Exakt på vilket sätt kommer barnen främst? Jag undrar detta varje gång jag hör uttrycket. Ingen vettig människa skulle ju be sin partner "välja" mellan barnen och partnern så på vilket sätt menar ni att barnen kommer först?
Att min partner lätt skulle offra mig utan att jag har "bett" om det eller släppt själv, nej, det förstår jag verkligen inte. Hade jag haft barn själv hade jag kanske släppt först, vad vet jag.
Men hade min man släppt först och offrat mig som något utbytbart som ni kallar det, nej...
Vad menar du med "skiter sig"?
Att ett förhållande tar slut finns det lika många anledningar till som det finns förhållanden.
Och att barnlösa i förhållande skulle leva lyckligare än de med barn är en sanning med modifikation.
Själv är jag bra mycket gladare ensam med mina barn än i något tidigare förhållande.
Då var det som jag misstänkte. Stackars arma unge!
Det förklarar varför du resonerar som du gör.
För mig är det en självklarhet och jag skulle inte kunna klandra en partner som offrade mig för sitt barns skull - jag skulle göra samma sak.
Då förstår jag. Du har inte ännu ingen haft ett sådant förhållande som t.ex jag har. Jag trivs självklart med min son, men det är hos min sambo jag tankar energi och lycka. Jag älskar självklart min son men han är inte den jag tankar energi hos. Det är inte hos honom jag bollar mina tankar och känslor hos.
Jag har levt längre ihop med min sambo än vårt barn. Han är den som känner mig bäst.
Det hade ju inte jag gjort, men men :)
Nej, jag har inte barn, jag vet att jag inte är mammamaterial och vill inte ha barn. Jag hade nog inte klarat mig utan mitt livs kärlek, vet inte vad jag gjort om han dog, men alla är olika.