• Anonym (empatistörd?)

    Bryr mig inte om pojken som drunknade!

    Jag har läst aftonbladet, tittat på nyheterna. Trots att jag förstår att jag borde, så känner jag ingenting när jag ser bilden av det döda barnet. Bryr mig inte om att folk dör på Medelhavet eller svälter i sina byar. Jag försöker tänka att det kunde varit mina barn, men det hjälper inte. På begravningar brukar jag låta bli att blinka för att det ska komma en tår eller två, men jag har aldrig varit ledsen. Inte ens på min pappas begravning. Känner aldrig för någon utanför min familj men blir illa berörd om jag ser ett påkörd djur och kan inte döda en abort om vi metar. Jag har aldrig berättat det här för någon men jag måste få veta om det finns någon annan, eller om jag bör söka vård.

  • Svar på tråden Bryr mig inte om pojken som drunknade!
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-14 23:02:19 följande:

    osäker på vad du menade här, uttala sig om vad exakt??


    Jag tänkte på din väns barn som ärvt en allvarlig sjukdom. Du tyckte det var egoistiskt av föräldrarna att skaffa barn när risken fanns att barnet skulle ärva. Jag tycker att det bara är barnet i fråga som kan uttala sig om det var dumt av föräldrarna att skaffa barn. Önskar barnet att det aldrig blivit fött?
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-14 23:07:27 följande:

    fast det där var väl inte svar på de två frågorna jag ställde, eller så förstod jag inte svaret? 

    Det där om att du och jag tänker olika om vad man ska tycka om andras val har vi väl redan konstaterat


    Vad var frågorna?
  • nihka
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-15 13:05:29 följande:
    Nej det gör de inte, och det är nog ganska sunt med en sådan inställning, men det är knappast samma sak att försöka leva normalt trots oroligheter, som att skaffa barn trots att det råder krig eller extrema oroligheter. Eller ens skaffa barn i ett tryggare land som Sverige trots att man inte har råd, min erfarenhet är att de allra flesta tycker att bara det är väldigt oansvarigt. Vettiga människor väntar och planerar framåt, tex tills de lyckas få ihop en bättre ekonomisk situation. Att ordna ett bra liv och en bra grund för att ett barn ska få en bra start i livet.

    Jag ser nu att jag tolkade din fråga helt fel, ber om ursäkt för det. Läste nog lite för snabbt och slarvigt. Förlåt mig.

    Du menar alltså ett sådant scenario att någon skulle ha sagt det till mina förfäder och jag senare efter att jag väl hade kommit till fick reda på att ett sådant resonemang funnits?  Säg gärna till om jag fortfarande inte fattar frågan.
    Jag hade nog inte reagerat särskilt tror jag. Men det är svårt att sätta sig in i utan att veta mer specifika omständigheter... men om det var så att den här personen som tyckte så hade liknande tankar som jag har när jag tänker att kan man inte ge barnen en trygg uppväxt så ska man inte skaffa barn, ja då hade ju den personens åsikter inte varit mot mig personligen, utan antagligen bara av omtanke att de tänkte att barnen förtjänar inte att få en undermålig tillvaro och usel start i livet.
    Och om du räknar baklänges på en 3-åring med en mamma som haft en graviditet som varat i 9 månader så hamnar vi på samma år som kriget bröt ut, men oavsett det, vem är du att döma andra människors handlingar och kalla dem för barnmisshandlare för att de har skaffat barn?

    Så om någon kallar dina föräldrar eller deras föräldrar för fruktansvärt oansvariga barnmisshandlare för att de skaffade barn då så hade du inte reagerat. OK, det kanske är därför du kan säga något sådant om andra. Skulle du kunna säga det till dina föräldrar eller deras föräldrar?


  • Anonym (inte bestämt mig)
    nihka skrev 2015-09-15 20:39:17 följande:
    Och om du räknar baklänges på en 3-åring med en mamma som haft en graviditet som varat i 9 månader så hamnar vi på samma år som kriget bröt ut, men oavsett det, vem är du att döma andra människors handlingar och kalla dem för barnmisshandlare för att de har skaffat barn?

    Så om någon kallar dina föräldrar eller deras föräldrar för fruktansvärt oansvariga barnmisshandlare för att de skaffade barn då så hade du inte reagerat. OK, det kanske är därför du kan säga något sådant om andra. Skulle du kunna säga det till dina föräldrar eller deras föräldrar?
    3 år och 9 månader bakåt, då hamnar vi i januari 2012.  Nu kanske han inte var exakt 3 år heller, han kanske var några månader äldre. Så där kan du faktiskt ha rätt i att de skaffade barnet innan. Men nu är ju inte han det enda syriska barnet. Såg på tv i går flera stycken som satt med spädbarn. Nej döma kan jag väl inte riktigt göra egentligen, sånt är för domstolar eller gud om man nu tror på det.

    Men jag kan absolut anse att det är oansvarigt att skaffa barn om man inte klarar att sörja för barnets behov och mänskliga rättigheter, oavsett om det beror på ekonomi, sjukdom eller att man lever på flykt. Så galet kan det inte vara att jag resonerar så. Det är ju för att jag tänker på barnets bästa.

    Men vad än någon av oss tycker så ser du ju klart och tydligt vad som händer. Barnen lider och gråter och att syrier fortsätter skaffa barn trots sitt otrygga leverne leder ju bara till att det blir ännu fler människor som inte får någon hjälp. Och EU-länderna samlas och undrar var de ska göra av allihop. Om de ens kommer fram till ett tryggt land innan de drunknar tex.

    Jag kan absolut säga till mina föräldrar (och deras föräldrar, om de hade levt) vad jag tycker. Faktiskt är det så att mina föräldrar valde bort skaffa fler barn pga omständigheter som överaskade trots att de väldigt gärna ville ha många barn från början. Jag själv avstår barn pga olika orsaker till att jag inte kan ge ett barn det liv den är värd. Man kan faktiskt inte få allting. Att få barn är ingen rättighet.

    Nu hoppas jag ju att det faktiskt finns krigsdrabbade som är så pass kloka att de avstår att skaffa barn pga att de lever i otrygghet. Det är jag övertygad om, finns så många olika människor.
  • Anonym (inte bestämt mig)
    Anonym (Autism) skrev 2015-09-15 18:04:10 följande:
    Det är ju troligt att de inte vill ha det livet men med det är det ju inte sagt att de inte vill ha livet i sig. Då hade de ju inte flytt utan tagit livet av sig.

    Ja och i princip kan man väl vara olyckligare och mer utsatt i en familj i västvärlden än i ett krigsdrabbat land.

    Nästan alla misshandlade kvinnor jag har träffat har haft barn. De flesta har blivit misshandlade i flera år. Barn stoppar oftast varken mannen eller kvinnan tyvärr.

    Min poäng med hela den här "skaffa barn i krig" diskussionen är att eftersom nästan alla skaffar barn trots den olämpliga situationen så finns där något driv som inte jag känner till. Jag är inte så dum att jag tror att just jag skulle vara den som handlar så rationellt. Jag hade säkert gjort som de flesta andra. Följaktligen kan jag heller inte uttala mig om hur andra gör. Jag förstår faktiskt inte hur du kan inbilla dig att du skulle vara så rationell i en sån situation som inte påminner om något vi upplever här.
    Ja exakt, de vet vilket eländigt liv de har, de vill ha ett bättre liv. Men ändå skaffar de barn innan de har lyckats med det. De måste väl ändå inse vad det får för konsekvenser. Men jag kan ju inte hindra dom tyvärr, de får själva leva med sina val och konsekvenserna det får, det slipper ju jag, men jag kan ändå inte låta bli att bry mig även om det egentligen inte rör mig alls.

    Ja fast i västvärlden, oavsett om de lever i överklassfamilj eller arbetarfamilj, får ju barnet sina grundläggande behov uppfyllda, de får mat i magen och en säng att sova i, och slipper leva i krig och på flykt. Olyckligheten kommer ju alltid variera av andra omständigheter, vilka människor som är runt dem, hur mycket kärlek de får, hur de lyckas med olika saker. Kan även vara biologiskt det där med lyckan. Men de basala behoven kommer först.

    Ok du kanske har mer erfarenhet av misshandlade kvinnor än jag det vet jag inte. Men vad jag känner till så står många ut länge men sätter gränsen just vid barnen. Kan säkert vara så att många inte gör det.

    Självklart finns det människor runt om i världen som skaffar barn trots att situationen helt klart är olämplig. Men frågan är om du har rätt i att det är "nästan alla". Du skriver ju själv i en annan mening att du inte kan uttala dig om hur andra gör.

    Rationaliteten är väl ganska värdefull om man lever i krig och på flykt. Det är väl därför man klarar av att fly och värderar olika alternativ, vilket håll är bäst, vilket land ska vi försöka ta oss till. Hur ska vi smartast ta oss till rätt öppning innan de helt stänger stängslet vid midnatt.

    Hur just jag själv skulle vara kan jag faktiskt inte veta, man vet aldrig hur man handlar. Men troligen skulle jag akta mig riktigt noga för att bli gravid, det skulle ju göra min situation så mycket svårare.
  • Anonym (inte bestämt mig)
    Anonym (Autism) skrev 2015-09-15 18:07:13 följande:
    Jag tänkte på din väns barn som ärvt en allvarlig sjukdom. Du tyckte det var egoistiskt av föräldrarna att skaffa barn när risken fanns att barnet skulle ärva. Jag tycker att det bara är barnet i fråga som kan uttala sig om det var dumt av föräldrarna att skaffa barn. Önskar barnet att det aldrig blivit fött?
    Nu är barnet i fråga för ungt för att kunna reflektera över det. Och självklart kan jag inte önska att det inte hänt nu när hen väl finns. Men jag hoppas ändå att de inte skaffar fler barn. Barnet kommer att ha ont och inte kunna röra sig som andra. Familjen kommer få det nog jobbigt. Och även vi andra, som de ber om hjälp och stöd ifrån. Och självklart hjälper man sina närstående om man kan, men varför ska nära och kära för att inte tala om samhället belastas bara för att de tycker att de ska ha rätt att få barn. Undrar om de ens reflekterade över det. Det är ju inte bara deras energi, tid, känslor, pengar som kommer gå åt. Därför tycker jag du har fel i att andra inte kan tycka det var dumt att de skaffar barn.

    Men om jag ska hålla mig till att fundera kring barnets perspektiv, som du frågade om. Jag har inga svar på hur hen kommer ställa sig. Det har hänt många gånger att människor tar sitt liv pga smärta eller att de har blivit handikappade. Det finns dom som står ut och får ett värdefullt liv. I vilket fall så hoppas jag att ingen av dom önskar någon annan samma sak, kanske barnet i fråga själv kommer välja att inte skaffa biologiska barn pga det.

    Oj, vad vi har svävat iväg nu
  • Anonym (inte bestämt mig)
    Anonym (Autism) skrev 2015-09-15 18:07:46 följande:
    Vad var frågorna?
    Varför du hoppas att jag inte ska komma i kontakt med människor som jag tycker har gjort fel i det förflutna.

    Och hur du menar när du säger att det är viktigt att ha förståelse, hur ska det gå till undrar jag då, när du tidigare har skrivit att ingen av oss kan förstå de där människorna
  • Anonym (inte bestämt mig)

    får be om ursäkt en gång till nihka, du hade rätt. Jag är visst slarvig när jag räknar också

  • Moderator
    Tänk på hur ni bemöter varandra.
    Detta är en debattråd men trots det är det viktigt att bemöta andra med respekt.
    Personangrepp är inte tillåtna ej heller hets mot folkgrupp.
    /Moderator
    Vid eventuella frågor vänd dig till supporten: support@familjeliv.se
  • nihka
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-16 13:29:41 följande:

    får be om ursäkt en gång till nihka, du hade rätt. Jag är visst slarvig när jag räknar också


    Eller hur! Skrattande
  • Anonym (inte bestämt mig)
    nihka skrev 2015-09-16 21:16:01 följande:
    Eller hur! Skrattande




    Ja, där gjorde jag bort mig, och du skrattar, men det får jag väl bjuda på.

    Jag räknade fel på en månad. Vi hamnar i December 2011, hade kriget brutit ut då, du som verkar ha koll? Men som jag skrev, vi kan ta till lite extra marginal, det kan väl vara rimligt.

    Är du intresserad av mer än att glädjas åt mitt räkne-misstag, så får du gärna bemöta resten av mitt inlägg. Och om du tycker att du inte fick svar på dina frågor så säg gärna säga till.

  • LN2015
    Anonym (empatistörd?) skrev 2015-09-04 14:24:31 följande:

    Jag har läst aftonbladet, tittat på nyheterna. Trots att jag förstår att jag borde, så känner jag ingenting när jag ser bilden av det döda barnet. Bryr mig inte om att folk dör på Medelhavet eller svälter i sina byar. Jag försöker tänka att det kunde varit mina barn, men det hjälper inte. På begravningar brukar jag låta bli att blinka för att det ska komma en tår eller två, men jag har aldrig varit ledsen. Inte ens på min pappas begravning. Känner aldrig för någon utanför min familj men blir illa berörd om jag ser ett påkörd djur och kan inte döda en abort om vi metar. Jag har aldrig berättat det här för någon men jag måste få veta om det finns någon annan, eller om jag bör söka vård.


    Äääntligen... jag känner igen mig, jag hade kunnat säga precis som du. Och jag känner mig högst onormal som känner så... de är ju något man bara inte får tycka/känna. Är totalt känslokall så länge de inte handlar om mig, min familj, mina kompisar... de är svårt att t.ex. gå på avlägsna släktingars begravningar då jag inte känner något. Kan någon bara säga att detta är vanligt fast folk döljer de?
    honan
  • En annan Anna
    LN2015 skrev 2015-09-17 12:18:45 följande:
    Äääntligen... jag känner igen mig, jag hade kunnat säga precis som du. Och jag känner mig högst onormal som känner så... de är ju något man bara inte får tycka/känna. Är totalt känslokall så länge de inte handlar om mig, min familj, mina kompisar... de är svårt att t.ex. gå på avlägsna släktingars begravningar då jag inte känner något. Kan någon bara säga att detta är vanligt fast folk döljer de?
    Jag tror att det handlar om avskärmning. 
    Media dränker oss i ganska mycket tragedi överhuvudtaget. 
    Kanske mer tragedi än en del orkar ta in. 

    Personligen blev jag starkt berörd av den lilla pojken på stranden, men jag tror ändå inte att det nödvändigtvis betyder att jag är mer empatisk. Bara inte avskärmad.
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-16 13:14:12 följande:

    Varför du hoppas att jag inte ska komma i kontakt med människor som jag tycker har gjort fel i det förflutna.

    Och hur du menar när du säger att det är viktigt att ha förståelse, hur ska det gå till undrar jag då, när du tidigare har skrivit att ingen av oss kan förstå de där människorna


    Därför att om jag hade flytt från krig med mina barn hade jag tyckt att det var sjukt provocerande med en svensk, som bott hela sitt liv i trygghet, som sitter och har åsikter om huruvida jag borde skaffa barn eller inte.

    Jag har inte menat att man ska ha förståelse utan att man inte ska döma andra om man inte har kunskap om deras situation. Att vara ödmjuk inför det faktum att man inte förstår, och inse att detta förmodligen grundar sig i att man inte har tillräckligt med kunskap.
  • nihka
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-17 11:46:25 följande:

    Ja, där gjorde jag bort mig, och du skrattar, men det får jag väl bjuda på.

    Jag räknade fel på en månad. Vi hamnar i December 2011, hade kriget brutit ut då, du som verkar ha koll? Men som jag skrev, vi kan ta till lite extra marginal, det kan väl vara rimligt.

    Är du intresserad av mer än att glädjas åt mitt räkne-misstag, så får du gärna bemöta resten av mitt inlägg. Och om du tycker att du inte fick svar på dina frågor så säg gärna säga till.


    Glädjas? Jag skrattar för att det är sådant som händer - att man räknar fel. Nej, jag har ingen lust att bemöta resten av ditt inlägg så slipper jag fler nojiga responser. Lite lustigt att du är så känslig gällande vad du upplever sägs till dig samtidigt som du gör så starka uttalanden om den drunknade pojkens pappa.
  • Anonym (inte bestämt mig)
    Anonym (Autism) skrev 2015-09-17 19:08:27 följande:
    Därför att om jag hade flytt från krig med mina barn hade jag tyckt att det var sjukt provocerande med en svensk, som bott hela sitt liv i trygghet, som sitter och har åsikter om huruvida jag borde skaffa barn eller inte.

    Jag har inte menat att man ska ha förståelse utan att man inte ska döma andra om man inte har kunskap om deras situation. Att vara ödmjuk inför det faktum att man inte förstår, och inse att detta förmodligen grundar sig i att man inte har tillräckligt med kunskap.
    Om jag skulle träffa en sådan familj som har flytt hit, till Sverige, så skulle jag inte heller sitta och ha åsikter om ifall de borde skaffa barn. Iallafall inte om det står klart att de får stanna här. Du måste ha missförstått mig om du tror det. Det jag har problem med är att man skaffar barn trots att man inte kan ge barnet en trygg uppväxt.

    Och hur kan du ge dig in på hur du skulle ha ställt dig i en flyktings sits, när jag gjorde det så gjorde du gällande att det brister, det är ointressant vad jag tycker eftersom jag inte har levt under de omständigheterna. Men när du gör det så är det annorlunda?

    Jag har redan träffat människor som jag tycker har gjort fel i det förflutna. Och människor som tycker att jag har gjort fel. Det är ganska svårt att undvika. Man kan faktiskt komma överens ändå.

    Ok menar du kanske att man alltid borde försöka förstå?

    Man kan aldrig helt ha kunskap om någon annans liv eller situation. Men man kan ändå tycka att de gör fel. Hur ofta händer inte det? Tycker aldrig du att någon annan gör fel?

    Jag har aldrig menat att döma någon, egentligen. Men jag tycker det är oansvarigt att skaffa barn om man inte kan ge barn den trygghet de är värda. Har man inte råd och medel bör man inte skaffa barn i Sverige heller. Kan inte vara helt galet att man tycker det. Det är ju barnets bästa man tänker på.
  • Anonym (inte bestämt mig)
    nihka skrev 2015-09-17 23:14:41 följande:
    Glädjas? Jag skrattar för att det är sådant som händer - att man räknar fel. Nej, jag har ingen lust att bemöta resten av ditt inlägg så slipper jag fler nojiga responser. Lite lustigt att du är så känslig gällande vad du upplever sägs till dig samtidigt som du gör så starka uttalanden om den drunknade pojkens pappa.
    Men att skratta är väl att glädjas?

    Är det en nojig respons att jag tolkar skratt som glädje?
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-18 23:33:38 följande:

    Om jag skulle träffa en sådan familj som har flytt hit, till Sverige, så skulle jag inte heller sitta och ha åsikter om ifall de borde skaffa barn. Iallafall inte om det står klart att de får stanna här. Du måste ha missförstått mig om du tror det. Det jag har problem med är att man skaffar barn trots att man inte kan ge barnet en trygg uppväxt.

    Och hur kan du ge dig in på hur du skulle ha ställt dig i en flyktings sits, när jag gjorde det så gjorde du gällande att det brister, det är ointressant vad jag tycker eftersom jag inte har levt under de omständigheterna. Men när du gör det så är det annorlunda?

    Jag har redan träffat människor som jag tycker har gjort fel i det förflutna. Och människor som tycker att jag har gjort fel. Det är ganska svårt att undvika. Man kan faktiskt komma överens ändå.

    Ok menar du kanske att man alltid borde försöka förstå?

    Man kan aldrig helt ha kunskap om någon annans liv eller situation. Men man kan ändå tycka att de gör fel. Hur ofta händer inte det? Tycker aldrig du att någon annan gör fel?

    Jag har aldrig menat att döma någon, egentligen. Men jag tycker det är oansvarigt att skaffa barn om man inte kan ge barn den trygghet de är värda. Har man inte råd och medel bör man inte skaffa barn i Sverige heller. Kan inte vara helt galet att man tycker det. Det är ju barnets bästa man tänker på.


    Ja du har rätt, det var ett dumt exempel. Men om du skulle träffa en familj som hade barn när de kom hit, skulle du hålla igen med din åsikt då?

    Nej jag tycker inte att man alltid bör försöka förstå. Eller jo det är ju bra att försöka men det går ju ändå inte alltid. Och då kanske man inte ska döma de som man inte förstår sig på.

    Det finns så mycket man inte förstår sig på. Varför lämnar inte misshandlade kvinnor sina män, varför flydde inte natascha kampusch första gången hon hade chansen, varför omskär kvinnor sina döttrar osv. Ibland kan man få ett fragment av förklaring men någonstans är det ju ändå ganska ofattbart. Och allting i världen går inte att förstå. Och om man inte förstår bör man inte döma någon eller tycka att de handla oansvarigt. Helt enkelt därför atta man inte vet vad man pratar om. Sen betyder ju inte det att man inte kan jobba med problematiken men om man jobbar med det och träffar de människor det gäller brukar man sällan ha en fördömande attityd.

    Jo det händer att jag har tankar kring vad andra gör som är fel. Men jag har jobbat en del med sexualförbrytare så jag antar att ribban för när jag tycker något om sättet folk väljer stt leva sina liv på är rätt hög. Så länge inga brott begås så försöker jag att inte döma någon. Och helst inte då heller för domen får de ju i domstolen. Men där får man jobba en del med sig själv.
  • Anonym (inte bestämt mig)
    Anonym (Autism) skrev 2015-09-19 00:08:09 följande:
    Ja du har rätt, det var ett dumt exempel. Men om du skulle träffa en familj som hade barn när de kom hit, skulle du hålla igen med din åsikt då?

    Nej jag tycker inte att man alltid bör försöka förstå. Eller jo det är ju bra att försöka men det går ju ändå inte alltid. Och då kanske man inte ska döma de som man inte förstår sig på.

    Det finns så mycket man inte förstår sig på. Varför lämnar inte misshandlade kvinnor sina män, varför flydde inte natascha kampusch första gången hon hade chansen, varför omskär kvinnor sina döttrar osv. Ibland kan man få ett fragment av förklaring men någonstans är det ju ändå ganska ofattbart. Och allting i världen går inte att förstå. Och om man inte förstår bör man inte döma någon eller tycka att de handla oansvarigt. Helt enkelt därför atta man inte vet vad man pratar om. Sen betyder ju inte det att man inte kan jobba med problematiken men om man jobbar med det och träffar de människor det gäller brukar man sällan ha en fördömande attityd.

    Jo det händer att jag har tankar kring vad andra gör som är fel. Men jag har jobbat en del med sexualförbrytare så jag antar att ribban för när jag tycker något om sättet folk väljer stt leva sina liv på är rätt hög. Så länge inga brott begås så försöker jag att inte döma någon. Och helst inte då heller för domen får de ju i domstolen. Men där får man jobba en del med sig själv.
    Det beror väl på situation och allt. Viktigt är att de förstår språket i alla fall så det inte blir några missförstånd. Om man kom in på ämnet så skulle jag nog börja med att fråga hur det tänkte. Och beroende på hur det svarar (om de svarar) ta det därifrån. Min åsikt skulle nog komma fram allt eftersom.
    Jag tänker att människor från andra kulturer kan vara mer frispråkiga och kanske inte lika känsliga för kritik. Och exempelvis muslimer verkar ofta inte ha några problem med att fördöma svenskars beteende i olika frågor.

    Ja du har rätt i att man inte kan förstå allt. Man behöver inte alltid förstå heller. En misshandlad kvinna kan välja att stanna kvar i relationen, och hon är ju trots allt vuxen och får ta ansvar över sitt eget öde, även om det kan vara plågsamt att se. Men låter hon barnen bli drabbade så är det klart fel. Då hoppas jag myndigheter ingriper.

    Sen finns det ju andra dåliga saker man kan utsätta sina barn för, även om det inte är klart olagligt. Exempelvis låta dom sitta och spela dator hela nätterna. Självklart är det oansvarigt, oavsett om man förstår varför eller inte.
Svar på tråden Bryr mig inte om pojken som drunknade!