En grupp för oss som nyss plussat och har barn sen innan :)
Vi har en dotter född Juni 2013 och är nu ÄNTLIGEN gravid igen :)
Skulle lämna spermaprov och massa blodprov nästa vecka men verkar som att vi slipper de :D
Vi flyttar till hus om 23 dagar och de känns ännu roligare nu när man kan se framemot ett syskon till våra stora tjej!
* SOM sagt
Skriver under på att känna mig höggravid.. Är i 25+0 idag (BM besök senare i eftermiddag) och jag börjar redan att tycka att det här är outhärdligt. Har så ont i fogarna att jag inte kan sova (legat vaken sedan 04...), magen trycker upp mot revbenen så att det känns som att lungorna inte får plats, kroppen känns tung och otymplig, får sammandragningar så fort jag böjer mig framåt. etc. etc. Fattar inte hur jag ska stå ut i 15 veckor till...
Va underbrt det låter med hawaii, vi är väldigt inne på att åka dit nästa vinter. Förra julen var vi i vietnam och thailand en månad och nu när det är vinter längtar vi bort igen. Vi funderar på att kombinera med stopp även i usa, typ san fransisco, men vi får se. Dyrt när man måste resa under jullovet för de äldre barnen. Har du nåt hawaii tips?
Om Hawaii absolut Maui (Wailea eller Lahaina) - lugnt, vackert, skönt, oturistigt. Hyr egen bil för enkla utflykter (Maui är litet, aldrig långa avstånd.) Kauai är också en vacker ö. Skippa Oahu/Honolulu, inte alls särskilt roligt.
Florida har jag inte varit i själv så där har jag tyvärr inga tips, men när vi nån gång känner för en enkel höstlovsresa eller dylikt blir det garanterat Florida. :)
Blir lite fundersam när jag läser mycket om blivande pappor som masserar sin gravida frus fötter, pysslar om dem lite extra, pressar apelsinjuice åt dem och åker iväg och köper cravingmat sent på kvällen osv... Gör era män det? Min man skulle ALDRIG få för sig att göra någonting sådant för mig. Idag efter en hel dags jobb och sedan timmar på stan kom jag hem sent med bla tre svintunga matkassar, jag sa att jag hade mkt sammandragningar för jag lyft dem in i bilen och var trött, slut och urhungrig efter att ha haft det allmänt körigt. Han lyfte in kassarna från bilen när jag bad honom såklart, men sen lät han mig inte sitta ner och vila o äta utan jag skulle packa in maten först... Alltså, jag packar gärna in maten - men varför inte bara ett enda litet ord av omtanke - typ "orkar du packa in maten efter allt detta, eller behöver du ha i dig lite mat först? Har du sammandragningar? Ja men sätt dig ner och vila nu gumman!" Eller något liknande... Ja, ni fattar. Då hade det varit lättare för mig att vara stark, känt att tack för omtanken men jag fixar detta! Förstår ni hur jag menar? Istället börjar han bara prata om hur mkt han haft o allt han gjort. Men han är ju inte gravid!! Blir så ledsen, var bara tvungen att skriva av mig. Han tar mkt ansvar för hem o barn, men jag skulle så gärna bara vilja få den där lilla extra kramen, klappen eller omtänksamma ordet... Att man får känna sig lite speciell, att han är stolt över att man bär hans barn. Ni vet, det där man kan se i en blick utan att ett ord ens behöver sägas... Bad honom i morse att under hela dagen skicka ett enda sms för att visa att han är rädd om mig, och kanske tala om för mig att han gläds lite tillsammans med mig åt den här graviditeten. Tror ni det har kommit något sms? Inte då. Är jag överkänslig? :(
Blir lite fundersam när jag läser mycket om blivande pappor som masserar sin gravida frus fötter, pysslar om dem lite extra, pressar apelsinjuice åt dem och åker iväg och köper cravingmat sent på kvällen osv... Gör era män det? Min man skulle ALDRIG få för sig att göra någonting sådant för mig. Idag efter en hel dags jobb och sedan timmar på stan kom jag hem sent med bla tre svintunga matkassar, jag sa att jag hade mkt sammandragningar för jag lyft dem in i bilen och var trött, slut och urhungrig efter att ha haft det allmänt körigt. Han lyfte in kassarna från bilen när jag bad honom såklart, men sen lät han mig inte sitta ner och vila o äta utan jag skulle packa in maten först... Alltså, jag packar gärna in maten - men varför inte bara ett enda litet ord av omtanke - typ "orkar du packa in maten efter allt detta, eller behöver du ha i dig lite mat först? Har du sammandragningar? Ja men sätt dig ner och vila nu gumman!" Eller något liknande... Ja, ni fattar. Då hade det varit lättare för mig att vara stark, känt att tack för omtanken men jag fixar detta! Förstår ni hur jag menar? Istället börjar han bara prata om hur mkt han haft o allt han gjort. Men han är ju inte gravid!! Blir så ledsen, var bara tvungen att skriva av mig. Han tar mkt ansvar för hem o barn, men jag skulle så gärna bara vilja få den där lilla extra kramen, klappen eller omtänksamma ordet... Att man får känna sig lite speciell, att han är stolt över att man bär hans barn. Ni vet, det där man kan se i en blick utan att ett ord ens behöver sägas... Bad honom i morse att under hela dagen skicka ett enda sms för att visa att han är rädd om mig, och kanske tala om för mig att han gläds lite tillsammans med mig åt den här graviditeten. Tror ni det har kommit något sms? Inte då. Är jag överkänslig? :(
kanske vore det bra att vara öppen och blotta dina känslor lite för maken? Man är ju lite skörare som gravid i allmänhet och du kämpar ju som sjutton!
Småler lite tragiskt av igenkänning ang extra uppmärksamhet! Frukost på sängen är nåt som aldrig skulle hända i detta hus 
(Jag är mest morgonpigg, mannen kräver kaffe innan han funkar öht på mornarna)
Min man är jättebra på att ta extra ansvar i vardagen, men de där små romantiska gesterna som jag skulle smälta som vårsnö för - de är liksom över hans horisont. En liten blomma, ett sms eller en present skulle göra mig så glad, men inget som han spontant gör.
Nu menar jag inte att jag skulle vilja byta honom mot nån Alex Schulman, för allt min man gör i vardagen är så mycket mer värt än frukost på sängen!! Men en liten spontan "jag såg den här och tänkte på dig" skulle vara helt ok nån gång!
Smilla; jag tror också på att försöka berätta/förklara hur du känner och mår just nu för mannen. Öppen kommunikation må vara skitjobbig, men löser väldigt mycket! Kram!
Hoppas ni mår bättre nu, Aztec o Elenic ! Det är jobbigt när magen lever sitt egna lilla liv. Jag ser inte fram emot den där känslan av att livmodern trycker ihop lungorna så man varken kan äta eller andas.
Håller också med om att riden kan sakta ner lite. Sista gången och älskar att vara gravid. Men det är ju lätt för mig att säga eftersom jag hittills mår väldigt bra. Förstår er som har det tufft att ni vill att tiden ska gå fort.
BM-besök igår, på 25+0. Glukos 4,3, Hb 112 (måste bli bättre på att ta järntabletterna? suck), sf-mått 23 (strax under normalkurvan, men helt ok). BM sa att det bara var att ringa till MVCs läkare om jag behöver partiell sjukskrivning för foglossningen, verkade inte vara några diskussioner om det. Rätt skönt att veta då det bara blir värre och värre (å andra sidan ska jag bara jobba 8 veckor till?). Förutom fogarna så tycks iaf allt vara bra med mig och bebis, härligt! Nästa besök om en månad, känns som att det börjar gå fort nu.. :) (Vilket känns både härligt och jobbigt. Jag är ju inte superförtjust i det här med att vara gravid å ena sidan, å andra sidan är det lite vemodigt att det garanterat är för sista gången..)
Usch vad kämpigt det låter Elenic! Så hemskt när man inte får sova. Har också sömnbrist, fy. Men annars mår jag bra så ska inte klaga, förutom dessa humörsvängningar.. Halsbränna börjar ge sig till känna nu, men jag trodde foglossningen skulle vara värre vid detta laget, peppar peppar... Stor kram till er som kämpar, hoppas ni finner energi till att kämpa vidare. Ni vill nog att tiden ska gå fort, för mig är det tvärtom, vill att den ska gå saktare. 
Vill vara gravid LÄNGE, älskar känslan...även om jag har svårt att hitta tid åt att ägna stunder av att bara njuta. Tänk att det är sista gången man är gravid! Lite vemodigt... Syter lite för alla vaknätter och konstant sömnbrist som väntar, puh. Men ska bli mysigt också förstås. :) kramar