BF Januari 2016 :)

Det är ju fånigt hur trött man kan vara. Har just sovit ca 2 timmar på soffan IGEN!!

Är det för att man är hemma orken plötsligt försvann och som ngn skrev innan, man vågar känna efter när man är hemma. Min energi är verkligen helt bortblåst. Ont i huvudet, värk i kroppen. Känner mig som världens sämsta människa att bara ligga här som en padda typ, helt förlamad.

Apropå det där med bedövning och illamående/kräkningar så är det nog väldigt individuellt. Men det är vanligt att man kräks när bebis passerar spinaeknölarna på vägen ut. Jag blev vansinnig på maken som skulle hämta nya kräkpåsar hela tiden fast jag bara kräktes nån matsked varje gång, haha, tyckte det var onödigt slöseri. ;)Jag har TENS nu men har aldrig provat under förlossning. Tycker inte den hjälper mot foglossningen ens så vete tusan, men jag kommer nog försöka med den i latensfasen ändå eftersom jag ändå har den. 

Vad gäller träning så var jag väldigt skeptisk men kom att älska SATS när vi bodde i Gbg, gick alltid och tränade med min bästa kompis. Mest gruppträning men även en del på gymmet. Har inte fått till det sen vi flyttade, dels svårt att hinna med småbarn och heltidsjobb, och dels har jag inte haft nåt sällskap och det behöver jag, iaf i början. Men vi har ett naturreservat precis utanför dörren med cykel- och gångbanor och utegym runt hela skogen så jag hoppas komma igång och kunna ta mig an det när bebis är ute och kroppen är mer hel, jag saknar verkligen träning. 

amalie79, jag förstår hur du menar angående tiden efter januari. Det GÅR ju inte att föreställa sig, och även om vi som gjort det förr kan säga att det är värt det och blablabla så är det ju faktiskt inget man kan veta. Och det är nog klokt att försöka få nån att ventilera det med. Och det där med att faktiskt inte veta när det kommer att ske, det är förjävla svårhanterligt... Och du, jag är psykolog, vi är vana. ;) Och de flesta av oss kan också ha de där tankarna. Det gäller bara att träffa en vettig variant, hehe. Jag har många gamla klasskamrater som jobbar som mödra-/barnhälsovårdspsykologer i Gbg-området och dem kan jag gå i god för kan jag lätt säga.

mirakelspektakel; Omg fallskärm!! Har drömt om det men nu efter att jag fått barn vete tusan om jag skulle våga, haha! Så mycket att förlora om det går fel liksom. ;)

Till Amelie- Dina känslor är inte onormala. Jag tror inte att psykologen kommer tycka att du är konstig om du säger som du känner.

Ang smärtlindring så tycker jag att du ska ta Eda om du är rädd för smärta. Jag har aldrig hört någon få komplikationer endast för att de fått Eda utan det har hänt andra saker. Det känns onödigt att du ska utsätta dig för smärta du inte tror att du klarar av.

Min bebis flyttar sig rätt så mycket, något som många tycker är ovanligt så sent i graviditeten (v.36 imorgon), så 70% av tiden ligger den på tvären och sparkar på höger sidan och den andra tiden ligger den mer upprätt och sparkar in mot tarmarna. Väldigt sällan att den träffar mina revben, har hänt 1 gång i vecka 30.

Är så tacksam att jag inte drabbats av några graviditetssymptom som foglossning eller dylik, där hade inget räddat mig. Nu när du berättar om din mamma blir jag extra spänd inför förlossning, undrar om mitt bäcken är trångt eller ej. (spänd på det positiva sättet)