Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?

Men snälla nå'n!
För att jag inte ser barn som en uppoffring så vill jag soc-anmäla de som faktiskt ser barn som en orsak till att de får offra en massa saker?
Herregud, vad ni kan vända saker och ting till något det inte är!

Ja och de gjorde sådant som jag ogillade, pedagogiska lekar och sådant. Jag såg min grabb som en familjemedlem, dessutom var (och är) vi två vuxna som delat på detta.

Gösses vilken egoistisk förälder du verkar vara, du påminner mig om mitt ex.

Allt som hon gillar är ok, allt som hon inte gillar får någon annan ta hand om, att barnen behöver uppmuntran och bekräftelse är något som är totalt oviktigt i jämförelse med vad hon vill.

Hon anser sig också vara generös och omtänksam, men bara så länge det inte krockar med vad hon vill för då tvärvänder hon.

Snarare väldigt normalt.

Du har inte en lite konstig bild på det här med föräldraskap du..

Uppoffringar innebär inte att man gör det motvilligt eller önskar man slapp. Men självklart gör man uppoffring far för sina barn, även om man gör det med glädje. Gör man inte det så kan man inte haft mkt till liv innan barnen. Eller så slutade man ha ett eget liv när de föddes? Inte speciellt normalt eller hälsosamt skulle jag vilja påstå.

Jag har aldrig skrivit att jag skulle vägra SKJUTSA någon till akuten. 
Sluta "tolka" en massa som inte finns; läs i stället texten rakt upp och ner så blir det rätt!

Du behöver inte förstå varför man bor på landet utan att ha bil eftersom du själv inte gör det. Det är ett val jag gjort.
Jag behöver inte redovisa varför här.

Det finns många i staden som har bil, men inte behöver det.
Det finns många på landet som inte har bil och klarar sig bra ändå. 

Är du på riktigt? Stackars dina barn....

Visa inlägget där jag skrivit detta!
Eller erkänn att du hittar på.

Nåja, nu slapp jag detta, då grabben var noll intresserad (måste erkänna, vi pushade inte heller för det, men hade han velat så hade vi inte hindrat honom)
Jag är uppvuxen med att man inte hade föräldrarna hängande efter sig hela tiden. Jag red, ridskolan hämtade oss vid busshållplatsen, inte en tanke på att föräldrarna skulle behöva skjutsa. De kompisar som höll på med idrott tog sig själva dit och nej, föräldrarna var inte med och titta. Det kan också bero på att man började senare också.

Nu tycker jag inte att lagidrott är något som är viktigt, snarare sagt slöseri med tid och resurser och framför allt urtrist.
Däremot gjorde vi massor av annat tillsammans och nog är det så när det gäller alla familjer, man påverkar barnen.
Jag skulle tippa på att i en fotbollspelande familj så hade barnet som älskade att pyssla med något helt annat inte fått samma uppmuntran som de som gillar fotboll och än mindre förståelse.

Nu är jag väldigt säker på att om man är ärlig så förstår barn detta bättre och varför ska föräldrarna vara med och se sådant, det var inte så när jag växte upp.

Se inlägg 210

Det är verkligen inte mina föräldrars uppfostran eller sätt att vara som gör hur jag lever i min familj. Då hade det blivit fullständigt katastrof! Dock var jag strax över 30 innan jag bildade familj. Så hunnit krisa i många år innan jag landat mer rätt. Men dom har ingenting med hur jag lever nu.