Caisas

Äldre 26 Apr 20:30

11435 svar

BF Januari 2016 :)

Har inte sett någon tråd för Januari 2016 ännu, inte så konstigt kanske då det är väldigt tidigt. Jag plussade igår, är i vecka 4 (3+3 idag) och har BF 6 januari 2016 om allt går bra. Hoppas ni blir fler som droppar in snart!

Jag är 26 år, maken 33, och det är första barnet för oss båda. ${#emotions_dlg.flower}$

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-04-28 16:55
Uppdatering 28/4 första BF-listan!
www.familjeliv.se/forum/thread/75214834-bf-januari-2016/5

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-04-30 08:48
BF-listan: www.familjeliv.se/forum/thread/75225363-bf-januari-2016-bf-lista/1

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-04 12:04
FACEBOOKGRUPP: www.facebook.com/groups/1592591414363909/

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-06 08:42
UPPDATERA ERA BF-DATUM INNE I TRÅDEN FÖR BF-LISTAN! www.familjeliv.se/forum/thread/75225363-bf-januari-2016-bf-lista/1

Vi börjar bli så många nu att det är svårt för mig att hålla listan rätt uppdaterad! :)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-27 08:50
FACEBOOKGRUPPEN KOMMER ATT LÅSAS! Hej allihop! De som funderar på att gå med i fb-gruppen, gör det snarast för till helgen (sista maj) stängs den för nya medlemmar. Vet att några här sa att de ville vänta, men till helgen kommer den inte att synas mer på fl, så ingen risk att någon vän på fb ser den.

Observera att alla nya medlemmar skriver in sig i bf-listan som finns som fil, och skriver om sig själv i presentationstråden som ligger fäst överst på sidan. Detta för att vi inte är hemliga för varandra, för då faller liksom syftet med hela grejen. Så välkomna allihop!

Om någon verkligen vill gå med i gruppen efter att den blivit låst, skicka PM till Caisas, Grus grus eller Lanylena, så ska vi se om vi kan lösa det. Om någon skapar en andra grupp, skicka PM till mig (Caisas) med länk så kan jag lägga till den här i trådstarten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-06-30 20:21
Vill ni gå med i Facebookgruppen, skicka förfrågan i PM till Caisas eller Lanylena!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-07-09 21:55
FACEBOOKGRUPPEN TAR INTE LÄNGRE EMOT NYA MEDLEMMAR! SKAPAS EN NY GRUPP SOM NI VILL SKA LÄNKAS HÄR, SKICKA PM TILL MIG SÅ ORDNAR VI DET!

WiMe06

Äldre 3 Dec 11:29

#6413

fruthomas skrev 2015-12-03 10:49:50 följande:

Jag tycker det är onödigt också. Klarar så många av det helt utan bedövning ska banne med jag också göra det. Men båda mina föregående fl har varit långdragna, 36 resp 18 timmar efter de startat har jag fått min belöning. Så jag har varit helt utmattad mot slutet och då kunde jag tänka mig vad som helst. Första gången skrek jag typ "skär ut ungen, jag orkar inte mer". Konstigt nog orkar man ändå och jag har haft världens bästa stöd av min man så vi har klarat det med bara lustgas (och kvaddlar första gången då, men det gör jag aldrig om, föder hellre 15 barn utan bedövning än använder dem igen).

Vad jobbigt med så långdragna förlossningar, mina har ändå gått snabbt. Därav kanske att jag klarat mig på bara lustgasen. Men vi är ju alla olika och man är olika smärtkänslig. Kanske hade jag velat ha all smärtlindring som går om det inte vore för att det skrämmer mig mer. Och hade mina tidigare förlossningar varit mer långdragna kanske jag inte klarat mig på bara lustgasen heller.

Tycker inte du ska tänka att om andra klarar det så gör jag, utan utgå bara ifrån din egen kropp och lita på din egen känsla

amalie79

Äldre 3 Dec 11:45

#6414

mirakelspektakel skrev 2015-12-03 11:25:25 följande:

Du är ingen egoistisk fegis. Du är en överlevare, som är medveten om dina egna begränsningar. Jag lovar, jag kan sitta här och prata om att jag helst inte vill ha EDA, men när jag väl kommer in till förlossning så kommer jag säkert skrika min sambo döv för att få det! Träffade en kompis som fött två barn som jämförde sin förlossning som om hon satt på en brinnande ring... Spontant efter den liknelsen så vill jag nog ha alla bedövning man kan få, de får gärna inför ethel igen :)

Tack... <3 känner mig hemsk ibland som känner sådär. Sambon vill förstå men det går inte riktigt, hans barns mamma var aldrig rädd för smärta eller något sådant. Hon hade haft en vidrig uppväxt, så var ganska härdad både med fysisk och mental smärta

jag vet inte om det spelar in men tänkte lite på det som Seven skrev om att vara van vid sjukhus osv- jag är ju tvärtom. Aldrig ens varit inne på sjukhus för egen del överhuvudtaget, inte haft svår smärta, aldrig brutit något, osv. Då sa min bm att det behövs inte för det finns ändå ingen smärta som går att jämföra med att föda barn! Nä, det fattar jag med, men ändå.

amalie79

Äldre 3 Dec 11:49

#6415

WiMe06 skrev 2015-12-03 11:29:24 följande:

Vad jobbigt med så långdragna förlossningar, mina har ändå gått snabbt. Därav kanske att jag klarat mig på bara lustgasen. Men vi är ju alla olika och man är olika smärtkänslig. Kanske hade jag velat ha all smärtlindring som går om det inte vore för att det skrämmer mig mer. Och hade mina tidigare förlossningar varit mer långdragna kanske jag inte klarat mig på bara lustgasen heller.

Tycker inte du ska tänka att om andra klarar det så gör jag, utan utgå bara ifrån din egen kropp och lita på din egen känsla

Gott råd... Jag tror egentligen min kropp är ganska kapabel. Den är som sagt frisk och rätt stark och nästan aldrig till besvär. Både min mamma och min syster har haft ganska lätt för att föda barn, min mamma fick tom höra att hennes kropp var som gjord för det fysiskt.

Min kropp verkar ju onekligen ha ganska lätt för att klara själva graviditeten- om än inte för att bli gravid, iof. Egentligen, varför skulle den svika mig då?

Det visar ju att all min rädsla sitter i skallen.

mirakelspektakel

Äldre 3 Dec 12:28

#6416

amalie79 skrev 2015-12-03 11:45:03 följande:

Tack... <3 känner mig hemsk ibland som känner sådär. Sambon vill förstå men det går inte riktigt, hans barns mamma var aldrig rädd för smärta eller något sådant. Hon hade haft en vidrig uppväxt, så var ganska härdad både med fysisk och mental smärta

jag vet inte om det spelar in men tänkte lite på det som Seven skrev om att vara van vid sjukhus osv- jag är ju tvärtom. Aldrig ens varit inne på sjukhus för egen del överhuvudtaget, inte haft svår smärta, aldrig brutit något, osv. Då sa min bm att det behövs inte för det finns ändå ingen smärta som går att jämföra med att föda barn! Nä, det fattar jag med, men ändå.

Jag tycker fortfarande att du ska söka dig vidare så att du får prata med någon som jobbar med förlossningsrädda. Spelar ingen roll om "problemet" sitter i dina höfter eller ditt huvud, om det försvårar din förlossning.

Jag tänker att förlossningen kommer vara som första gången jag hoppade fallskärm, Jag hade ingen aning hur jag skulle reagera på det för jag hade inga referenser att sätt det i perspektiv till.

Jag har iof mer liknande erfarenheter som Seven. Jag har legat ett antal gånger på sjukhus. Men det var inte direkt som jag hade något val att åka ambulanshelikopter till sjukhus, det bara hände och under tiden och efteråt har jag fått bearbeta det som gick bra och det som gick dåligt. Jag tänker att förlossningen är lite samma sak, vi kommer alla föda barn, oberoende om vi vill det eller inte. Den stor skillnaden är att vi vet ungefär när det kommer ske och att det kommer ske, så att vi kan förbereda oss på det mentalt.

amalie79

Äldre 3 Dec 13:01

#6417

mirakelspektakel skrev 2015-12-03 12:28:43 följande:

Jag tycker fortfarande att du ska söka dig vidare så att du får prata med någon som jobbar med förlossningsrädda. Spelar ingen roll om "problemet" sitter i dina höfter eller ditt huvud, om det försvårar din förlossning.

Jag tänker att förlossningen kommer vara som första gången jag hoppade fallskärm, Jag hade ingen aning hur jag skulle reagera på det för jag hade inga referenser att sätt det i perspektiv till.

Jag har iof mer liknande erfarenheter som Seven. Jag har legat ett antal gånger på sjukhus. Men det var inte direkt som jag hade något val att åka ambulanshelikopter till sjukhus, det bara hände och under tiden och efteråt har jag fått bearbeta det som gick bra och det som gick dåligt. Jag tänker att förlossningen är lite samma sak, vi kommer alla föda barn, oberoende om vi vill det eller inte. Den stor skillnaden är att vi vet ungefär när det kommer ske och att det kommer ske, så att vi kan förbereda oss på det mentalt.

Fast grejen är ju att vi inte alls vet när det kommer att ske, det är en stor del av problemet för mig.

Jag ska ringa Mvc och be att få prata med någon annan som har mer erfarenhet av detta. För just nu tar det en massa energi att försöka låta bli att tänka på det och den energin behöver jag till jobbet och att få leva den här sista tiden som mig själv bara mig. Jag menar, bara den lilla smärta jag har nu gör mig orolig,sjukt men sant.

En del av problemet är ju att jag inte riktigt känner mig säker på att livet som kommer efter januari är "världens största belöning". Men säger man det är väl risken att de börjar jaga i en för att de tror man kommer få förlossningsdepression.

amalie79

Äldre 3 Dec 13:04

#6418

mirakelspektakel skrev 2015-12-03 12:28:43 följande:

Jag tycker fortfarande att du ska söka dig vidare så att du får prata med någon som jobbar med förlossningsrädda. Spelar ingen roll om "problemet" sitter i dina höfter eller ditt huvud, om det försvårar din förlossning.

Jag tänker att förlossningen kommer vara som första gången jag hoppade fallskärm, Jag hade ingen aning hur jag skulle reagera på det för jag hade inga referenser att sätt det i perspektiv till.

Jag har iof mer liknande erfarenheter som Seven. Jag har legat ett antal gånger på sjukhus. Men det var inte direkt som jag hade något val att åka ambulanshelikopter till sjukhus, det bara hände och under tiden och efteråt har jag fått bearbeta det som gick bra och det som gick dåligt. Jag tänker att förlossningen är lite samma sak, vi kommer alla föda barn, oberoende om vi vill det eller inte. Den stor skillnaden är att vi vet ungefär när det kommer ske och att det kommer ske, så att vi kan förbereda oss på det mentalt.

Wow förresten har du hoppat fallskärm?! Häftigt, önskar jag vågade det

WiMe06

Äldre 3 Dec 13:24

#6419

amalie79 skrev 2015-12-03 11:49:32 följande:

Gott råd... Jag tror egentligen min kropp är ganska kapabel. Den är som sagt frisk och rätt stark och nästan aldrig till besvär. Både min mamma och min syster har haft ganska lätt för att föda barn, min mamma fick tom höra att hennes kropp var som gjord för det fysiskt.

Min kropp verkar ju onekligen ha ganska lätt för att klara själva graviditeten- om än inte för att bli gravid, iof. Egentligen, varför skulle den svika mig då?

Det visar ju att all min rädsla sitter i skallen.

Det är klart att din kropp är kapabel att föda fram ditt barn. Den kommer inte att svika dig.

Mkt sitter nog psykiskt inför en sådan här situation och det är ju egentligen inte konstigt, man vet att man kommer ha så jädrans ont men man kan aldrig sätta sig in i hur ont det kommer göra, hur man själv kommer att reagera och vad som kommer hända. Det är en helt unik situation för alla, det finns ingen förlossning som är lik någon. Vi kan diskutera detta hela vägen fram till förlossningen men när den väl kommer så kommer våra kroppar veta precis vad dem ska göra och det vi kan göra, det är att bara följa med på tåget och låta kroppen få vara den som bestämmer för en gång skull med stöd av bm på sjukhuset som kan guida oss.

Ett råd jag fick inför min första förlossning var att när man får ont och värkarna sätter igång, streta inte emot dem utan följ med dem, dem kommer av en anledning. För mig har det fungerat.

WiMe06

Äldre 3 Dec 13:30

#6420

Det är ju fånigt hur trött man kan vara. Har just sovit ca 2 timmar på soffan IGEN!!
Är det för att man är hemma orken plötsligt försvann och som ngn skrev innan, man vågar känna efter när man är hemma. Min energi är verkligen helt bortblåst. Ont i huvudet, värk i kroppen. Känner mig som världens sämsta människa att bara ligga här som en padda typ, helt förlamad.

mirakelspektakel

Äldre 3 Dec 13:58

#6421

amalie79 skrev 2015-12-03 13:01:22 följande:

Fast grejen är ju att vi inte alls vet när det kommer att ske, det är en stor del av problemet för mig.

Jag ska ringa Mvc och be att få prata med någon annan som har mer erfarenhet av detta. För just nu tar det en massa energi att försöka låta bli att tänka på det och den energin behöver jag till jobbet och att få leva den här sista tiden som mig själv bara mig. Jag menar, bara den lilla smärta jag har nu gör mig orolig,sjukt men sant.

En del av problemet är ju att jag inte riktigt känner mig säker på att livet som kommer efter januari är "världens största belöning". Men säger man det är väl risken att de börjar jaga i en för att de tror man kommer få förlossningsdepression.

Nej du vet inte exakt när det ska ske, men du vet att det kommer göra det, till skillnad från om du skulle snubbla och bryta armen.

En sak jag har lärt mig efter att haft flera depressioner är att det psykiska är lika verkligt och viktigt att ta på allvar som det fysiska. Det du känner är inte löjligt eller nåt du får skylla på dig själv, du tycker att du borde kunna hantera det, men du skulle kanske inte vara lika benägen att tycka att du ska hantera ett benbrott utan att söka läkarvård? Jag har svårt att tro att de kommer jaga dig, om du söker hjälp, medvetenhet och kunskap är ju något som minskar risken för depression.

mirakelspektakel

Äldre 3 Dec 14:02

#6422

WiMe06 skrev 2015-12-03 13:30:45 följande:

Det är ju fånigt hur trött man kan vara. Har just sovit ca 2 timmar på soffan IGEN!!
Är det för att man är hemma orken plötsligt försvann och som ngn skrev innan, man vågar känna efter när man är hemma. Min energi är verkligen helt bortblåst. Ont i huvudet, värk i kroppen. Känner mig som världens sämsta människa att bara ligga här som en padda typ, helt förlamad.

haha. känner igen det där. fattar inte vart dagarna ta vägen! Får panik, sen kommer jag på att juste det är ju just pågrund att att jag kan spendera dagarna med att göra ingenting som jag är sjukskriven. (mår jag bra klarar jag knappt av att sitta still.) så nej du är inte världens sämsta människa, du är bara rejält påverkad av att vara gravid. De få dagarna jag får lite energi tillbaka får jag värsta aha-upplevelsen och minns hur mitt normal läge egentligen är.

BF Januari 2016 :)

INNEHÅLL