Hej
Äntligen plussat, gravid i v.5 (5+0). 
Hade varit kul att följas ett gäng under dessa 9 månader! 
Vilka grav. symtom har ni nu?
Jag har ömma och större bröst, haft ömt i ca 6 dagar nu, plussade den 21/5.
Nu senaste 2 dagarna även molvärk i tjejmagen.. kommit och gått större delen av dagen.
Idag är jag irriterad. På jobbet är det många som frågar när det är dags och det är ju inget konstigt med det. Däremot är jag trött på att höra negativa kommentarer. Ett exempel är då jag på frågan hur jag mår svarat att jag mår bra och då får höra att det kan ändras väldigt snabbt. Idag fick jag höra kommentaren "det är vad du tror ja" när jag svarade på frågan om hur länge jag ska jobba. Har man inget trevligt att säga kan man väl vara tyst? Dessutom är det många kommentarer om min storlek vilket också irriterar mig. Många har frågat hur det kan vara så långt kvar med den magen och ett par gånger har jag fått frågan om jag är säker på att det inte är tvillingar. Det känns konstigt att så många kommenterar min kropp och dessutom antyder att den inte är "normal". Hur tänker folk egentligen? Jag blir nästan orolig för att jag ska vara onormalt stor, men när jag var hos barnmorskan för två veckor sedan i vecka 26 var mitt sf-mått 24 cm vilket jag har förstått inte är större än medel.
Tja brudar! Känner själv att jag inte varit så aktiv i denna tråd men just nu behöver jag bara få skriva av mig lite, få lite reflektioner och höra andras erfarenheter.
Usch, är i v30 (29+0) och ligger på förlossningen med kraftiga förvärkar, kom in igårkväll och fick stanna. Trodde själv att de inte var nå allvarligt och att dom typ skulle skicka hem mig i dörren. Men så är läget, här ligger jag. Alldeles för tidigt för såna värkar, och min lillkorvs hjärtfrekvens sjunker vid varje värk för att sedan gå upp igen när värken är över. Har en livmodertapp på 27 mm (normalt? ) och är öppen 1 cm.. väntar på läkaren som ska göra ny undersökning och nytt ultraljud. Korven har även fixerat sig.. bör jag vara orolig? Någon som varit med om liknande? Som förstföderska är allt sånt här nytt och läskigt, man fattar ju inte hälften av vad dom pratar om :p
Idag är jag irriterad. På jobbet är det många som frågar när det är dags och det är ju inget konstigt med det. Däremot är jag trött på att höra negativa kommentarer. Ett exempel är då jag på frågan hur jag mår svarat att jag mår bra och då får höra att det kan ändras väldigt snabbt. Idag fick jag höra kommentaren "det är vad du tror ja" när jag svarade på frågan om hur länge jag ska jobba. Har man inget trevligt att säga kan man väl vara tyst? Dessutom är det många kommentarer om min storlek vilket också irriterar mig. Många har frågat hur det kan vara så långt kvar med den magen och ett par gånger har jag fått frågan om jag är säker på att det inte är tvillingar. Det känns konstigt att så många kommenterar min kropp och dessutom antyder att den inte är "normal". Hur tänker folk egentligen? Jag blir nästan orolig för att jag ska vara onormalt stor, men när jag var hos barnmorskan för två veckor sedan i vecka 26 var mitt sf-mått 24 cm vilket jag har förstått inte är större än medel.
Idag är jag irriterad. På jobbet är det många som frågar när det är dags och det är ju inget konstigt med det. Däremot är jag trött på att höra negativa kommentarer. Ett exempel är då jag på frågan hur jag mår svarat att jag mår bra och då får höra att det kan ändras väldigt snabbt. Idag fick jag höra kommentaren "det är vad du tror ja" när jag svarade på frågan om hur länge jag ska jobba. Har man inget trevligt att säga kan man väl vara tyst? Dessutom är det många kommentarer om min storlek vilket också irriterar mig. Många har frågat hur det kan vara så långt kvar med den magen och ett par gånger har jag fått frågan om jag är säker på att det inte är tvillingar. Det känns konstigt att så många kommenterar min kropp och dessutom antyder att den inte är "normal". Hur tänker folk egentligen? Jag blir nästan orolig för att jag ska vara onormalt stor, men när jag var hos barnmorskan för två veckor sedan i vecka 26 var mitt sf-mått 24 cm vilket jag har förstått inte är större än medel.
Oj vad jag känner igen mig.. jag får kommentarer dagligen om hur stor magen är och att dom måste ha missat en tvilling.. känns ju troligt efter 4 ultraljud! Det är som att det är fritt fram att kommentera en gravid kvinnas kropp. Min mage ligger precis över medel på kurvan men eftersom jag är kort (156 cm) så blir magen så utstickande liksom. Jag tycker att du ska säga ifrån om kommentarerna blir för påstridiga, folk får lära sig att inte lägga näsan i blöt när det gäller andra... Kram på dig!
Jag stör mig på att min mamma ska kolla på min mage varenda gång vi ses , folk som inte vet om de så är de ju skillnad dom kollar men när man vet om de ! De blir ja förbannad på å de är inte ibland utan varje dag / vecka!! Min mage är ganska liten tycker r jag iaf men . Är i vecka 32 (31+0) i dag, å den går mera utåt på mig. Är 167 lång drygt . Å va hos bm I vecka 28 +4 å då var jag 26,6 cm vilken är normalt .
Idag är jag irriterad. På jobbet är det många som frågar när det är dags och det är ju inget konstigt med det. Däremot är jag trött på att höra negativa kommentarer. Ett exempel är då jag på frågan hur jag mår svarat att jag mår bra och då får höra att det kan ändras väldigt snabbt. Idag fick jag höra kommentaren "det är vad du tror ja" när jag svarade på frågan om hur länge jag ska jobba. Har man inget trevligt att säga kan man väl vara tyst? Dessutom är det många kommentarer om min storlek vilket också irriterar mig. Många har frågat hur det kan vara så långt kvar med den magen och ett par gånger har jag fått frågan om jag är säker på att det inte är tvillingar. Det känns konstigt att så många kommenterar min kropp och dessutom antyder att den inte är "normal". Hur tänker folk egentligen? Jag blir nästan orolig för att jag ska vara onormalt stor, men när jag var hos barnmorskan för två veckor sedan i vecka 26 var mitt sf-mått 24 cm vilket jag har förstått inte är större än medel.
Tja brudar! Känner själv att jag inte varit så aktiv i denna tråd men just nu behöver jag bara få skriva av mig lite, få lite reflektioner och höra andras erfarenheter.
Usch, är i v30 (29+0) och ligger på förlossningen med kraftiga förvärkar, kom in igårkväll och fick stanna. Trodde själv att de inte var nå allvarligt och att dom typ skulle skicka hem mig i dörren. Men så är läget, här ligger jag. Alldeles för tidigt för såna värkar, och min lillkorvs hjärtfrekvens sjunker vid varje värk för att sedan gå upp igen när värken är över. Har en livmodertapp på 27 mm (normalt? ) och är öppen 1 cm.. väntar på läkaren som ska göra ny undersökning och nytt ultraljud. Korven har även fixerat sig.. bör jag vara orolig? Någon som varit med om liknande? Som förstföderska är allt sånt här nytt och läskigt, man fattar ju inte hälften av vad dom pratar om :p
Jag tar gaviscontabletterna. Det blir värst på kvällarna för mig och absolut värst kan det bli precis när jag lägger mig ner i sängen.
Idag är jag irriterad. På jobbet är det många som frågar när det är dags och det är ju inget konstigt med det. Däremot är jag trött på att höra negativa kommentarer. Ett exempel är då jag på frågan hur jag mår svarat att jag mår bra och då får höra att det kan ändras väldigt snabbt. Idag fick jag höra kommentaren "det är vad du tror ja" när jag svarade på frågan om hur länge jag ska jobba. Har man inget trevligt att säga kan man väl vara tyst? Dessutom är det många kommentarer om min storlek vilket också irriterar mig. Många har frågat hur det kan vara så långt kvar med den magen och ett par gånger har jag fått frågan om jag är säker på att det inte är tvillingar. Det känns konstigt att så många kommenterar min kropp och dessutom antyder att den inte är "normal". Hur tänker folk egentligen? Jag blir nästan orolig för att jag ska vara onormalt stor, men när jag var hos barnmorskan för två veckor sedan i vecka 26 var mitt sf-mått 24 cm vilket jag har förstått inte är större än medel.