BF Juli 2016 (ny!)

Ja livet blir verkligen helt annorlunda. Man får inte särskilt mycket tid för varandra eller för sig själv, men min erfarenhet är att det nog är bra att byta mindset. Nu är man ett team med ett viktigt uppdrag, först och främst. Man ska inte jämföra med hur det var innan utan se det som att nu kommer det vara några år när barnet/barnen tar nästan all tid och ork, man får tid för sig själv och varandra igen så småningom. Det är liksom olika faser i livet. Man får fokusera på allt det fina man får ut av barnet/barnen, livstopparna blir högre även om vardagen kanske är mer slitsam än förut. Man får känna lycka och stolthet när man ser mannen vara en fin pappa till sitt barn, istället för när han uppvaktar en själv som tidigare. Dock är det nog bra att vara noga med att planera in lite barnfria dejter med partnern ibland också så man inte glömmer bort vem den andre är. :)

Jag är nog mer nervös för förlossningen och skador än tiden efter iaf. Är beredd på att det kommer bli kämpigt, men ser oxå fram emot att ha en liten nyfödd ett tag igen.

Ska till BM nu snart också... V.36 imorgon!

Är inte så rädd för förlossningen, den grejar man! Men är orolig för första veckorna efteråt när man är på någon slags hormonell emotionell karusell... Och denna gången har jag en 1,5 åring med i karusellen... Intressant minst sagt! Men, men... Det gick ju över på någon månad sist så hoppas på samma nu!

Jag börjar också bli nervös, fastän detta blir mitt fjärde barn! Tror nog alltid att oron finns där hur många barn man än har. Jag är dock bara orolig över förlossningen och dessa fasansfulla värkar som gör att man ångrar sig litegrann....hehe.... Som tur är kan man inte ångra sig... Tiden efteråt vet jag att jag fixar och lillebror kommer ha tre syskon som kommer älska att hjälpa till! Det jag däremot kan oroa mig lite för är att amningen inte ska fungera denna gång. Det gjorde den inte sist så det blev flaska... Även om det var smidigt, och man inte kände sig bunden, och pappan kunde mata så är det ju nåt speciellt med amning. Fast det har fungerat med de andra så det går säkert bra.

Det var väldigt fint skrivet! Det ska jag lägga på minnet, och ta fram när allt känns jobbigt och eländigt. Så tack för det :) barnfria dejter lär det planeras in!

Ja, det är väl både och det där. Vi får hålla tummarna för att det går fint för oss båda!

Är det någon mer som har ont i olika leder på natten/morgonen? Typ finger- och tåleder? Ja förutom hela korsrygg och höfter och bäcken :P Börjar nojja mig för att jag har utlöst reumatism, men det kanske kan vara svullnad också..

Ni som har fött barn vaginalt förut, hur har era förlossningar varit? Var det som ni föreställt er? Fick ni skador eller hur snabbt var ni återställda?

Jag är oxå mest orolig för tiden efter förlossningen. Men det beror på att jag har reumatoid artrit och det är väldigt vanligt att man får ett rejält skov och blir väldigt dålig efter förlossningen. Jag, liksom många andra, har mått väldigt bra under graviditeten, jag har nästan inte haft några värkande leder alls. Men mina läkare har varnat mig för att jag kan bli jättedålig redan på BB. Men har jag tur klarar jag mig ett halvår. Det kan bli så illa att jag blir helt sängliggande och det oroar mig väldigt. Jag vill klara av att ta hand om min bebis och njuta av bebistiden. Jag håller tummarna att jag klarar mig från skov.

Jag har haft tre vaginala förlossningar. De två första var "normala" och tog väl runt 7 timmar eller så. Den första gången fick jag bara en liten bristning som inte ens behövdes sys. Fast det sved som helvetet vid varje toabesök! Andra gången blev det ett par stygn men kände inte av det alls efteråt. Sved inget vid toalettbesök. Tredje förlossningen gick i raketfart, ca 15 minuter, hemma i sängen. Fick sys några stygn när vi kom in.
Det kändes väl som värst någon vecka efteråt om man tänker på underlivet. Däremot så tar ju fogarna desto längre tid på sig att läka.

Jag kan säga att den första var verkligen inte som jag föreställt mig... Hade väl kanske läst på lite dåligt men inbillade mig att det skulle va som på film... Korkat, jag vet.... Värkarna kommer, vattnet går, åker in, och bebis föds... Men när värkarna kom för mig så var det inget vatten som gick, och jag fick bada inne på förlossningen! Fattade inget! Skulle jag bada nu?! Ska jag inte föda barn?? Nåja, nu vet jag bättre. Och att det inte är som på tv. Och att alla förlossningar är olika.

Mötet med bm blev lite konstigt, hon är rätt förvirrad.. Så först i slutet så hon: jaha, skulle vi sammanfatta graviditeten idag?! Så, blev lite snabbt i slutet med frågor och så. Lillen låg fortfarande neråt, och magen hade bara växt en cm sen sist, så han har nog sjunkit ner lite. Kurvan planar ut nu, men hon sa det var normalt. Har det varit så för er andra?

När hon kände hur huvudet låg så blev han sur sa hon, antagligen skruvade han på sig :P

Mitt järnvärde hade gått upp från 97 till 112, så det var skönt! Nästa gång jag ska dit är jag i vecka 39, help

Hej, jag har haft två vaginala förlossningar. Första var enligt boken och de sydde ett "skönhetsstygn" hade inga problem att kissa eller så efteråt, inte ens direkt efter. Andra gången gick mycket fortare, vi hann knappt in innan lilleman kom men barnmorskorna gjorde ett toppenbra jobb med att pressa varma handdukar så då hände inget alls trots att de sa att jag skulle spricka. Enda biverkningen efter den gången var att jag var öm i svanskotan.

Trots två riktigt bra förlossningar känner jag mig nervös inför denna... :/