BF Januari 2016 :)

Sjukskriven fram till dagen före bf... Hoppas innerligt att bebis kommer då eller innan för annars vete tusan. Kroppen håller ju inte till att hantera sonen mer än nån timme i taget som det är nu och jag kan ju inte kräva av min mamma att hon ska komma hit som nån sorts dagmamma... Tror inte det blir så lätt att få läkartid för fortsatt sjukskrivning heller. Ska kolla med förskolan om man isf kan få dispens och ha honom lite mer fram till bebis kommer.

Nej jag kan inte heller vara ensam med sonen en hel dag... Man kan ju vara sjuk ifrån arbete i en vecka utan intyg, gäller det fl också? När liten har kommit sedan ska min stora gå 15 h i veckan, tisdag-torsdag 9-14. Om de bara går med på att jag lämnar honom på dagis de tiderna måndag och fredag också skulle det lösa sig. Några timmar på morgonen och några på em klarar vi om han får leka av sig och får lunch däremellan. Det lär ju inte handla om särskilt många dagar om det nu blir av alls..

En liten uppdatering ang boken "Kaninen som så gärna ville sova" mina barn är inte jätteförtjusta men lyssnar ändå. 4-åringen somnar nästan omgående efter vi har läst klart, 3 min tog det igår. Men 5-åringen låg 2 timmar i sängen innan han somnade igår. Och jag låg bredvid, går jag så går han upp och frågar efter oss så det känns både elakt och som ett dåligt alternativ. Han är trött och på väg att somna flera gånger, precis när boken är slutläst så är det inte långt till sömnen. Men så dröjer det ändå.

Jag blir irriterad för jag vill inte ligga i sängen till kl 22 och spendera min sista energi på att hålla mig vaken. När han sedan somnade var jag trött och hade ingen som helst lust att plocka med disk eller tvätt. Maken ville se en Johan Falk-film, vilket han gjorde, och jag gick och la mig. Trött och irriterad.

Vi försöker få honom trött med aktiviteter på dagen, vilket inte behövs för han är trött och gnällig när han ska sova ändå. Men ändå somnar han inte. Någon som har något annat bra tips? Vi har kört boken 3 kvällar och kommer fortsätta med det eftersom det funkar bra på lillebror. Undrar om maken orkar med leklandet idag (förkyld och fortfarande ont i sin fot), barnen behöver det.

Idag är det BF och det kommer nog inte bli någon bebis idag heller. nu längtar jag, även om jag också försöker njuta av att vara gravid. Men nu är det i alla fall max 14 dagar kvar.

Min idiot till svägerska nämnde åter igen att vi inte får få barn den 17e för då är deras dotter och hennes kusin redan födda. Jag hatar sånna kommentarer och ville bara smälla till henne.

Så jävla självcentrerad.

Finns det något annat än färdknäppen som sätter igång en fl? (Jag vet att det bara skyndar på det lite om kroppen ändå är redo, men jag känner mig så redo!) Tydligen är jag för trött för att orka med sånt på kvällarna efter läggdags.

Kul att se att nästan alla fortfararande mår bra (och att ni andra känner er trygga med er vård) samt att bebisarna verkar må bra! Jag vill också ha nu (även om jag oroar mig lite för smärtan).

Fruthomas: spännande med BF idag! Jag har tyvärr inga tips på huruvida man egentligen kan få igång förlossningen - många menar ju att det inte går - men förstår hur du känner. Har börjat sova sämre och har ont i ryggen så jag är på ett sätt trött på att vara gravid, men å andra sidan är jag fortfarande förkyld... Trött, snorig och hostig känns ju inte som den bästa starten. Hoppas din man kan aktivera barnen lite

Alla: Om mamman själv är förkyld när barnet kommer ut, blir då barnet garanterat smittat eller? För alla pratar så mycket om alla

smittor som syskon och släktingar kan dra med sig till bebisen - men jag är ju inte ens frisk själv för tillfället? Känns ju skit rent ut sagt om det första jag gör är att smitta bebisen.

Nu har jag legat och "kickat igång" bebis med iskall dryck igen... Vilket inte var några större svårigheter och jag fattar inte varför jag ska hålla på och väcka henne på natten. :-P Men det är som att ju närmre förlossningen jag kommer desto räddare är jag att nåt ska hända så att jag inte får behålla henne. Det var samma med Axel vet jag men jag tycker att jag borde kunna slappna av mer nu. Samtidigt är hon lite lugnare generellt än vad han var. Åh vad jobbigt det är med denna oro! Finns ju inte direkt nåt att göra heller utom att gilla läget och ringa förlossningen OM nåt skulle kännas fel men hon kommer ju igång när jag försöker, så jag förstår ju att det sitter i mitt huvud. Nej fy, ut med ungen snart så jag kan ha min oro på utsidan i alla fall. Just den här skräcken att min kropp ska ta död på barnet, jag vet att det är en rest från missfallen och att nåt inte riktigt är bearbetat där, så sjukt frustrerande att jag inte kan släppa det, men jag kan ju inte terapeuta mig själv. Uppenbarligen. Nä nu ska jag väl ta min skvalpande mage och krypa till kojs igen och se om jag kan somna trots gymnastiken i magen. Hehe. Jag får skylla mig själv.