En grupp för oss som nyss plussat och har barn sen innan :)
Vi har en dotter född Juni 2013 och är nu ÄNTLIGEN gravid igen :)
Skulle lämna spermaprov och massa blodprov nästa vecka men verkar som att vi slipper de :D
Vi flyttar till hus om 23 dagar och de känns ännu roligare nu när man kan se framemot ett syskon till våra stora tjej!
Ang att jobba m bäbis: jag jobbade 20% (lärare) från att dottern var två månader. Tror jag gick upp på 40% när hon var ca 7 månader/ hade slutat helamma.
Det funkade bra. Jag jobbade en sextimmarsdag och spred ut resterande tid på andra dagar. Hade mindre än 10 min till jobbet. Mannen var hemma med henne och kom till skolan på lunchen så hon kunde amma. Den här gången kommer jag vara hemma på heltid så länge jag helammar åtminstone. Har annat jobb och längre resväg nu.
Grattis till alla som fått sina bebisar!! Hinner inte riktigt skriva här så mycket.
Lillan är 10 dagar nu och dagarna flyger förbi. Skulle ljuga om jag sa att vi lever i en rosa bebisbubbla just nu.
Mina dagar består av mina gråtattacker, amning varannan timme så det blir bara 2-3 timmars sömn på nätterna och sonens skrik/trots/kastar allt han hittar på mig. Känns jätte jobbigt att amma så ofta för att sonen blir så ledsen för att jag inte ger honom tillräcklig med uppmärksamhet.
Min stackars man är min största stöd just nu, skulle aldrig klara det utan honom. Han vet exakt vad han ska säga för att lugna ner mig.
Förlåt för ett så negativt inlägg. Vi har längtat så mycket efter lillan så jag hoppas att det vänder snart så att vi kan njuta helt.
Kram Cateyes! Förstår att det är skitjobbigt nu. Hoppas det vänder snart!
Grattis till alla som fått sina bebisar!! Hinner inte riktigt skriva här så mycket.
Lillan är 10 dagar nu och dagarna flyger förbi. Skulle ljuga om jag sa att vi lever i en rosa bebisbubbla just nu.
Mina dagar består av mina gråtattacker, amning varannan timme så det blir bara 2-3 timmars sömn på nätterna och sonens skrik/trots/kastar allt han hittar på mig. Känns jätte jobbigt att amma så ofta för att sonen blir så ledsen för att jag inte ger honom tillräcklig med uppmärksamhet.
Min stackars man är min största stöd just nu, skulle aldrig klara det utan honom. Han vet exakt vad han ska säga för att lugna ner mig.
Förlåt för ett så negativt inlägg. Vi har längtat så mycket efter lillan så jag hoppas att det vänder snart så att vi kan njuta helt.
Jag har haft 2 sjukt jobbiga dagar smärtan i snippan är inte att leka med. Kan knappt röra på mig och mannen min fick leda mig till toa för jag kan inte gå själv. Eftersom jag redan går på maxdos på alvedon för smärtorna sedan nov så finns det inte jätte mycket att göra åt det nya onda. Har bf idag och har träffat barnmorskan idag eftersom jag har det så jobbigt fick jag tid på förlossningen imorgon så de kan undersöka mig ordentligt och diskutera ev igångsättning.
Jag har haft 2 sjukt jobbiga dagar smärtan i snippan är inte att leka med. Kan knappt röra på mig och mannen min fick leda mig till toa för jag kan inte gå själv. Eftersom jag redan går på maxdos på alvedon för smärtorna sedan nov så finns det inte jätte mycket att göra åt det nya onda. Har bf idag och har träffat barnmorskan idag eftersom jag har det så jobbigt fick jag tid på förlossningen imorgon så de kan undersöka mig ordentligt och diskutera ev igångsättning.
Jag har haft 2 sjukt jobbiga dagar smärtan i snippan är inte att leka med. Kan knappt röra på mig och mannen min fick leda mig till toa för jag kan inte gå själv. Eftersom jag redan går på maxdos på alvedon för smärtorna sedan nov så finns det inte jätte mycket att göra åt det nya onda. Har bf idag och har träffat barnmorskan idag eftersom jag har det så jobbigt fick jag tid på förlossningen imorgon så de kan undersöka mig ordentligt och diskutera ev igångsättning.
Grattis till alla som fått sina bebisar!! Hinner inte riktigt skriva här så mycket.
Lillan är 10 dagar nu och dagarna flyger förbi. Skulle ljuga om jag sa att vi lever i en rosa bebisbubbla just nu.
Mina dagar består av mina gråtattacker, amning varannan timme så det blir bara 2-3 timmars sömn på nätterna och sonens skrik/trots/kastar allt han hittar på mig. Känns jätte jobbigt att amma så ofta för att sonen blir så ledsen för att jag inte ger honom tillräcklig med uppmärksamhet.
Min stackars man är min största stöd just nu, skulle aldrig klara det utan honom. Han vet exakt vad han ska säga för att lugna ner mig.
Förlåt för ett så negativt inlägg. Vi har längtat så mycket efter lillan så jag hoppas att det vänder snart så att vi kan njuta helt.
Jag har haft 2 sjukt jobbiga dagar smärtan i snippan är inte att leka med. Kan knappt röra på mig och mannen min fick leda mig till toa för jag kan inte gå själv. Eftersom jag redan går på maxdos på alvedon för smärtorna sedan nov så finns det inte jätte mycket att göra åt det nya onda. Har bf idag och har träffat barnmorskan idag eftersom jag har det så jobbigt fick jag tid på förlossningen imorgon så de kan undersöka mig ordentligt och diskutera ev igångsättning.
39+0 idag och BM-besök. Alla värden var bra och sf-måttet blev 35. Dvs. fortsatt helt normalt strax under kurvan. Huvudet har nu trängt ner så långt att min BM inte kunde känna det alls utanpå magen och tro mig, det är INTE skönt att ha en kokosnöt långt ner i bäckenet. Ajajaj vad det klämmer åt nerver hela tiden och spänner ut bäckenet. Är helt omöjligt att sitta eller ligga skönt.
Vi pratade lite om min oro att gå långt över tiden och få en jättebebis. Mina tidigare har ju fötts +10 och +14 och vägt runt 4,5 kg. Och då är inte jag jättestor och barnens far är ingen jätte heller, så det är inte generna det hängt på. (De har efter födelsen dippat rätt snabbt på kurvorna för att lägga sig på en kurva under normal, och den kurvan har de följt sen - så de ska rent genetiskt bli små..) Vet ärligt talat inte varför de blivit så stora i magen. Har inte haft något i närheten av graviditetsdiabetes och inte gått upp så mycket själv heller.
Nu är det ju en ny pappa och han är lite större än "normal" och ffa var han jättestor som bebis. Så jag är superskraj för att vi nu snarare snackar 5 kg-baby. Ffa om jag går till +14 igen. Men iom att mitt sf-mått aldrig varit stort så har vi inte gjort något TUL eller så.
Min BM sa idag att hon inte tror att jag får före vecka 41 plus nåt, baserat på tidigare mönster samt att hon tycker att jag inte "ser ut att få snart", vad hon nu baserar det på. (Pratade om att jag inte är svullen alls osv. i ansiktet.) Men hon lovade att om jag går till 41+0 så görs ett UL då och om bebisen bedöms vara stor då kommer hon förorda att jag inte behöver gå en hel vecka till. Så det kan man ju alltid hoppas på... Men jag gissar att jag behöver ställa in mig på minst 2 veckor och några dagars graviditet till. Känns lagom muntert. Men ändå rättså ok. Men ändå lite tufft...Varje natt är en plåga just nu. Suck...