Junibebisar 2016

Tack for forslagen - gillar bade August och Henrietta Inte like fortjust i Lilly, det ar sa vanligt har. Din farmor har tur som har ett sant tjusigt namn

Knutten bor du ocksa i England? Eller har du en engelsk man? Kul att prata med nan mer i samma sits! Fina namn tycker jag, men Olivia ar otroligt vanligt har, likasa Oliver. Tycker jag ar synd, Ollie hade varit pa var pojk-lista om det inte varit for det!

Jag har en sambo som är från Kanada, men vi bor i Sverige! :)

Aha! Vi bodde i Kanada tidigare - alskar landet och folket!

När jag fick MA så hade fostret dött i vecka 10 (9+3) och jag började blöda i vecka 13. Alla mina symtom försvann i vecka 11 men det var inget jag tänkte på då. Hade aldrig hört talas om MA.

Fy. Hur är era humör? Jag som är en väldigt tålmodig och snäll person blixtrar så lätt till de senaste dagarna för saker jag inte skulle brytt mig om annars. Känns rätt jobbigt.

Någon mer som känner sig kidnappad av sin egen kropp? Jag känner mig otacksam bara av att skriva det här, men jag är trött på att äta hela tiden. Har aldrig varit stor i maten och lätt kunnat köra på med lite energi i kroppen, men nu måste planera in allt jag orkar göra mellan måltiderna. Var inte beredd att behlva göra det redan i v 9!

Jag förstår precis vad du menar. Jag är så himla trött på mat nu och att allt hela tiden ska handla om hur jag mår. Det finns liksom inte utrymme för några tankar utanför "hur känner jag mig nu? Vad ska jag äta härnäst?" och det är himla enerverande. Trodde inte att jag redan skulle tänka tanken att jag vill ha tillbaka min vanliga kropp.

Vad skönt att höra att jag inte är ensam! Idag har det varit rent extremt för mig, typ "tugga eller må illa"

Jag känner mig så mycket mer stresskänslig nu. Tycker det är otroligt irriterande eftersom jag annars är en person som jobbar i snabbt tempo och trivs med det, nu känns det som att jag inte orkar med.

I'm back har varit helt slut på alla sätt och vis och inte mått så bra. Mått ganska illa, känt av mensvärk och varit livrädd och så förbaskat trött.

Tack alla ni som skrivit och tänkt på mig. Det är bättre tillfälligt mellan min sambo och mig men vi är inte på samma våglängd känns det som. Jag är mer emotionellt påverkad och han verkar knappt begripa att det faktiskt är en bebis på väg om allt går bra.

Inskrivningen gick bra men jag känner inte riktigt att BM och jag connectar då hon verkade väldigt ointresserad avoss och jag fick intrycket att hon tycker jag är besvärlig som inte bara vill ha ett KUB men nu är iaf dateringsultraljud och läkarsamtal om fosterdiagnostik bokat . Hoppas kunna göra FVP med fullständig kromosomanalys i januari.