Bryr mig inte om pojken som drunknade!
Jag har läst aftonbladet, tittat på nyheterna. Trots att jag förstår att jag borde, så känner jag ingenting när jag ser bilden av det döda barnet. Bryr mig inte om att folk dör på Medelhavet eller svälter i sina byar. Jag försöker tänka att det kunde varit mina barn, men det hjälper inte. På begravningar brukar jag låta bli att blinka för att det ska komma en tår eller två, men jag har aldrig varit ledsen. Inte ens på min pappas begravning. Känner aldrig för någon utanför min familj men blir illa berörd om jag ser ett påkörd djur och kan inte döda en abort om vi metar. Jag har aldrig berättat det här för någon men jag måste få veta om det finns någon annan, eller om jag bör söka vård.