Exakt på vilket sätt kommer barnen främst? Jag undrar detta varje gång jag hör uttrycket. Ingen vettig människa skulle ju be sin partner "välja" mellan barnen och partnern så på vilket sätt menar ni att barnen kommer först?
Jag antar att den partner som dog inte inte var din förste?
Förmodligen har du haft fler, som inte har dött. Den som dog följdes av en annan. Ska man se det krasst så byttes han ut, även om det inte var med vilje eller planerat.
Det jag vill säga är att du enligt egen utsago haft flera förhållanden. Där du inte dött av att det tog slut.
Ett barn man levt med i flera år, går däremot inte att ersätta med ett annat. Inte i min och inte i de flestas värld. Man sörjer detta barn hela livet. Samhörigheten och kärleken till ett barn är så mycket starkare än till en partner. Vilket många av er inte verkar tycka. Jag lider med de barn som inte får känna sig allra viktigast för sina föräldrar.
Därför är barnen viktigare än en partner. Mina barn växer upp med en grundtrygghet och tillit, som jag vet att de kommer att bära med sig hela livet. De vet att mamma alltid finns där för dem. det är mig de kommer till när livet krisar. Det är den största kärlek man kan få från sina barn. Och ge dem. Trygghet och tillit.
Helt ärligt så förstår jag inte ert tvärsäkra resonemang om att den som inte offrar sin partner till förmån för sina barn är ett monster. Själv har jag otroligt svårt att ens kunna föreställa mig en situation där jag skulle tvingas välja och än mindre kan jag föreställa mig vilket val jag i så fall skulle gjort. Jag har tre barn och jag älskar dem oändligt mycket och jag kan inte tänka mig livet utan dem. Å andra sidan älskar jag deras pappa oändligt mycket också och jag kan inte föreställa mig livet utan honom heller. Om några år kommer mina barn att flytta hemifrån. Då måste jag klara att leva utan dem eftersom de kommer skapa egna familjer och nya liv. Då är min man allt jag har. Jag ser på min svärmor som förlorade sin man för några år sen hur svårt det är när ens livs kärlek bara försvinner. Visst, hon har sina barn kvar men de kan ju aldrig ersätta ens livs kärlek. De finns där men aldrig på samma sätt. Så till skillnad från alla er som är så tvärsäkra på att barnen alltid går först, hur kan ni vara så säkra? Jag kan helt ärligt säga att jag hoppas jag aldrig behöver välja för jag vet inte om jag skulle kunna välja.
Barnen är det viktigaste i ens liv.
Partnern är utbytbar eller behövs inte.
Kärleken till barnen kan aldrig dö. Den är störst av allt och villkorslös. Man skulle ge sitt liv för dem.
Kärleken till partnern dör eller får sig en massa smockor. Förhållandet till partnern tar ofta slut.
Barnen ger dig förhoppningsvis barnbarn.
Partnern ger dig ofta grå hår och bekymmer - till och med olycka.
Folk väljer bort sina sambos, män, pojkvänner - ofta flera gånger om.
Barnen är det ingen vettig förälder som någonsin skulle välja bort.
Nej, det har jag inte. Jag är inte mammamaterial och inte så speciellt glad i barn, så tänker inte skaffa :)
Och var fick du trygghet och kände tillit innan din man kom in i bilden?
När du var litet barn, tonåring, övergiven i ett förhållande?
Och var fick du trygghet och kände tillit innan din man kom in i bilden?
När du var litet barn, tonåring, övergiven i ett förhållande?