Forum Adoption - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Älskar man inte adopterade barn som sina egna?

    Fre 5 jun 2015 13:55 Läst 31525 gånger Totalt 103 svar
    Anonym (adopt­era)
    Visa endast
    Fre 5 jun 2015 13:55

    Jag och min man har försökt att skaffa barn under några år och det har inte fungerat. Det är "inget fel" hos någon av oss men jag kan inte bli gravid. Nu funderar vi iaf på att adoptera. Vi har inte berättat för bekanta och vänner (bara för de närmaste) att vi är ofrivilligt barnlösa utan de flesta tror nog att vi inte vill än eftersom jag pluggade under de senaste åren. En del har frågat varför vi inte har barn och att det snart blir för sent (jag är 35 år). Vi har sagt att ifall vi inte kan få egna så vill vi gärna adoptera och då har ALLA sagt att det inte är samma sak, att man inte kommer att älska ett adopterat barn som ett biologiskt, att man alltid kommer att längta efter ett biologiskt.

    Ingen av dessa personer har adopterade barn, alla har biologiska. Men alla ler nedlåtande, skakar på huvudet och säger: Det är inte samma sak. 

    Finns det någon som har adopterat barn och kan berätta hur det känns? Om ni endast har adopterade barn, längtar ni efter biologiska eller "räcker det" med de adopterade? Om ni har fått biologiska sen, har detta påverkat er relation och kärlek till de adopterade barnen? 

  • Anonym (Ja!)
    Visa endast
    Tor 12 maj 2016 21:35 #32
    Påven Johanna skrev 2016-05-12 16:48:30 följande:
    Det har allt att göra med din kommentar eftersom du lika lite kan veta vad det innebär att älska ett adoptivbarn som du menar att de som har adoptivbarn vet om kärleken till biologiska barn. 
    Precis! 
  • Tor 12 maj 2016 22:36 #33
    Anonym (Mamma till tre) skrev 2016-05-12 08:01:37 följande:

    Jag har 2 adopterade barn och ett magbarn.

    Dom adopterade kom först, vi fick vänta i 11 månader innan vi fick hämta våra barn.

    Den kärleken som var när vi fick dom går knappt å beskriva, var inte ens i närheten när vårat magbarn föddes.

    Men dom hade växt i våra hjärtan under så lång tid så vi älskade dom från sekund 1

    Älskar alla 3 barnen lika mycket nu.

    Hade svårare att knyta an till barnet som kom från magen det tog mycket längre tid.

    Varför vet jag inte, men det blev så.

    Men svaret på frågan, kan man älska adopterade barn lika mycket ? -svar Ja! Kanske även mer man har ju längtat och kämpat så för att få sitt barn.

    Och väntan är oftast längre så man hinner förbereda sig massor innan barnet kommer.

    Ser att det är en hyfsat gammal tråd, hoppas ts har kommit fram ett beslut och kanske även är påväg å starta sin största resa någonsin.


    "Magbarn", vad fint det låter. <3 Perfekt ord när man förklarar för barnen.
  • Anonym (adopt­erad)
    Visa endast
    Tor 12 maj 2016 23:01 #34

    Jag och många med mig avskyr uttrycket "magbarn". Just saying. När mitt icke-biologiska syskon föddes var jag 2.5 år och jag minns graviditeten och spädbarnstiden med fasa och det faktum att jag ständigt fick höra om hur hen kommit till världen via mammas mage var bara för hemskt för mig. 

    Anknytning är a och o, men anknytning är inte någon som helst garanti och jag kan ärligt säga att jag inte pratat med någon vuxen adopterad som växt upp i familjer med både adopterade och icke-adopterade som upplevt detta som oproblematiskt. 
    Jag skulle starkt avråda folk från att blanda och om man insisterar på detta så rekommenderar jag att man släpper på prestigen och framförallt låter bli att lura sig själva att adoption och ras inte spelar någon roll. 
    Idag, efter en mycket smärtsam process erkänner äntligen mina föräldrar att visst spelade adoption, anknytning och biologiska band mycket större roll än de någonsin vågat erkänna både för sig själva och andra. 

  • Anonym (Ja!)
    Visa endast
    Fre 13 maj 2016 12:51 #35
    Anonym (adopterad) skrev 2016-05-12 23:01:03 följande:

    Jag skulle starkt avråda folk från att blanda och om man insisterar på detta så rekommenderar jag att man släpper på prestigen och framförallt låter bli att lura sig själva att adoption och ras inte spelar någon roll. 


    Vi har ett adopterat på 9 och ett bio på 13. Vi älskar båda villkorslöst som de fantastiska personer de är. A-barnet har alltid haft det lätt socialt med massor med kompisar. Han har inte varit utsatt pga av sitt ursprung - nästan alla har ju olika ursprung idag. Kompisarna kommer från 4 kontinenter så han sticker egentligen inte ut. Alla ämnen som rör hans ursprung är tillåtna samtalsämnen som pratas om när helst hen vill. För det är klart att adoptionen spelar roll i hens liv - men det är något man får leva med. 

    Jag förstår faktiskt inte vad du menar med delar av ditt inlägg. Kanske kan du förtydliga?
    - Vad är det för prestige du menar att jag känner och som jag borde släppa?
    - På vilket sätt menar du att jag lurar mig själv iatt adoptionen inte spelar för roll?
    - Och vad har ras med saken att göra? Vi är väl alla av samma ras?

     
  • Fre 13 maj 2016 13:23 #36

    Har aldrig hört uttrycket "magbarn" och måste säga att det var det fånigaste jag hört på länge.

  • trash panda
    Visa endast
    Fre 13 maj 2016 13:29 #37
    Anonym (Biomor) skrev 2016-05-11 20:32:12 följande:
    All respekt till dig men du kan inte säga att man älskar dem mer om du inte har biologiska barn.
    All respekt till dig men du kan inte säga att man älskar dem mer om du inte har adopterade barn.

    Grisigt beteende att gå in i en tråd om adoption med ett nick som "Biomor" och skriva en sån kommentar. Riktigt illa.
  • Anonym (lollo­)
    Visa endast
    Fre 13 maj 2016 14:12 #38
    Anonym (Ja!) skrev 2016-05-13 12:51:03 följande:

    Vi har ett adopterat på 9 och ett bio på 13. Vi älskar båda villkorslöst som de fantastiska personer de är. A-barnet har alltid haft det lätt socialt med massor med kompisar. Han har inte varit utsatt pga av sitt ursprung - nästan alla har ju olika ursprung idag. Kompisarna kommer från 4 kontinenter så han sticker egentligen inte ut. Alla ämnen som rör hans ursprung är tillåtna samtalsämnen som pratas om när helst hen vill. För det är klart att adoptionen spelar roll i hens liv - men det är något man får leva med. 

    Jag förstår faktiskt inte vad du menar med delar av ditt inlägg. Kanske kan du förtydliga?

    - Vad är det för prestige du menar att jag känner och som jag borde släppa?

    - På vilket sätt menar du att jag lurar mig själv iatt adoptionen inte spelar för roll?

    - Och vad har ras med saken att göra? Vi är väl alla av samma ras?

     


    Utan att veta gissar jag på att det är såpass tabu för föräldrar att erkänna att de älskar sina adoptivbarn och magbarn olika (mycket) att de aldrig skulle göra det. Trots att barnet/barnen behöver få bekräftat att det faktiskt varit så.
  • Anonym (lollo­)
    Visa endast
    Fre 13 maj 2016 14:17 #39

    Har inga egna erfarenheter men gissar på att allt beror på anknytningen. Och anknytningsproblem torde rimligtvis vara större i adoptivfamiljer. Men antar att den faktorn kompenseras bort i och med att adoptivföräldrar oftast är äldre, mognare och hunnit bearbetat både det ena och det andra i sina liv innan de får sina barn.

    Tror själv att jag skulle kunna älska ett adoptivbarn alldeles enormt supermycket men tvivlar ändå på att jag skulle kunna älska det lika mycket som mina biologiska barn.

  • Anonym (minma­mmaära­dopter­ad)
    Visa endast
    Fre 13 maj 2016 14:28 #40
    Anonym (adopterad) skrev 2016-05-12 23:01:03 följande:

    Jag och många med mig avskyr uttrycket "magbarn". Just saying. När mitt icke-biologiska syskon föddes var jag 2.5 år och jag minns graviditeten och spädbarnstiden med fasa och det faktum att jag ständigt fick höra om hur hen kommit till världen via mammas mage var bara för hemskt för mig. 

    Anknytning är a och o, men anknytning är inte någon som helst garanti och jag kan ärligt säga att jag inte pratat med någon vuxen adopterad som växt upp i familjer med både adopterade och icke-adopterade som upplevt detta som oproblematiskt. 
    Jag skulle starkt avråda folk från att blanda och om man insisterar på detta så rekommenderar jag att man släpper på prestigen och framförallt låter bli att lura sig själva att adoption och ras inte spelar någon roll. 
    Idag, efter en mycket smärtsam process erkänner äntligen mina föräldrar att visst spelade adoption, anknytning och biologiska band mycket större roll än de någonsin vågat erkänna både för sig själva och andra. 


    Hej!
    Jag är inte adopterad, men jag ser annorlunda ut än mina syskon pga att min pappa kommer från ett afrikanskt land (mina syskons pappa är svensk, så de är helsvenska). Personligen har jag inte upplevt att det har varit ett problem att se annorlunda ut i min familj, så detta med "ras" tycker jag inte har någon större betydelse faktiskt.

    Nu råkar min mamma vara adopterad (inom Sverige), och visst har hon alltid haft med sig funderingar på sitt ursprung - funderingar som dyker upp då och då. Hon har träffat sin biologiska mamma några gånger och fått ställa de frågor som hon ville ha svar på.

    Någon gång under livets gång måste man dock förlika sig med sitt ursprung och sin egen historia, oavsett om man är adopterad eller inte. Det är verkligen inte en smärtsam process för alla. Det kan också vara en rikedom som gör att man ser världen på ett unikt sätt. 

    Jag tror det är mycket individuellt.

    Just ordet magbarn låter lite skojigt, särskilt med tanke på att vi alla är någons magbarn, oavsett var vi växer upp.
  • Fre 13 maj 2016 14:37 #41

    Min bonusdotter och mina två biologiska barn har exakt lika stor plats i mitt hjärta. Tanken är att jag ska adoptera henne snart

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll