Han delar sovrum med sin dotter!

Och om hon ÄR bekväm med det? Är det ok för dig då? Att pappan planerar sitt boende på det sätt som passar honom och dottern bäst?

Om hon är det är det en annan ska.

Men nu är läget som så att vi vet inte .

För att vara vuxen så har du ett märkligt sätt att resonera. 

Han bor i en tvåa för att det är det han har råd med som ensamstående. Han har inget behov av en större lägenhet för tillfället eftersom det bara är han och hans dotter. Att han delar rum med sin dotter är inget konstigt. Det är vanligt att barn sover i föräldrasovrummet. Tids nog kommer dottern troligtvis få sovrummet själv och pappan kommer flytta ut i vardagsrummet, en vanlig lösning i trångbodda familjer (jag sover tex i vardagsrummet just nu för att frigöra rum till barnen). 

Att ses varannan vecka första tiden är inget konstigt, ni hade varit ihop i 2 månader, det är ingen tid alls.

Det är ju din uppfattning att han inte har behov av en större lägenhet. Hade jag levt med ett eller fler barn hade jag sett till att alla i familjen hade ett sovrum. Det är jag van vid från min uppväxt. Det är långt ifrån alla som tycker det är optimalt att dela sovrum med sina barn. Man kan vilja ha en privat vuxen sfär också och är inte en sämre förälder för det. Snarare tvärtom.

Det är ju din uppfattning att han inte har behov av en större lägenhet. Hade jag levt med ett eller fler barn hade jag sett till att alla i familjen hade ett sovrum. Det är jag van vid från min uppväxt. Det är långt ifrån alla som tycker det är optimalt att dela sovrum med sina barn. Man kan vilja ha en privat vuxen sfär också och är inte en sämre förälder för det. Snarare tvärtom.

Det är ju din uppfattning att han inte har behov av en större lägenhet. Hade jag levt med ett eller fler barn hade jag sett till att alla i familjen hade ett sovrum. Det är jag van vid från min uppväxt. Det är långt ifrån alla som tycker det är optimalt att dela sovrum med sina barn. Man kan vilja ha en privat vuxen sfär också och är inte en sämre förälder för det. Snarare tvärtom.

Det där med att tolka texter verkar ju inye gå helt bra...

Vi tar det igen - kanhända var jag otydlig...

Du går på som om du är tvungen att dela rum med dottern om du och din partner i framtiden skulle flytta ihop. Jag frågade om det var nödvändigt att glra det om ni flyttade ihop. Alltså dela rum med dottern.. Det är skillnad att sova över ngn gång då och då och de gånger (det skulle bli några nätter vv).antingen dela rum med dottern eftersom hon delar sovrum med pappan i nuläget eller att du de få nätterna sover i vardagsrummet (ni kan ju sexa, hålla om varandra o mysa bäst ni vill i vardagsrum, kök o badrum efter att dottern lagt sig). Om ni sedan skulle välja att flytta ihop - varför skulle du då behöva dela rum med dottern? Är det självklart att det även vad som skulle inträffa? Är det inte troligare att ni gemensamt skulle hitta ett större boende där dottern skulle få ett eget rum?

Därav meningen "Måste ni dela rum om ni skulle flytta ihop då? Det är ju skillnad att bo ihop o sova över ibland liksom.." Alltså måste ni - du, pappan och dottern - dela rum om ni flyttar ihop? Det är skillnad att ibland dela rum de få nätter de handlar om än om ni bor med varandra på heltid. Då hamnar man i ett annat läge.

Men ja. För tillfället lever jag så (som du missuppfattade mig). Min man och jag sover med varsitt barn då vår minsta vaknar o äter på nätterna - så på vardagarna sover jag (som går upp o arbetar) med vår äldsta (som sover i eget rum men är väldigt orolig för tillfället) och min man sover med minstingen. På helgerna byter vi. Vi sexar o myser i resten av huset och ser detta som en övergående period.

När jag träffade min man var hans dotter liten och sov hos sin pappa. Hon fick ett eget rum när hon blev äldre och vi bott ihop ett tag. Men upp till nioårsåldern ungefär hade hon en madrass i vårt rum (de första åren la hon sig i vår säng) eftersom hon ofta hade mardrömmar och kom in under natten.

Vilka föreslår att du - ensam - skulle bo i vardagsrummet om ni flyttade ihop?

Det är ju din uppfattning att han inte har behov av en större lägenhet. Hade jag levt med ett eller fler barn hade jag sett till att alla i familjen hade ett sovrum. Det är jag van vid från min uppväxt. Det är långt ifrån alla som tycker det är optimalt att dela sovrum med sina barn. Man kan vilja ha en privat vuxen sfär också och är inte en sämre förälder för det. Snarare tvärtom.

Jag misstolkade dig. Meningen kunde tolkas på två sätt och jag tolkade den baserat på att du tidigare förespråkat att pappan och dottern skall dela rum och att jag kunde sova i vardagsrummet.

Nu är det ju inte tal om att flytta ihop efter 2 månader men naturligvis skulle jag ju aldrig flytta ihop med en person med barn i ett så litet boende att det inte finns tillräckligt många sovrum och möjlighet till avskildhet.

Jag skulle heller aldrig sova över hos min partner i vardagsrummet medan han sover i sovrummet med sin dotter, finns ingen anledning att sova hos honom om vi inte skall sova ihop, då åker jag ju hellre hem istället. Finns ingen anledning att sova på en soffa i ett vardagsrum när jag kan sova i en skön säng i ett sovrum.

Sen är din situation fundamentalt olik min. Om du har ett barn som äter på nätterna tolkar jag det som att det barnet är under 1 - viss skillnad mot en 8-åring. I ditt fall handlar det också om gemensamma barn/biologiska föräldrar.