Mat (och godis) från 80- och 90-talet

Mellan 1985 och 1995, cirkus, åt jag saker som skogaholmslimpa med mycket salami på till frukost. Ungersk salami, då. O'boy som dryck. Samma till mellanmål.

Maten till lunch och middag var oftast hemlagad (eh... utom i skolan), svensk grund med influenser från andra matkulturer. Som de flesta andra, inbillar jag mig.

Saknar något.... JA! Jag saknar den gamla Marabou Always-asken. Den där man bröt mitt itu och ställde upp, med apelsin-chokladstänger i. Jag saknar den gamla pralin-glassen från Hemglass. Och jag saknar Disneychokladen, mjölkchokladruta med disneyfigur i vit choklad (naturligtvis bröt man av chokladen runt om först.)

De behöver man väl inte sakna? Kefir finns ju kvar. Man kan ju sakna utseendet förstås.

Ja!! En klar försämring helt klart.

Det finns rysk yoghurt som "turkisk yoghurt". Himmelskt!!!!!!

JAA. Minns minns!! Men marabou always. Googling på det

Det är normalt att ställa frågor, det vore ju läskigt om det inte förekom. Jag är ofta avslappnad, men ibland väldigt stressad eftersom jag inte vill ta in patienter för sent. Jag pratar mycket med patienterna; halva diagnostiken ligger i anamnesen. Också viktigt att minnas saker som vad patientens hund heter, vart de har sommarställe, om de gillar motorcyklar etc. Allt för att få patienten att slappna av och trivas i rummet! En avslappnad patient är en lättbehandlad patient! Kostnadsförslag är lätt; man räknar högt och säger att det är preliminärt och att när man jobbar med levande vävnad kan inte alla eventualiteter förutses.

Det är tråkigt när patienter är missnöjda, men det är oftast bemötandet som de kan vara missnöjda med. Jag är skälv en humanist i själ och hjärta och är varken praktisk eller intresserad av naturvetenskap. Utbildningen är tidskrävande, men inte svår rent teoretiskt. Dock många riktiga naturvetare bland kursare; haglöfsryggsäckar, snabba skor och dåligt ölsinne, hehe!

Lönen är bra, efter ett par år har jag en bit över 35 Kkr i månaden.

Svårt med värste och sämsta; roligt är när patienter är motiverade, jobbigt är när se klagar på priset. Men vad fan tog bilmekanikern senast då, vill jag skrika, och han har ingen eftergymnasial utbildning! Fast det skriker jag inte, jag ler och säger glatt att ingen vore gladare än jag om det var gratis,

Född -70. Ständig frukost var varm choklad ( inte oboy, utan hemgjord med kakao, socker och mjölk) och två honungsmackor av hembakt bröd. Nån enstaka gång, typ en gång i kvartalet, köpebröd, långrandiga. Då var det fest!
Lunch i skolan, liten skola med egen kokerska och naturligtvis sa alla att skolmaten var döäcklig, fast den med dagens mått faktiskt var jättegod!
Hembakta kanelbullar och saft efter skolan.
Riktig mat, allt hemgjort, till middag/kvällsmat. Potatis varje dag om det inte var soppa, makaroner kanske en gång i månaden. Efterrätt varje dag, oftast kräm(hemkokt på trädgårdens frukt) eller äppelpaj, glass.
Sedan fikade vi på kvällen med kaffe, bulle, tre sorters småkakor och sockerkaka.
Lördagsgodis, aldrig godis nån annan dag. Då fick man två kronor och fick gå till fiket och handla. Det räckte till mycket, minns att det fanns femöreskarameller i början, sen kostade de minsta tio öre. Godast var såna där ljusbruna, hårda platta, salta. De kom sen i andra färger och var då supersura. Harlortar, lakrits med socker på, oj va gott!
Rifftuggummi och Hubba Bubba, Juicy Fruit.
Jisses, höll på att glömma Bugg!
Sen kom nån sorts pulver i påsar, såg nästan ut som krossat glas. Det smattrade och small , när man hällde det på tungan. Har för mej att det försvann rätt fort igen, undrar om det inte hade orsakat frätskador...
Ojoj, det var tider!
En grej till! De långsmala påsarna med en meter popcorn!

Hoppsan! Det långrandiga brödet, skulle förstås vara långfranska!

Det var nog fanimej bättre förr!

Ja, ju förr, dess bättre...... 

Eller hur var det nu igen?