Han delar sovrum med sin dotter!

Det där med att tolka texter verkar ju inye gå helt bra...

Vi tar det igen - kanhända var jag otydlig...

Du går på som om du är tvungen att dela rum med dottern om du och din partner i framtiden skulle flytta ihop. Jag frågade om det var nödvändigt att glra det om ni flyttade ihop. Alltså dela rum med dottern.. Det är skillnad att sova över ngn gång då och då och de gånger (det skulle bli några nätter vv).antingen dela rum med dottern eftersom hon delar sovrum med pappan i nuläget eller att du de få nätterna sover i vardagsrummet (ni kan ju sexa, hålla om varandra o mysa bäst ni vill i vardagsrum, kök o badrum efter att dottern lagt sig). Om ni sedan skulle välja att flytta ihop - varför skulle du då behöva dela rum med dottern? Är det självklart att det även vad som skulle inträffa? Är det inte troligare att ni gemensamt skulle hitta ett större boende där dottern skulle få ett eget rum?

Därav meningen "Måste ni dela rum om ni skulle flytta ihop då? Det är ju skillnad att bo ihop o sova över ibland liksom.." Alltså måste ni - du, pappan och dottern - dela rum om ni flyttar ihop? Det är skillnad att ibland dela rum de få nätter de handlar om än om ni bor med varandra på heltid. Då hamnar man i ett annat läge.

Men ja. För tillfället lever jag så (som du missuppfattade mig). Min man och jag sover med varsitt barn då vår minsta vaknar o äter på nätterna - så på vardagarna sover jag (som går upp o arbetar) med vår äldsta (som sover i eget rum men är väldigt orolig för tillfället) och min man sover med minstingen. På helgerna byter vi. Vi sexar o myser i resten av huset och ser detta som en övergående period.

När jag träffade min man var hans dotter liten och sov hos sin pappa. Hon fick ett eget rum när hon blev äldre och vi bott ihop ett tag. Men upp till nioårsåldern ungefär hade hon en madrass i vårt rum (de första åren la hon sig i vår säng) eftersom hon ofta hade mardrömmar och kom in under natten.

Vilka föreslår att du - ensam - skulle bo i vardagsrummet om ni flyttade ihop?

Barnet sov säkerligen och märkte knappast av det.... ;)

Kan ju lova att samsovningen inte hade något alls att göra med att det inte blev han och jag i slutändan. Och skulle det vara ett sååå stort problem för någon så skulle han inte vara rätt för mig helt enkelt. Min son har alltid haft ett stort behov av närhet och drömmer mkt mardrömmar. Aldrig att jag skulle tvinga honom att vara ensam om nätterna för att göra en kille nöjd. Skulle jag träffa en kille med barn som samsover skulle jag inte ha något problem med det alls.

Tvåan och u-ländernas möjligheter till egna sovrum hit eller dit. Skulle liksom ts också får konstiga vibbar när mannen jag dejtar delar rum med sin dotter. Just saying.

Om han delar med sin son då?

Skulle jag tycka likadant. För att svara på din bakomliggande fråga, nej, jag tror inte att pappan är pedofil, däremot tycker jag att någon 8 åring behöver eget rum (och även en ny relation behöver lite space). Icke sant?

Nä pedofiler ger sig ju på barn av båda könen så den parallellen drog jag inte, det hade ju varit korkat.

Nä, jag ser inte varför en 8-åring måste ha ett eget rum.
Gäller det även syskon som delar rum?

Jag tror inte att en åttaåring måste ha egen rum. Men ngnstans att vara om man vill vara för sig själv -:vilket det ju finns möjligheter till då det finns både ett vardagsrum o ett kök i lägenheten.. Pappan tillbringar säkerligen inte sin vakna tid i sovrummet :)

En ny relation är väl knappast det första man har i åtanke när man letar boende till sig och sitt barn. Väljer man dessutom att bo i Stockholms innerstad (som jag förstått att TS nya date gör) kanske man värderar bort att ha ett tomt rum stående vv för den eventualiteten att msn ngngång i framtiden träffar ngn ny... Speciellt inte när man lever som singel halva tiden och kan göra precis vad man vill utan barn vv..

Seriöst?

Exakt vad syftar du på?