Anonym ("elaka styvmamman") skrev 2015-10-08 09:12:50 följande:
Ta du din fina utbildning och erfarenhet och GÅ DÅ UT OCH UTBILDA DESSA INKOMPETENTA FÖRÄLDRAR SOM BETER SIG SOM DEN HÄR POJKENS!!!
Uttala dig inte om mig som person eller anta att jag är en mobbare.
Jag har slitit för den här pojken så jag själv "gått in i väggen" och varit/är sjuk sedan 1,5 år av de 3 som jag levt med min sambo+bonus.
Det finns inget naturligt hos däggdjur i att ta sig an andras barn som sina egna.
Men vi står ju lite högre än djur i mångas ögon o då är detta en svår fråga. Det är inte accepterat i samhället att "inte älska alla barn". Fast vi, egentligen beter oss som djur i allra högsta grad. Du som arbetar med barn själv måste ju se själv hur de beter sig enligt vissa mönster och instinkter.
Jag har slitit ut mig själv för att försöka ta hand om denna unge och få honom att känna sig älskad i 3 år men jag kan inte göra det mer, för jag har ett eget barn som alla dagar i veckan, alla timmar och minuter på dygnet är viktigare för mig att rå om och lägga min tid och energi på. För jag har bara ett eget barn, en avkomma att ansvara för.
Sen att jag väljer att leva med en man som har barn ska inte innebära att jag därmed ska dra ett större lass. Han är för fan oxå förälder. Jag lämnar inte min son med honom om jag ska göra något där han inte kan följa med. Jag fixar barnvakt. O det gör jag av två anledningar. 1 för att jag inte vill åläggas det ansvaret för hans unge (som har bekräftad diagnos och är allmänt jobbig).
2 för att det ger min sambo + bonus möjligheten att hitta på något på tu man hand vilket väldigt sällan inträffar annars.
Jag har accepterat hela paketet men kan inte påstå att jag älskar hela efter allt som jag fått utstå.
Viss jag kunde ha valt att inte kliva in i förhållandet men...nu gjorde jag inte det för jag trodde inte sån brist på samarbete och engagemang från föräldrarna till den här pojken var av den sorten jag nu fått erfara. O om jag inte är där så fallerar alla mat/sovrutiner för pojken.
Så kom INTE och predika om att jag är en elak o egoistisk människa, om än med förklädda ord.
Konstigt att allt skit hamnar på bonusföräldern när man som jag klivit in och hjälpt till.. Som sagt, jag har krävt kontakt med bup eftersom inte ens pappan förstod sig på barnet, jag har tagit ledigt från mitt jobb för att gå föräldrautbildning tillsammans med sambon, läst böcker för att förstå barn med diagnoser men ändå blir man utpekad som den onda styvmamman.
Varför?
Jag respekterar och är vänlig mot barnet.
Älskar jag detta barn? Nej.
Vet barnet om det? Nej.
Känner barnet att jag bryr mig om hen? Ja.
Vad är då problemet? Varför förtjänar jag inte en plats i barnets liv?
Allt focus hamnar på att jag står för att jag är faktiskt är glad att jag inte behöver ta det yttersta ansvaret för detta barn pga problematiken som hen har för att jag faktiskt inte är barnets vårdnadshavare.
Barnet har två föräldrar. Det ligger på dom.
Jag finns här för sambon.
Jag har två egna barn som jag har ansvaret över.
