Föräldrar skyller på npf för att ungarna inte kan uppföra sig. Men konstigt nog så kunde ungar göra det på t.ex 70- & 80-talet. Varför orkar ni inte ta ansvar för era barn?
Bra inlägg i debatten:www.expressen.se/nyheter/foraldrar--lar-barnen-att-sitta-stilla-och-tysta/
Uppenbarligen är du inte så bra på att tolka lagtext eller applicera den på verkligheten.
Du måste väl ändå någonstans inse att du har fel när så många här skriver om OBS-klasser? Eller tänker du att vi ljuger allihopa eller att typ alla skolor bröt mot lagen?
Jag har en npf diagnos och önskar att jag fått gå i en skola för barn med npf. Klarade inte av den vanliga skolan. Blev för jobbigt för mig som har stort behov av att vara för mig själv i lugn och ro, min skolgång blev till ett helvete pga mobbning.
Jag har alltid varit den tysta, lugna och snälla flickan.
Min pappa är född 1957. Han hoppade av skolan i högstadiet, detta efter år av skolk och stök. Han började jobba istället. Det kunde man göra på 70-talet. Han hade autism även om han aldrig diagnostiserades.
Jag är född 1980 och gick i skolan 1987-1999. Vi hade en lågstadielärare som hade kadaverdisciplin i klassen. Hon var den där typen av lärare som bara genom sin närvaro fick en klass att vara knäpptyst. Trots kadaverdisciplinen och katederundervisning så hade vi två klasskompisar som fick ha "stödundervisning" eftersom de inte klarade av att var i klassrummet. Jag och en till tjej fick ha extra stöd i svenska, trots att vi egentligen inte hade några svårigheter med språket men då fanns det pengar till specialpedagoger som kunde gå in direkt och vi fick hjälpen för att vi hade föräldrar födda i Finland. Skolan var inget problem de första 6 åren. Lågstadiets kadaverdisciplin hade satt spår i klassen och vi var den snällaste och tystaste klassen på hela skolan. Alla vikariers dröm. I slutet av 6:an flyttade vi och jag hamnade i ny klass. En pratigare klass, en stökigare klass. Ett år och sen höll jag på att balla ur helt. Jag funkade inte i den miljön. Det var för rörigt. Jag fick till sist tillstånd av kommunen att byta skola till min gamla klass och det fungerade utmärkt de sista två åren på högstadiet. I gymnasiet valde jag ett pluggprogram och tack vare det så var det relativt lugnt i klassrummet och jag gick ut med hyfsade betyg. Jag är under utredning för autism och enda anledningen till att jag klarade skolgången var att jag hade turen att gå i en lugn klass. Mina två syskon hade inte den turen och i högstadiet blev båda hemmasittare, de är diagnostiserade med autism och Aspergers syndrom.
Mina barn är födda på 2000-talet. Den skolan som jag hade turen att gå i finns inte längre. Det är inga rader av bänkar och katederundervisning. Nej nu sitter man i grupper och ska själv ta hand om sin utbildning. Min dotter hade behövt en klass med kadaverdisciplin. Hon hade behövt en lugn klass och ordning och reda. Det hon fått är en klass med 30 barn som ska sitta i grupper, jobba i grupper och ta eget ansvar. Hon klarar inte den miljön och nu utreds hon för autism.
Min son har dyslexi och dyskalkuli, men det finns inga pengar till stödundervisning och när han inte klarar det som han ska så blir han rastlös och har svårt att koncentrera sig. Han skulle behöva den extra hjälp som ströslades över mig och mina klasskompisar, men det får han inte. Han lyckas dock hålla ihop sig i skolan, det är hemma som tröttheten, utmattheten och explosionerna kommer.
NPF har alltid funnits, men samhället ställer idag större krav som är svårare att hantera och därför blir funktionsnedsättningen mer synlig.
Jag tvivlar på att det finns föräldrar som sätter egna diagnoser på sina barn och använder det som en ursäkt!? Det är inget man kan göra själv och det tar tid, dvs en utredning med olika tester.
I vårt land är det förbjudet med aga, all form av aga. Ja jag arbetar med äldre och de mår JÄVLIGT dåligt idag. Har hört förskräckliga berättelser som skulle få även ditt blod att frysa till is.
Mina barn kan prata och vi har som sagt inga problem, DOCK blir DE störda av de sk normala barnen som spottar, svär och är rent sviniga.
Jag har aldrig påstått att föräldrarna sätter egna diagnoser, däremot använder många sina barns diagnoser som ursäkt för att inte uppfostra ungarna utan låta dem härja runt i affärer och på restauranger. Aga har jag inte nämnt, men du kanske tycker att åthutningar och konsekvenser för dåligt beteende är samma sak om att slå barn?
Det tror inte jag ett dugg på. Har som sagt inte stött på det själv. Och då har jag jobbat med barn i olika åldrar i många år. Är med i skola och förskola med mina egna barn. Möter som sagt dagligen barn med olika svårigheter och INGEN är ouppfostrad och ingen förälder curlar och skyller på någon form av diagnos. Jag jobbar även som undersköterska (med äldre) och även där möter jag olika svårigheter, är de ouppfostrade (från början) menar du?
Vad är åthutning i din värld? Konsekvenser får vi alla i livet. Vad du än väljer så är det en konsekvens av handlandet.
Så nej mig kan du aldrig få på din sida. Mina barn kan prata och vi har som sagt inga problem, DOCK blir DE störda av de sk normala barnen som spottar, svär och är rent sviniga.
Det tror inte jag ett dugg på. Har som sagt inte stött på det själv. Och då har jag jobbat med barn i olika åldrar i många år. Är med i skola och förskola med mina egna barn. Möter som sagt dagligen barn med olika svårigheter och INGEN är ouppfostrad och ingen förälder curlar och skyller på någon form av diagnos. Jag jobbar även som undersköterska (med äldre) och även där möter jag olika svårigheter, är de ouppfostrade (från början) menar du?
Vad är åthutning i din värld? Konsekvenser får vi alla i livet. Vad du än väljer så är det en konsekvens av handlandet.
Så nej mig kan du aldrig få på din sida. Mina barn kan prata och vi har som sagt inga problem, DOCK blir DE störda av de sk normala barnen som spottar, svär och är rent sviniga.
I varenda FL-tråd dom handlar om barn som beter sig illa offentligt kommer det in folk och drar upp diagnoser som argument för att omgivningen ska stå upp med de ouppfostrade små ynglen. Om en unge får ett utbrott och skriker på en restaurang ska den antingen bli åthutad så att den genast fattar att man inte gör så, eller så tar föräldern ut ungen som konsekvens. Diagnos eller ej spelar ingen roll, barn ska från början lära sig att visa hänsyn och inte störa, men tyvärr fattar många föräldrar inte det. Man kan knappast gå utanför dörren idag utan att stöta på dessa ouppfostrade små äckel och hemma stör de också grannarna genom sitt gapande och skrikande.
Det tror inte jag ett dugg på. Har som sagt inte stött på det själv. Och då har jag jobbat med barn i olika åldrar i många år. Är med i skola och förskola med mina egna barn. Möter som sagt dagligen barn med olika svårigheter och INGEN är ouppfostrad och ingen förälder curlar och skyller på någon form av diagnos. Jag jobbar även som undersköterska (med äldre) och även där möter jag olika svårigheter, är de ouppfostrade (från början) menar du?
Vad är åthutning i din värld? Konsekvenser får vi alla i livet. Vad du än väljer så är det en konsekvens av handlandet.
Så nej mig kan du aldrig få på din sida. Mina barn kan prata och vi har som sagt inga problem, DOCK blir DE störda av de sk normala barnen som spottar, svär och är rent sviniga.