Klarar ej av min sambos barn

Spot on. Heja dig!

Tyckte helt ärligt att det där lät tragiskt. Att han inte hämtar på förskolan är en sak, men när din mamma jobbade skift kunde han gott sett till att du fick middag. Hur svårt är det att slänga i lite extra ris i grytan? 

Tja, han åt ju inte mat själv då utan hade käkat när han kom hem. Visst, nu var jag typ 12 när mamma började jobba sent så det var ingen större fara på taket att lära sig att laga mat till sig själv och jag hade ju varit med och lagat mat tillsammans med både mamma och mormor tidigare. Men visst, det var ju inte idealt om vi säger så. 

Sluta klaga då.Ni har ju valt att leva med en man som har barn med sin förra kvinna.Själv skulle jag inte kunna leva vardagslivet med andras ungar.

Och jag,har själv barn,jobbar med barn och tar bra hand om andras barn på jobbet.Men nej,hemma hos mig skulle inte andras ungar få bo och jag skulle ta hand om dom gratis .

Det finns säkert saker i ditt liv som du också klagar på ibland, men som för den sakens skull inte betyder att du på en gång gör dig av med det. Alla vet att vi är fria att göra egna val i livet, och att det i praktiken bara är att välja bort något man inte vill ha. Livet är ju inte alltid så enkelt att det antingen är x eller y. Älskar jag min man och verkligen vill leva med honom så kommer jag att acceptera och respektera hans barn, och behandla barnet väl. Jag har full rätt att i mig själv tycka och tänka vad jag vill, och ibland kanske även dela något med min partner eller någon vän. För att komma framåt. För att det är så jag kan reflektera och tänka klart, och lära mig av mig själv och andra. Men jag kan inte göra barnet ogjort, och är jag så dum så jag tror det så förtjänar jag inte att vara med dem. Men vill jag klaga så klagar jag så mycket jag bara vill :)

Precis!

Jag ställer mig frågande till det du skriver. Föräldrar har ansvar för allt runt barnet. Samt se till att det mår bra och är omgiven av bra folk. Sen är det väl upp till de olika familjerna att komma överens om vem som gör vad.

Vi har inget uppdelat förrutom att jag sköter kontakt med skola och vårdcentraler osv. Jag gör saker med min bonus ibland och min nya med mitt barn. Vi gör även saker ihop och ensam. Alltså fattar inte vad som är så jobbigt och meckigt.

Vem ger bonusmammor skulden? För vad? Självklart ska man ju ha skuld om man behandlar barn illa. Men annars? Nej fattar inte.

Om min kvinna hämtar mitt barn för att det är enklast. Och jag kanske handlar under tiden. Är hon utnyttjad då? Om jag skjutsar hennes barn till träningen, blir jag överkörd då? Och om jag är ensam hemma med hennes barn bör jag då göra ett inlägg här? Eller är det när ungjäkeln trotsar? För det är väl bara ouppfostrade ungar som gör så?

Seriöst fattar inget. Är ni alla ihop med mansgrisar. Eller tar ni på er nåt martyrskap? Vart ligger felet och tror ni alla att ni är helt oskyldiga? Ni väljer ju iallafall er egen situation.

Det jag menar är att det är vanligt att bonusföräldrar får skulden för att de ej alltid agerar exemplariskt (eller ifrågasätter något) i den förväntade rollen som ställföreträdare för den förälder som ens partner separerat ifrån, medan den förälder som bonus ej är tillsammans med, inte gör ett skit men ändå får så fantastiska hyllningar enbart på grund av att hen är förälder till ett barn. Så är det i mitt fall och jag hör skräckhistorier på hur det är för andra. Alltså är dessa konstellationer inte alltid oproblematiska och det krävs mer än en person för att allt ska fungera, det är ju därför det är så förbannat svårt kanske, eftersom det är så många inblandade. Grattis till dig för en väl fungerande familjekonstellation. 

Har man frivilligt gått med att bo med en man som barn hemma,ja,då får man ta konsekvenserna,att det kan bli problem .Nånting måste dom männen,papporna ha,för ni vill så gärna stanna kvar med dom.Kanske dom försöker vara extra fina,trevliga osv.så att ni härdar ut och stannar kvar?