Anonym (Kry) skrev 2025-03-01 03:48:58 följande:
Det är ju samma sak, iallafall såsom jag tolkar det. Att leva för dagen/stunden/i nuet handlar ju om att inte se eller planera inför en långskriden framtid utan bara ta dag för dag, i detta fall då med en relation.
Men som sagt, vissa kanske inte ser nån högre mening med ett livslångt förhållande. Men det blir så ytligt i mina ögon med såna relationer. Och det låter inte genomtänkt eller särskilt engagerande om man verkligen älskar en person på djupet. Eftersom det sannolikt kommer att bli så att man förlorar sin partner mycket tidigt, åtminstone när det handlar om åldersskillnader på 15 plus år.
Betänk också att män ofta dör ett par år tidigare än kvinnor i vilket fall så det blir extra många år om man dessutom väljer en partner som kunde vara ens pappa.
Förstår inte hur man bara kan blunda för denna sanning om det nu verkligen rör sig om äkta kärlek.
Jag blir ledsen bara av tanken på att förlora någon så tidigt. Leva i decennier som änka, nej tack. Och nej tack till att träffa någon ny när man är relativt gammal och precis förlorat nån. Låter bara okänsligt och återigen - skvallrar om att det aldrig handlade om nån djupare kärlek ändå.
Sen är fula gubbar med fetma och erektil dysfunktion ingenting för mig heller. Män på 55+ lär väl knappt få upp den utan hjälp av små piller. Om de ens har någon sexualdrift kvar då.
Då tolkar du det inte som jag kan jag börja med att konstatera.
Vi har för avsikt att hålla ihop också för övrigt.
Dock inte att planera en massa, för oss räcker det med kärleken vi delar.
Vi har inga planer på att flytta ihop, vi bor så nära varandra att det inte finns någon egentlig mening med en ihopflytt. Har varsitt perfekt boende, på två olika vis så vi har det bästa av två världar.
Det är jag, kvinnan, som är den äldre. Tolv år närmare bestämt. Inget som helst problem. Varför skulle det vara det?
Vi är båda för gamla för familjebildning, visst skulle han kunna men vid -+50 så känner han sig oavsett för gammal. Och min fertilitet är över sedan länge, vilket bara är skönt då man aldrig behöver oroa sig över en oönskad graviditet.
Det finns inga garantier för något. Min första make avled vid 40 års ålder, jag var 33.
Min far avled vid 57, min mamma var 44.
Medellivslängden är mycket högre än så, och det kunde lika gärna varit det omvända. Men som tur är, för mig, så var det inte det.
Du känns väldigt ung med dina barnsliga kommentarer om män 55+, så egentligen kanske vi skulle diskutera Lego istället? Eller annan lämplig leksak.
Min man är visserligen inte 55 men har inte så långt kvar dit, han är varken fet, har potensproblem (snarare tvärtom) eller alkoholproblem, som du nämner i ett senare inlägg.
Varför besvarar jag egentligen dina barnsligheter?
