En grupp för oss som nyss plussat och har barn sen innan :)
Vi har en dotter född Juni 2013 och är nu ÄNTLIGEN gravid igen :)
Skulle lämna spermaprov och massa blodprov nästa vecka men verkar som att vi slipper de :D
Vi flyttar till hus om 23 dagar och de känns ännu roligare nu när man kan se framemot ett syskon till våra stora tjej!
Hej!
Hänger på här, skulle haft bebis den 10:de mars men hon är envis och vill vara kvar. Tröttsamt vill bara träffa henne nu.
5 barnet för oss..
Måtte hon snart vilja komma.
Har inte varit inne här sista tiden så mkt. Men ville bara säga att jag "födde" en son den 14/3 kl : 00.28 . Mår fruktansvärt dåligt. Men barnet mår fint. Grattis till er som fått era bebisar och lycka till till er andra!
Har inte varit inne här sista tiden så mkt. Men ville bara säga att jag "födde" en son den 14/3 kl : 00.28 . Mår fruktansvärt dåligt. Men barnet mår fint. Grattis till er som fått era bebisar och lycka till till er andra!
Hej!
Hänger på här, skulle haft bebis den 10:de mars men hon är envis och vill vara kvar. Tröttsamt vill bara träffa henne nu.
5 barnet för oss..
Måtte hon snart vilja komma.
Apropå syskon...
Jag har ju erfarenhet av att redan ha två barn. Dottern hade precis fyllt 3 när lillebror föddes. Hon var stor nog att fatta, men samtidigt liten själv fortfarande. Det var ju inte som att hon tjatat på att få syskon direkt, men hon fattade ju att det var en bebis i magen.
Mina bästa tips är att låta storbarnet fortfarande få komma först i så många lägen som möjligt. H*n är ju van vid det. Och låt bebisen liksom "hänga med" på det storbarnet gör. Så att det inte blir att bebisen kommer och så blir mamma tråkig, man kan inte gå ut och leka längre etc. Det är inte synd om bebisen, den vet ju inget annat.. ;) Och ärligt, barn nr 2 blir faktiskt lite bättre på att roa sig själv än ettan också - marker fortfarande skillnad när de är 9 och 12... Om det går och fungerar för er skulle jag också rekommendera att ha storbarnet hemma från förskolan. Antingen ett tag, tills h*n vill tillbaks igen, eller under hela föräldraledigheten. Men låt storbarnet styra när det är dags för förskola igen. Om det funkar för er dvs. Men jag tror verkligen på att sätta storbarnet i första rummet.
Som någon skrev ovan så är det också toppen att be vänner och släkt att ägna "lagom" med tid åt bebisen och massor med tid åt storbarnet. Om de ger present till bebisen, be dem också tänka på storbarnet. Gratulera dem till att ha blivit storasyskon - det är stort! Ge dem också gärna mer uppgifter hemma, låt dem känna sig viktiga och behövda. Och tveka inte att bekräfta att lillebror/syster faktiskt är ganska jobbig om de tycker det. Jag märkte att om jag t.ex. "klagade" över att lillebror var jobbig och bara ville amma och bli buren osv. så väcktes syskonbeskyddarinstinkten och dottern tog sonens parti och typ försvarade honom. Istället för att det var hon som tyckte att han var dum och tog mammatid.
Jag vet inte om det beror på ovan, men vi har faktiskt aldrig upplevt någon syskonrivalitet och idag är de de starkaste och bästa vänner man kan tänka sig. De står upp för varandra, älskar att vara med varandra och är jätteschyssta mot varann. Bråk är extremt sällsynt mellan dem. Jag blir ofta rörd till tårar när jag ser det starka band som finns mellan dem.
Nu när sladdis kommer är h*n väldigt efterlängtad av dem båda. (De har tjatat i typ 3 år men av olika anledningar har det inte blivit något förrän nu..) Min största sorg med denna sladdis är att h*n inte kommer få ett mer jämnårigt syskon och därmed kommer gå miste om det fina som h*ns storasyskon har. Men jag hoppas att vi fyra stora i familjen kommer kunna kompensera en del för det ändå.
Stort lycka till med era små och stora och deras helt unika och speciella relation.
Har inte varit inne här sista tiden så mkt. Men ville bara säga att jag "födde" en son den 14/3 kl : 00.28 . Mår fruktansvärt dåligt. Men barnet mår fint. Grattis till er som fått era bebisar och lycka till till er andra!
Apropå syskon...
Jag har ju erfarenhet av att redan ha två barn. Dottern hade precis fyllt 3 när lillebror föddes. Hon var stor nog att fatta, men samtidigt liten själv fortfarande. Det var ju inte som att hon tjatat på att få syskon direkt, men hon fattade ju att det var en bebis i magen.
Mina bästa tips är att låta storbarnet fortfarande få komma först i så många lägen som möjligt. H*n är ju van vid det. Och låt bebisen liksom "hänga med" på det storbarnet gör. Så att det inte blir att bebisen kommer och så blir mamma tråkig, man kan inte gå ut och leka längre etc. Det är inte synd om bebisen, den vet ju inget annat.. ;) Och ärligt, barn nr 2 blir faktiskt lite bättre på att roa sig själv än ettan också - marker fortfarande skillnad när de är 9 och 12... Om det går och fungerar för er skulle jag också rekommendera att ha storbarnet hemma från förskolan. Antingen ett tag, tills h*n vill tillbaks igen, eller under hela föräldraledigheten. Men låt storbarnet styra när det är dags för förskola igen. Om det funkar för er dvs. Men jag tror verkligen på att sätta storbarnet i första rummet.
Som någon skrev ovan så är det också toppen att be vänner och släkt att ägna "lagom" med tid åt bebisen och massor med tid åt storbarnet. Om de ger present till bebisen, be dem också tänka på storbarnet. Gratulera dem till att ha blivit storasyskon - det är stort! Ge dem också gärna mer uppgifter hemma, låt dem känna sig viktiga och behövda. Och tveka inte att bekräfta att lillebror/syster faktiskt är ganska jobbig om de tycker det. Jag märkte att om jag t.ex. "klagade" över att lillebror var jobbig och bara ville amma och bli buren osv. så väcktes syskonbeskyddarinstinkten och dottern tog sonens parti och typ försvarade honom. Istället för att det var hon som tyckte att han var dum och tog mammatid.
Jag vet inte om det beror på ovan, men vi har faktiskt aldrig upplevt någon syskonrivalitet och idag är de de starkaste och bästa vänner man kan tänka sig. De står upp för varandra, älskar att vara med varandra och är jätteschyssta mot varann. Bråk är extremt sällsynt mellan dem. Jag blir ofta rörd till tårar när jag ser det starka band som finns mellan dem.
Nu när sladdis kommer är h*n väldigt efterlängtad av dem båda. (De har tjatat i typ 3 år men av olika anledningar har det inte blivit något förrän nu..) Min största sorg med denna sladdis är att h*n inte kommer få ett mer jämnårigt syskon och därmed kommer gå miste om det fina som h*ns storasyskon har. Men jag hoppas att vi fyra stora i familjen kommer kunna kompensera en del för det ändå.
Stort lycka till med era små och stora och deras helt unika och speciella relation.
Har inte varit inne här sista tiden så mkt. Men ville bara säga att jag "födde" en son den 14/3 kl : 00.28 . Mår fruktansvärt dåligt. Men barnet mår fint. Grattis till er som fått era bebisar och lycka till till er andra!
Sötistilde: grattis till sonen! Vad tråkigt att du mår dåligt, hoppas det vänder snart!
Jag ser att du skrev "födde", kanske känner du som jag efter första barnet. Jag blev (akut)snittad och kände mig därför snuvad på hela förlossningen. Hade länge, länge (flera år) svårt att säga att jag fött barn. Nu inser jag att oavsett vaginal fl eller ks så har man fött sitt barn och är precis lika "duktig"!!
Stor kram!
Har inte varit inne här sista tiden så mkt. Men ville bara säga att jag "födde" en son den 14/3 kl : 00.28 . Mår fruktansvärt dåligt. Men barnet mår fint. Grattis till er som fått era bebisar och lycka till till er andra!