Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?

Jaså, du tror att jag vill soc- anmäla dig? Eller någon annan?

Varför?

Vad menar du med "inte är så i din värld"?

Självklart inte, men jag tror du inser att det inte är ett liv som passar för alla och att du är helt ok med det utan att kalla de som inte ivll vara hemmafru för onormala :)

Jag ser redan idag att jag har lyckats rätt bra. Vårt barn är en självständig, kreativ yngling som gillar sina föräldrar och fungerar bra i skolan och med vänner. Han är väldigt klok, gillar att prata och ventilera funderingar med sina föräldrar.
Ser på sambons äldre barn (kring 30) som klarat sig väldigt bra i livet.
Nu vet jag inte om de kommer skaffa familj, men jag kanske inte delar din uppfattning, men för mig är inte lyckat föräldraskap att ens barn skaffar familj, utan för mig är det att de vågar göra de val i livet som de vill göra.

Jag känner inte igen den bilden, men så har jag bara ett barn, som varit väldigt lätt att vägleda.

Tagga ner.

Vill du att folk ska missförstå dig?

Jag skrev inte heller att lyckat föräldraskap är att barnen bildar familj. Jag skrev
" Tyvärr ser man inte resultat direkt - det dröjer tills barnen blir stora och har skaffat egna familjer. Då ser man hur väl man lyckades med sitt jobb som förälder."
Det innebär att det är först när barnen bildar familj och får egna barn, som man ser hur de fungerar, om de är lyckliga i sina familjer och om deras barn har det bra.
Det handlar om hur de mår. Och hur deras egna familjemedlemmar mår. Och det beror till största delen på hur barnets förälder, dvs jag, har lyckats som förälder med allt vad det innebär.

Får barnet inga barn, lever singel eller i barnlöst förhållande, hoppas jag att jag har lyckats ge dem allt det de behövt för att ha bra och lyckliga liv. 

Men du hackar ned på folk och påstår att de har en hemsk syn gentemot sina barn! Berätta hur du ser på dig och dina barn och vilket ord du vill välja istället!

Jag fick barn sent och är otroligt glad för att jag har dom. Men omställningen med första barnet var enormt. Mitt liv var rätt trist tycker jag idag, bättre med barn men jobbigt är det ändå.

Men om andra får barn mitt i sina spännande liv och kallar det uppoffring eller omprioritering är ingen fara, jag förstår och tycker tom det är starkt.

Hur tänker du?

Du har fortfarande inte svarat på var du fått det ifrån att jag "satt och väntade på en stol i fjorton år". Och vad du menar med det.

Och inte heller kan du svara på var du fått det ifrån att jag fött barn på löpande band.

Sedan är det så att uppoffring och omprioritering är två helt olika saker.

Du har fortfarande inte svarat på var du fått det ifrån att jag "satt och väntade på en stol i fjorton år". Och vad du menar med det.

Och inte heller kan du svara på var du fått det ifrån att jag fött barn på löpande band.

Sedan är det så att uppoffring och omprioritering är två helt olika saker.

Du har fortfarande inte svarat på var du fått det ifrån att jag "satt och väntade på en stol i fjorton år". Och vad du menar med det.

Och inte heller kan du svara på var du fått det ifrån att jag fött barn på löpande band.

Sedan är det så att uppoffring och omprioritering är två helt olika saker.