Klarar ej av min sambos barn

Det förstår jag att du inte kan känna dig som "mamma"till det här barnet,och barnet har ju redan en mamma.Kan inte barnet vara mera hos sin mamma?

Fast vadå tvingar sig på barnens privata sfär? Ibland förstår jag inte varför andra (speciellt föräldrar) är så oförstående mot "styvfamiljer" och personers känslor i den. Allt i livet handlar inte om barnen och jag tror inte att någon som är förälder är helt oförstående mot andra människors känslor inför andras barn. Som förälder möter du ju ofta andras barn i olika sammanhang. Jag tycker det kan bli lite pretentiöst, som att alla ska leva den perfekta idyllen. I ett samhälle när det är väldigt vanligt att föräldrar bryter upp sina familjer borde det finnas mer förståelse för vilka konflikter som kan ske i de nya konstellationerna som naturligt kommer uppstå förr eller senare. Allt ansvar kan inte ligga på att "den nya" ska acceptera allt, ibland saker som inte ens föräldrarna accepterar, just bara för att de är "den nya". Förväntningarna på "styvföräldrar" har gått helt åt styr, tycker jag. Mer ansvar på de som har brutit upp familjen, tycker jag. Ansvaret får därefter ligga på föräldern att hen gör det bästa för sitt barn, däribland i val av ny partner. Och förståelse.

Jag vill slå ett slag för familjerådgivning för er. Din sambo förväntar sig något av dig som du inte kan ge helt enkelt. Ni behöver kompromissa...enklast under ledning av en utomstående.
Jag tror att du skulle kunna slappna av och ta till dig barnet mer om sambon släpper sina förväntningar om att du ska vara som en riktigt mamma för barnet.

Du kanske skulle tala med en psykoterapeut om detta. Det verkar vara ett bekymmer för dig åtminstone. Att få hjälp att reda i sina tankar och känslor av en professionell kan vara väldigt skönt och väl värt pengarna. Det är ju hela ditt familjeliv det handlar om!

Jag håller med, barnet ska givetvis få fortsätta sitt dåliga beteende.
Det är de som uppmärksammar problemet som är problemet!

Och genom att låta barnet gå genom livet som en grin-olle gör man barnet en jättestor tjänst, den kommer nämligen ha så mycket lättare med vänner etc då.

I så fall har du lika mycket att säga till om om barnets uppfostran som han.

Ställ krav människa, om du inte är tydlig med vad du behöver för att vara lycklig, så kommer du aldrig kunna blir det.

Av olika anledningar så har det blivit såhär. Det skulle egentligen rent praktiskt kunna gå, men det är inte aktuellt. Tyvärr, tycker jag, inte minst för barnets skull.  

Av olika anledningar så har det blivit såhär. Det skulle egentligen rent praktiskt kunna gå, men det är inte aktuellt. Tyvärr, tycker jag, inte minst för barnets skull.  

Ja, man kan kräva att ens barn "uppför sig".
Jag ber till gud att jag aldrig behöver träffa dina barn.

Det är nog en väldigt bra idé, det har du rätt i. Tack!