BF april 2016

Jag har också varit mkt mer nojig denna gång. Men vet inte om jag kan säga att jag knutit an senare, snarare tvärtom. Första gången visste jag ingenting om att få barn, kändei nget och det syntes absolut ingenting denna vecka (v 18) så eg harj ag nog knutit an mer denna gång då jag har haft mage i många veckor nu. Och därav större oro tror jag. Ska på RUL på fredag, det ska bli skönt att ha det gjort så att man kan sluta oroa sig så förbenat.

Jag har funderat ganska mycket på en grej... jag är nämligen fortfarande rätt så trött och inte minst väldigt trög i huvudet (äter järn men det hjälper inte). Sover ok men orken räcker ändå inte. Har inget fysiskt krävande jobb men måste däremot vara på topp rent intellektuellt hela dagarna (forskar). Har supersvårt för det nu och känner att jag inte får saker gjorda, att min tid bara rinner iväg liksom. Klarar alla administrativa uppgifter men det där kreativa tänket, läsandet och analyserandet känns typ omöjligt. Funderar på att gå ner till 50% men skulle ju helst vilja ha sjukskrivning på detj ag inte jobbar då för att inte förlora allt för mkt inkomst plus att lillan då får gå på fsk... Men bli sjukskriven för trötthet antar jag inte går och eftersom jag inte har ett fysiskt krävande jobb så antar jag att det är svårt att få för annat också, även om jag tex har ganska mkt foglossning men det gör inte så mkt kan ju sitta ner hela dagen om jag vill. ... Ja jag vet inte, tänkte om någon kände likadant?

Ringde barnmorskegruppen och fick en tid. Ska dit direkt efter jobb så ska de lyssna och ev göra ultraljud.

Jag tror du kan få sjukskrivning men det gäller att tydliggöra mer än trötthet. Tex att ditt jobb kräver att du presterar och att du inte riktigt klarar av det nu och även att stillasittande förvärrar foglossning...en kollega till mig fick igenom en sådan sjukskrivning

Skönt att du fick tid "på en gång"

Där ser man. Tack för tips!

En del av mig hoppas såklart på att få se bebisen på ultraljud! Men de lär ju höra hjärtat :) på väg dit nu.

Jag arbetar på FK med sjukpenning. Din arbetsförmåga är ju nedsatt p.g.a. trötthet och nedsatt koncentrationsförmåga och så länge det beskrivs i läkarintyget så ska det inte vara nå problem.

Bebisens hjärta tickade på med 148 slag/minut. Det var mysigt att höra!! Skönt att allt var bra!

Ni skriver om skillnaden mellan första och andra. För mig har det varit stor skillnad. Var så rädd att få missfall sist och hade bråttom att köpa grejor, hade redan köpt vagn i v 16 och så. Älskade bebisen i magen väldigt mycket.
Denna gången har rädslan för missfall varit väldigt liten. "Det har ju gått bra en gång"-tänket tror jag. Jag har mått väldigt dåligt av denna graviditet och ända upp i v 12 kände jag att barnet i magen förstörde mer än förgyllde. Tyvärr. Nu känns det bättre och har även köpt något enstaka plagg till bebisen. Har inte alls samma köphysteri som sist, det är inte hela världen om man inte hunnit köpa allt eller har för lite grejor. Som boende i Göteborg har vi första köpcentrumet 1 km bort.

Däremot knöt jag inte an till min förstfödde på säkert en vecka när han väl var född. Förlossningen blev utdragen och när han föddes mådde han mycket dåligt. (Apgar var 4) så de sprang iväg med honom. Min man sprang med. Sen sov jag nog i ett dygn och min man tog hand om sonen.
Jag hoppas knyta an mycket fortare med nästa! Plus att min man får samma direkta anknytning som sist. Ofta bara mamman får det.

Jag har svårt att knyta an till min tredje lilla knodd i magen då jag inte riktigt vågar tänka på att det verkligen ska komma ut ett litet liv pga alla blödningar jag haft. Va lika när jag väntade andra barnet så var det svårt att knyta an innan det började röra på sig i magen ordentligt. Med första så funderade jag inte särskilt mycket på om något kunde gå fel eller få mf.

Just nu så är det angelsounds som håller hoppet uppe lite när jag får höra hjärtat slå. Men alla har vi olika historier till varför man har svårt eller inte svårt att knyta an. Har aldrig varit några problem när barnet kommit ut och knyta an.

Nu när jag fått min energi tillbaka så känner jag mig inte ett dugg gravid så jag glömmer ibland bort det när jag är och håller på. Det gör det verkligen inte lättare att knyta an när man inte ens minns att man är gravid. Men nu har iaf Levaxinet gjort nytta och min ämnesomsättning kommit igång. Började även äta jod och selen som även det sätter igång sköldkörteln. 

Jag är varken orolig eller uppspelt. Jag bara är och försöker göra det bästa att få tiden att gå.