Marsbebis 2016

Haha nja, försöker att inte intala mig att mitt bf är nu. Men jag känner mig höggravid/färdig/complete :)

Är det någon här som ska ha fler barn efter detta?:) Jag är färdig efter detta!!:)

Jag är färdig efter detta :) var mentalt inställd på att även denna bebis skulle komma tidigt då första dottern gjorde det. Födde då i 37+0 är idag i 38+0 känns som man går på övertid! Det är svårt att försöka ställa in sig på att det kan vara 4 veckor kvar ;) du känner lika dant antar jag!

Jag är också färdig nu! (3dje)

Men har en fråga till er. Är i v. 37+1. Sportlovslediga barnen vill jättegärna till badhuset Fyrishov imorgon, en timmes bilfärd från oss. Förra förlossningen tog bara ett par timmar, men kom på övertid. Skulle ni våga åka själva med två barn så långt hemifrån? Känner att jag kanske nojjar lite då jag evt har 4+ veckor kvar av graviditet men det känns inte direkt så i kroppen (mycket förvärkar, mensmolvärk, bebis låååångt ner). Vad säger ni?

Det går säkert bra, men det är alltid bra om man har en reservplan. 

Mitt andra barn trodde jag skulle komma punktligt precis som mitt första barn, så jag var ensam ute på landet, hus- hund- och barnvakt när vattnet gick, hade inget körkort, det var grymt jobbigt. Det var 10 dagar innan bf, det gör jag inte om.

Ifall det sätter igång för dig där, finns det en förlossning någorlunda nära som du kan ha som reservplan, i så fall hade jag åkt och badat.

Näpp, ingen mer undersökning av läget gjord. Ska till bm om en vecka, då är jag i v37+3. Hon sa att det är i tid för ev vändningsförsök, hoppas hon räknar rätt. Är det till 37+6 man gör vändningsförsöken? Har så svårt att hålla ordning på de två sätten att räkna graviditetsveckor på...

Mår också förhållandevis bra, så ska inte klaga. Mina foglossningar är lindriga och jag känner bara av halsbränna ibland (nachotallrik med massor av ost var tex ingen bra kvällsmat ).

Har dock en oro i kroppen, om att det ska gå fel med bäbisen. Finns eg ingen anledning att misstänka att nåt är fel, det känns bara så. Bäbisen rör sig som vanligt. En nära vän gick bort i helgen, helt oväntat, vilket säkert påverkar mig mer än jag tror. Om oron inte släpper imorgon, så ringer jag min bm. Inte för att hon kan göra så mkt, men att lyssna på hjärtljuden räcker kanske.

Detta är tredje å sista barnet. Älskar barn men tänker inte utsätta mig för en graviditet till första tiden med oro som jag hade som gravid å sen den här smärtan. Den tar knäcken på mig.

För mig är det också tredje och sista barnet!

Reflexen; beklagar din väns bortgång! Styrkekram!

Tessie; så skönt att den lilla mår bra och att ni fått komma hem! Lycka till den första tiden hemma!

Så, det blev alltså ingen skottdagsbebis här i gruppen?! var allt lite nervös igår, hade tyckt det känts lite märkligt att få barn på skottdagen...

Det känns som att oron blivit min följeslagare genom hela graviditeten, accentuerat av en nära släktings självmord i höstas och hur man plötsligt slås av hur skört livet är. Jag beklagar verkligen din förlust och att du måste ha det som en skugga över graviditeten. Egentligen orkar man ju inte riktigt ta in tunga saker när man är gravid, eftersom fokus är inåt, men det går ju samtidigt inte att värja sig.

Jag trodde att jag ville ha tre barn, men om denna graviditet går vägen till slut, så tror jag inte att jag kommer våga igen. Men man vet aldrig! Har ju kanske 10 år på mig att fundera.