ni diskuterat i förväg hur du vill ha stöttning.

Min man följer med på allt om det inte krockar med dagistiderna för vår son. Om det känns ok går jag själv och om det inte gör det bokar vi om. Inköp och sådant är han väl sådär intresserad av

Det beror nog mycket på att det är jag som var hemma första tiden i början och det blir likadant nu, så han har nog svårare att tänka sig vad som behövs köpas.

Blgebo

Äldre 24 Nov 11:25

#5745

mirakelspektakel skrev 2015-11-24 11:11:58 följande:

Jag har gråtit så mkt sen igår kväll att jag typ ser ut som en hög Rudolf med röda mulen. Jag tappade det totalt igår efter förlossningskursen, jag gick dit själv, min sambo har gått förr och tyckte inte de var något att ha och vem är jag att tvinga med honom? Men efter det kände jag mig så fruktansvärt ensam. Han säger att med sina söner så blev det inte verkligt för honom, för än han höll dem i sin famn. Han är en fantastisk pappa.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera ointresset som jag upplever från hans sida. Det blir ju extra tydligt när man ser hur alla andra blivande fäder sitter och klappar på deras partners magar och följer med på alla besök hos BM, är delaktiga i alla inköp och planering som har med bebis att göra. Visst kan han hjälpa till och fixa något om jag ber honom, men han har ingen egen drivkraft eller intresse. Jag fattar att det blir skevt att jag är heltidssjukskriven och typ kan lägga en månad på vilken vagn vi ska köpa, medan han jobbar 100% och tar det största lasset när det kommer till barnen som vi har ca 80%.

Hur intresserade/delaktiga är era partners?

Vet hur det känns. Min man är inte överdrivet intresserad av bebisen i magen, inte ett dugg intresserad av inköp, förlossningen osv. Det är väldigt få gånger han känner på magen, och så har det varit de tidigare graviditeterna också. Förra gången upplevde jag att jag var helt "ensam", det var komplikationer under graviditeten, och han hade aldrig tid att följa med på kontroller, eller lyssna på mig när jag behövde prata. Han ställde inga frågor osv. heller. Däremot är han väldigt engagerad när barnet väl kommit. Jag tror att när det kommer till min man, så har han svårt att riktigt hitta sin roll under graviditeten. Han är heller inte den typen som är bra på att prata om känslor. Jag har accepterat att det är så (även om jag tycker det är skittrist), och får aktivt uppmana honom att känna på magen, prata med den lille killen därinne osv.

minahjärtan0609

Äldre 24 Nov 11:37

#5746

mirakelspektakel skrev 2015-11-24 11:11:58 följande:

Jag har gråtit så mkt sen igår kväll att jag typ ser ut som en hög Rudolf med röda mulen. Jag tappade det totalt igår efter förlossningskursen, jag gick dit själv, min sambo har gått förr och tyckte inte de var något att ha och vem är jag att tvinga med honom? Men efter det kände jag mig så fruktansvärt ensam. Han säger att med sina söner så blev det inte verkligt för honom, för än han höll dem i sin famn. Han är en fantastisk pappa.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera ointresset som jag upplever från hans sida. Det blir ju extra tydligt när man ser hur alla andra blivande fäder sitter och klappar på deras partners magar och följer med på alla besök hos BM, är delaktiga i alla inköp och planering som har med bebis att göra. Visst kan han hjälpa till och fixa något om jag ber honom, men han har ingen egen drivkraft eller intresse. Jag fattar att det blir skevt att jag är heltidssjukskriven och typ kan lägga en månad på vilken vagn vi ska köpa, medan han jobbar 100% och tar det största lasset när det kommer till barnen som vi har ca 80%.

Hur intresserade/delaktiga är era partners?

Din stackare! Det är jobbigt och känslosamt att vara gravid. Kan du förklara för honom hur viktigt det är för dig att han är mer delaktig?

Om det är till någon tröst så har min man inte varot särskilt delaktig i mina graviditeter. Nu med tredje har han varit med på ultraljudet, thats it. Jag var t.o.m inne på förlossningen själv förra vecka. Ni tycker väl inte att det låter klokt men jag tycker det är helt okej. Jag tyckte att han gjorde mer nytta på jobbet. Jag vet att han kommer vara delaktig den dagen bebis tittar ut och han kommer vara en engagerad pappa resten av deras uppväxt.

mirakelspektakel

Äldre 24 Nov 11:45

#5747

Hame skrev 2015-11-24 11:23:28 följande:

Har du försökt prata med din sambo om det? Partners roll under graviditet och förlossningen är ju så mycket mer än det praktiska. Det går ju mest ut på att vara ett stöd, och om du känner dig ensam utan honom på kursen tycker jag gott att han kan följa med även om han inte "tycker det är något att ha". Även om han gått förr har han ju inte gått med dig och nu är det du som ska föda. Om han skall kunna vara ett bra stöd under förlossningen är det ju viktigt att ni diskuterat i förväg hur du vill ha stöttning.

Min man följer med på allt om det inte krockar med dagistiderna för vår son. Om det känns ok går jag själv och om det inte gör det bokar vi om. Inköp och sådant är han väl sådär intresserad av

Det beror nog mycket på att det är jag som var hemma första tiden i början och det blir likadant nu, så han har nog svårare att tänka sig vad som behövs köpas.

Han har sagt att han kommer följa med nästa vecka för min skull. Han påstår att han inte är ointresserad och att jag inte har någon anledning att känna mig ensam. Men typ den enda gången jag sett honom engagerad var precis efter att vi kommit ut från RUL och fått reda på att vi väntade en tjej. Han är inte intresserad av att känna sparkar eller att se till att bebisen har det den behöver (just shoppingen har jag inga krav på att han ska vara engagerad i, även om jag skulle bli glad om han köpte nåt till bebis som han tänkt ut själv.), när jag pratat om förlossningen så känns det typ som han vill ha en kravlista färdigställd från mig på vad han ska göra så att han slipper tänka själv. välja bb? vem bryr sig, det kanske är fullt ändå...

mirakelspektakel

Äldre 24 Nov 11:52

#5748

Blgebo skrev 2015-11-24 11:25:57 följande:

Vet hur det känns. Min man är inte överdrivet intresserad av bebisen i magen, inte ett dugg intresserad av inköp, förlossningen osv. Det är väldigt få gånger han känner på magen, och så har det varit de tidigare graviditeterna också. Förra gången upplevde jag att jag var helt "ensam", det var komplikationer under graviditeten, och han hade aldrig tid att följa med på kontroller, eller lyssna på mig när jag behövde prata. Han ställde inga frågor osv. heller. Däremot är han väldigt engagerad när barnet väl kommit. Jag tror att när det kommer till min man, så har han svårt att riktigt hitta sin roll under graviditeten. Han är heller inte den typen som är bra på att prata om känslor. Jag har accepterat att det är så (även om jag tycker det är skittrist), och får aktivt uppmana honom att känna på magen, prata med den lille killen därinne osv.

Är vi tillsammans med samma man? Låter som en kopia på min i vart fall. Jag tror att det blir lite extra känslosamt för mig då detta faktiskt är mitt första barn och allt är nytt och behövs analyseras, medan det är hans 3dje barn och han har lite attityden att det gick ju bra de 2 andra gångerna så vad är den stora grejen?

WiMe06

Äldre 24 Nov 11:57

#5749

Mirakelspektakel - usch, lider med dig. Det är jättejobbigt när man känner att man är helt ensam.

Min man var väldigt delaktig i allting med första, sådär med andra och nu typ ingenting. Haha. Vet att han längtar lika mkt som jag efter den lille för han säger det ofta och pratar gärna om bebisen å sådär men han är aldrig med på bm-besök, all shopping har jag gjort själv (och det gör mig inget, för då kan jag köpa det jag tycker om ), vagnen var han med och bestämde. Han var med på kub-ultraljudet men inte rul för det var svårt att få ledigt. Hade mkt blödningar i början och vid sista blödningen i v 20 så sa jag inget, jag åkte till gyn själv och efter besöket ringde jag till mannen på jobbet. Han hade bara blivit jätteorolig och rädd och det blir bara jobbigt när han har 1 dryg timme hem. Låter väl också som jag har världens mest ointresserade make som varken följer med till bm eller är hemma halva tiden med barnet men han tar enormt ansvar för barnen den tiden han är hemma och när barnet är fött.

Sen ska du veta att jag får mina hormonbryt ibland här hemma och skriker att han inte bryr sig och gråter och har mig. Man är ju alltid lite extra känslig som gravid.
Men prata med din sambo/man och berätta om dina känslor.

mirakelspektakel

Äldre 24 Nov 11:59

#5750

minahjärtan0609 skrev 2015-11-24 11:37:17 följande:

Din stackare! Det är jobbigt och känslosamt att vara gravid. Kan du förklara för honom hur viktigt det är för dig att han är mer delaktig?

Om det är till någon tröst så har min man inte varot särskilt delaktig i mina graviditeter. Nu med tredje har han varit med på ultraljudet, thats it. Jag var t.o.m inne på förlossningen själv förra vecka. Ni tycker väl inte att det låter klokt men jag tycker det är helt okej. Jag tyckte att han gjorde mer nytta på jobbet. Jag vet att han kommer vara delaktig den dagen bebis tittar ut och han kommer vara en engagerad pappa resten av deras uppväxt.

hur hemskt det än låter så är det till lite tröst, känner mig inte riktigt lika utsatt när jag vet att andra har haft/har det likadant och att pappan knöt an till barnet när det väl var ute. Jag är egentligen inte så orolig för att han om han kommer vara en bra pappa, är rätt säker på att han kommer vara lika fantastisk mot vår lilla tös som han är mot sin söner. Men känslorna och tankarna för inte alltid logiska resonemang när jag väl tappat det.

Blgebo

Äldre 24 Nov 12:07

#5751

mirakelspektakel skrev 2015-11-24 11:45:38 följande:

Han har sagt att han kommer följa med nästa vecka för min skull. Han påstår att han inte är ointresserad och att jag inte har någon anledning att känna mig ensam. Men typ den enda gången jag sett honom engagerad var precis efter att vi kommit ut från RUL och fått reda på att vi väntade en tjej. Han är inte intresserad av att känna sparkar eller att se till att bebisen har det den behöver (just shoppingen har jag inga krav på att han ska vara engagerad i, även om jag skulle bli glad om han köpte nåt till bebis som han tänkt ut själv.), när jag pratat om förlossningen så känns det typ som han vill ha en kravlista färdigställd från mig på vad han ska göra så att han slipper tänka själv. välja bb? vem bryr sig, det kanske är fullt ändå...

Förlossningen men min man...haha...ja, första gången födde vi hemma (hans första, mitt tredje), då var han faktiskt "med på banan". Han fixade med praktiska saker, hämtade handdukar, kokade sax, servade mig, masserade mina ben osv och hittade sin "nisch"-utan instruktioner. Och var stolt över sin insats efteråt, berättade gärna för vänner och bekanta att han minsann varit "barnmorska".
När vi födde nästa barn på sjukhus satt han bara där. Behövde tydliga instruktioner för att överhuvudtaget göra något. Annars satt han bara. Sa ingenting, noll engagemang, förutom precis när huvudet föddes fram och jag _viskade_ "fy fan vad ont det gör" - "nejdå, du kan ju inte ge upp nu" sa han då. Hon föddes 15 sek senare. Tur för honom att jag hade annat för mig, annars hade jag klappat till honom för den dumma kommentaren (Vem fanken ger upp när halva ungen är ute, och man får väl tycka att det gör lite ont med ett huvud mellan benen, eller?).... Sedan blev det komplikationer med dottern efter förlossningen, då somnade han. Och vaknade när vi skulle åka hem efter ett dygn, det gick inte att väcka honom tidigare. Han sa att han kände sig så "lost" i sjukhusmiljön och bara var i vägen ändå. Har försökt prata om hur vi ska göra den här gången, föda hemma eller på sjukhus, men han säger att det spelar ingen roll, upp till mig. Och så är diskussionen slut. Hade varit skönt att bolla lite tankar med honom.

WiMe06

Äldre 24 Nov 12:09

#5752

Hame - nej, jag tycker det borde vara lika även om det är privat. Skulle det vara ett krav att man ordnar med sovvagn så ska ju den informationen tydligt framgå när man får platsen och då ska det ju gälla alla och inte bara några. Prata med dem, dem måste väl kunna vara lite tillmötesgående? Är det liggläge i sulkyn? När vi fick yngsta sonen tog vi hem kombivagnen från dagis och äldsta sonen fick istället ha sulkyn som sovvagn. Den hade dock bara viloläge inte fullt liggläge men det funkade kanon med den.

BF Januari 2016 :)

INNEHÅLL