Konstigt nog så kunde npfbarn uppföra sig förr.

Men om man har svårt att klara vardagen utan extra hjälp och stöd - är det inte bra om man få det stödet då? Det kan ju många gånger vara så att om man får ett initialt stöd med att hitta rätt "metodik" så kan man leva ett helt "vanligt" liv sen. Är inte det bra?

Jag har för övrigt själv inte NPF medan min dotter har det. De vardagliga svårigheter som jag kan ha är inte att jämföra med de mindotter har. Och om hon kan få hjälp att hantera sina svårigheter och leva ett så bra och "normalt" liv som möjligt kan jag inte se det som något annat än positivt.

Att hon får hjälp av nån som kan sin sak med att hitta verktyg för att klara sin vardag på ett bra sätt och mår bra av det, hur kan det vara fel? Eller tom förolämpande mot någon annan?

Hon tycker väl inte det är ngn idé att försöka fostra honom? Han har ju ADHD. Det får väl läraren i skolan ta hand om.

Ja, och? Jag är "hon med asperger" (inte hon i bonde söker fru, dock =P), sen jag var barn. 6 år för att vara noga. Jag tycker för övrigt inte heller om "autismspektrumdiagnosen", jag har ASPERGER inte autism, och jag vill bli behandlad som en som har asperger, inte som en som har autism, för det är en jäkla skillnad. Asperger är i mångt och mycket en osynlig och därmed ofta "oförstådd" diagnos, som du visar ypperligt prov på. Hur många tror du vet att jag har asperger om jag inte talar om det? Och i vilka sammanhang tror du folk undrar?

Asperger inte inte en "lightdiagnos", men det är inte autism, det håller jag med om. 

Finns det hjälp att få för alla dessa barn som numera har diagnoser så är det ju toppen. Jag har tyvärr läst spaltmil om folk som klagat över att deras barn INTE fått hjälp och stöd tillräckligt. 

Det där med diagnosen kan jag hålla med om. Jag tror att den är förvirrande för många och att man riskerar att bli bemött på fel sätt då autismspektrumtillstånd lätt kan blandas ihop med autism (med intellektuell funktionsnedsättning). Men även inom vården kallar man det ju "Asperger" i vardagligt tal även om diagnosen idag är en annan.

Det är uppenbarligen väldigt förvirrande för "läkarna" på försäkringskassan i alla fall =P

På vilket sätt då? Vad får det för konsekvenser?

Och vad är det för fel på att använda straff, skamvrå och kvarsittning i uppfostran? Tror du att de flesta i den äldre generationen är skadade eftersom de fått denna typ av uppfostran, eller barn i andra europeiska länder, där den fortfarande används?

Det är inte ts som påstår att barn med npf är ouppfostrade, men idag använder många föräldrar de diagnoserna som ursäkt för att låta ungarna göra som de vill och driva omgivningen till vansinne.

Jag har aldrig påstått att föräldrarna sätter egna diagnoser, däremot använder många sina barns diagnoser som ursäkt för att inte uppfostra ungarna utan låta dem härja runt i affärer och på restauranger. Aga har jag inte nämnt, men du kanske tycker att åthutningar och konsekvenser för dåligt beteende är samma sak om att slå barn?