En grupp för oss som nyss plussat och har barn sen innan :)
Vi har en dotter född Juni 2013 och är nu ÄNTLIGEN gravid igen :)
Skulle lämna spermaprov och massa blodprov nästa vecka men verkar som att vi slipper de :D
Vi flyttar till hus om 23 dagar och de känns ännu roligare nu när man kan se framemot ett syskon till våra stora tjej!
16 mars kom vår dotter Idun :) på sin storasysters födelsedag och allt! Behövde aldrig bli igångsatt utan hinnsvepningen gjorde sitt. Gick in till förlossningen hade då värkar var 10 min och hade öppnats 5-6cm så läkaren bestämde att här behövs inget göras utan jag blev inlagd och naturen fick ha sin gång. Var mycket mer närvarande vid den här förlossningen vilket var trevligt även om jag tycker det gjorde ondare denna gång.
Är nu klarvaken efter en rejäl amning och har en snusade bebis på bröstet och min sovande man i sängen brevid skulle inte kunna vara lyckligare :)
16 mars kom vår dotter Idun :) på sin storasysters födelsedag och allt! Behövde aldrig bli igångsatt utan hinnsvepningen gjorde sitt. Gick in till förlossningen hade då värkar var 10 min och hade öppnats 5-6cm så läkaren bestämde att här behövs inget göras utan jag blev inlagd och naturen fick ha sin gång. Var mycket mer närvarande vid den här förlossningen vilket var trevligt även om jag tycker det gjorde ondare denna gång.
Är nu klarvaken efter en rejäl amning och har en snusade bebis på bröstet och min sovande man i sängen brevid skulle inte kunna vara lyckligare :)
Alltså, hur långt ner kan bebisen sjunka innan förlossningen egentligen? Min har ju varit fixerad i typ fyra veckor, och senaste två veckorna har huvudet varit så långt ner att det inte går att känna från utsidan/magen. Och inatt, efter några jobbiga förvärkar, är det som att bebisen är ÄNNU längre ner. Det spänner nu konstant i bäckenet, känns som att jag ska gå i två bitar liksom, och jag känner tryck bakåt mot svanskotan typ som att jag var jättebajsnödig hela tiden. (Sorry för detaljerna, men alltså det känns så..)
På ett sätt är det väl bra, det borgar väl för ett rätt snabbt utdrivningsskede, men kan inte nån bara tala om för bebisen att livmodern liksom måste öppnas först INNAN man ska ner...? Det är klart oskönt att ha det så här nämligen kan jag lova...
Alltså, hur långt ner kan bebisen sjunka innan förlossningen egentligen? Min har ju varit fixerad i typ fyra veckor, och senaste två veckorna har huvudet varit så långt ner att det inte går att känna från utsidan/magen. Och inatt, efter några jobbiga förvärkar, är det som att bebisen är ÄNNU längre ner. Det spänner nu konstant i bäckenet, känns som att jag ska gå i två bitar liksom, och jag känner tryck bakåt mot svanskotan typ som att jag var jättebajsnödig hela tiden. (Sorry för detaljerna, men alltså det känns så..)
På ett sätt är det väl bra, det borgar väl för ett rätt snabbt utdrivningsskede, men kan inte nån bara tala om för bebisen att livmodern liksom måste öppnas först INNAN man ska ner...? Det är klart oskönt att ha det så här nämligen kan jag lova...
Elenic:
Min lilla är också långt nere och bökar. Det ilar och trycker på urinblåsa och diverse nerver mest hela tiden, tycker jag. Min mage har sjunkit också, det är inte proppfullt hela vägen upp till brösten längre!
Min kan dock säkert nå ännu längre ner om jag jämför med dina symptom. Jag har inte nått till bajsnödigheten ännu, något att vara tacksam över iaf! 
Det är ju inte långt kvar till bf för dig nu, så jag hoppas det drar igång snart!
Alltså uuuu, sen jag läste det här har jag inte kunnat sluta tänka på det där som händer EFTER förlossningen. Själva födandet är ju halvkul, det är klart, men efterbörd, eventuella stygn, när de ska knåda ihop livmodern etc. det är typ det värsta av allt tycker jag. Man känner sig liksom klar och "låt mig va" och så är det massa meck kvar. (Med förra kom inte hela moderkakan och alla hinnor ut heller så då blev det ju extra meckigt, ont och jobbigt..) Modigt att låta en student sy förresten, det vete tusan om jag skulle vågat. ;)
Alltså, hur långt ner kan bebisen sjunka innan förlossningen egentligen? Min har ju varit fixerad i typ fyra veckor, och senaste två veckorna har huvudet varit så långt ner att det inte går att känna från utsidan/magen. Och inatt, efter några jobbiga förvärkar, är det som att bebisen är ÄNNU längre ner. Det spänner nu konstant i bäckenet, känns som att jag ska gå i två bitar liksom, och jag känner tryck bakåt mot svanskotan typ som att jag var jättebajsnödig hela tiden. (Sorry för detaljerna, men alltså det känns så..)
På ett sätt är det väl bra, det borgar väl för ett rätt snabbt utdrivningsskede, men kan inte nån bara tala om för bebisen att livmodern liksom måste öppnas först INNAN man ska ner...? Det är klart oskönt att ha det så här nämligen kan jag lova...
Det fortsätter att komma blodblandat, men finns inte ngn tillstymmelse till värkar el dyl. Bör jag bli orolig? Blod är ju alltid oroväckande. Blev plötsligt väldigt nervös. Har känt av bebisen men den är inte lika livlig längre... Fast hen brukar vara väldigt mycket i rörelse på kvällen o lugn på dan så svårt att säga, men var iaf inte lika livlig igår kväll. Enligt MVC är ju alltid allt "helt normalt" men känns överdrivet att ringa förlossningen?