Klarar ej av min sambos barn

Träffar man en man med ett litet barn måste man älska barnet om man flyttar ihop. Betyder det att man måste älska barnet eller att man är ond om man inte gör det? Nej, självklart inte. Men då ger man FAN i att flytta in i barnets hem. Det hela är väldigt enkelt. Sätter man sig själv först och flyttar in trots att man inte gillar barnet ja då är man både korkad och elak.

Föräldrar och deras barn är en paketdeal. Älskar du inte hela paketet, håll dig borta.

Träffar man en man med ett litet barn måste man älska barnet om man flyttar ihop. Betyder det att man måste älska barnet eller att man är ond om man inte gör det? Nej, självklart inte. Men då ger man FAN i att flytta in i barnets hem. Det hela är väldigt enkelt. Sätter man sig själv först och flyttar in trots att man inte gillar barnet ja då är man både korkad och elak.

Föräldrar och deras barn är en paketdeal. Älskar du inte hela paketet, håll dig borta.

Ni skriver så bra. Träffande. Även om allt inte stämmer in på mig så känns det bra att läsa om fler i ungefär liknande situation.
Det känns nu som att min sambo accepterat mig för den jag är..
Jag hjälper honom med sitt barn (självklart) men kan hen inte uppföra sig utan bara orsaka svårigheter för mig (t.ex sätta sig på tvären och vägra åka hem från badstranden när jag hade en tid att passa med mitt barn, vägra gå på skolan på morgonen när jag vid båda tillfällena var ensam med tre barn) då sätter jag ner foten och säger Stopp!
Bonusen på 8,5 år. Mina barn på 8,5 år och 5 månader.
Då har jag ställt ultimatum att kan hen inte uppföra sig så kan hen inte följa med mig och "mina barn" samt att pappan måste vara hemma på morgonen innan skolan för att ta hand om sitt eget barn. Det håller min sambo helt och hållet med på.
Han är en väldigt bra pappa men det är inte lätt att vara "ensam" med uppfostran av ett barn med den här problematiken.

Ett ex. Jag skulle hälsa på en släkting med jämngamla barn som våra.. Jag var ensam hemma (pappan till bonusen var och hjälpte en släkting) innan vi skulle åka. På en halvtimme så har bonusen orsakat två bråk och slagit mitt barn så han gråter.
Fick bonusen följa med? Nej.
Jag sa att kan man inte uppföra sig utan bara bråka, då får du åka till pappa. Punkt slut.
Samma regler gäller ju för mitt barn, bråkar man blir man hemma. Nu händer det typ aldrig för han "bråkar" aldrig..

Jag har ju två egna barn nu. Ett sedan tidigare och ett med min nuvarande sambo. Jag måste ju räcka till åt dom först och främst. Kan ju inte vara så att jag ska lägga lika mycket tid och energi på bonusen som min sambo och sedan inte orka med mina egna?
När hen får ett utbrott så slängs det i dörrar, det kastas kuddar i soffan, hen kastar saker, skriker, stampar och lever rövare.. Då ska jag kliva in där också!? Ibland gör jag det för att jag blir så jävla förbannad på att det skriks och kastas grejer..
För hen kräver så oerhört mycket "uppfostran"! Min sambo är ju ständigt orolig. Nu, hur blir denna vecka. Hur kommer framtiden att bli för hen..

Jag försöker att inte ta åt mig när folk skriver om bonusmammor som inte behandlar bonusbarnen som sina egna. Jag vet att om hen inte haft de svårigheter som finns så har det varit annorlunda.
Hen har faktiskt två föräldrar.. Jag har en föräldraroll men jag är inte förälder till bonusen.

Då är det med andra ord kört på kärleksfronten för de flesta ensamstående föräldrar där ute? Eller får man även som förälder acceptera att ingen kan älska sitt barn som en själv, och vara glad ändå och separera sin relation med sin partner, relationen med sitt barn och relationen mellan partern och barnet? Och acceptera att alla relationer ser olika ut? Jag är inte säker på att barnen behöver drabbas så negativt av om en "styvförälder" nödvändigtvis inte älskar dem. I mitt fall har barnet två föräldrar som regelbundet säger till barnet att de älskar barnet. Allt annat över det är väl en bonus, isåfall. Sedan får barnet lära sig att det finns andra personer i barnets närhet, släktingar, eventuella partners till föräldrarna, syskon, vänner, bekanta osv. Måste samtliga av dessa älska barnet villkorslöst för att kunna få vara en del av barnets liv? :)

Har du levt i en sammansatt familj med egna barn, bonusbarn och diagnoser?

Så du menar att det räcker inte med att acceptera bonusbarnen och behandla dom med respekt utan man måste tvinga sig själv att älska dom?? Annars ska man inte leva tillsammans?

Om jag säger så här då: min sambo skulle aldrig kunna hitta en tjej som ÄLSKAR hans barn som han gör.. Låter jag kall och hård?

Så är verkligheten. Vår verklighet. Du har ingen aning om hur vi haft det eller forfarande har det.

Jag kan säga att det har krävts mycket för att inte lägga benen på ryggen och sprungit.

Men jag älskar min sambo. Och jag försöker att hjälpa honom så gott jag kan.