BF november 2016

Hej alla!

Först av allt så är det ju så SJUKT att få klicka på "Gravid-forumet" när jag har vart i "Planerar barn-forumet" och hängt i ett helt år. Surrealistiskt men sjukt trevligt:)

Jag är 34, bor i centrala Stockholm och har PRECIS plussat. Så sjukt att ens skriva de orden. Eller, det har gått en vecka exakt idag sedan det evetuella spök-sträcket inte var något spök...så jag har mest vart chockad i en vecka. Jag kan fortfarande inte tro att det har tagit... För det har inte vart en lätt resa. Jag och min sambo skulle precis påbörja en IVF-behandling. Efter ett års försök, tre specialistläkarundersökningar, massa VUL, nästan alla prover tagna och papper lästa så blev det ett "plus på stickan"! Galet!

Men jag känner ju ingenting! Jag har vart "gravid" så många gånger innan med alla möjliga symptom! Ont i brösten, illamående, svullen, stickningar bla bla bla. Men nu - INGENTING! Enda orsaken till att jag testade var att mensen var en-två dagar sen och det händer rätt ofta. Tog tom ett test på BIM -2 och det var blankt. Så jag hade räknat bort denna omgång och lagt den i högen av ägg som trillat ur min korg och krossats mot golvet. 

Men jag tog ett test sent på kvällen i måndags (29/2). Och fick sätta mig platt på toalettgolvet. För det var fanimej en skugga där. Tror jag. Jag ropade på sambon och han blev lite blek om nosen men sa "det är nog ingenting alls". Lite smått fundersamma gick vi och lade oss med löftet om att testa på morgonen med morgonurin. Jag grävde fram ett gammalt test från RFSU som ska vara 99% säkert. Morgonen efter (1/3) så doppas stickan i kisset och ett sträck träder fram. Det är inte starkt, men starkare än dagen innan. Jag kollar kartongen. Testet gick ut för ca två år sedan. Vi tror fortfarande inte på provresultatet. Efter ett års försök och IVF-uppskrämda så tror man inte på det man ser. Så jag köpte en CB digital. Den säger med ORD vad som händer i min kropp och en slipper gissa. Så, ytterligare en natt går och i onsdags morse (2/3) så doppades detta dyra, digitala test i mitt äppeljuicegula kiss. "GRAVID 2-3" står det med stora bokstäver. 

Så nu MÅSTE jag ju tro på det. Missförstå mig inte. Jag är superduperlycklig, och chockad. Men jag har INGA symptom och såklart blir jag ju lite nojig för detta. Men att INTE ha symtom kan ju också vara ett symptom, eller? Jag känner inget i brösten, ingen järnsmak i munnen eller dragningar i livmodern. Jag känner lite en "tyngd" i magen, typ som man har dagen innan mens, men inte lika "blött".

Hur känner ni? Har ni några symptom? Idag ska jag enligt mina appar vara i 5+0 (har fortfarande inte lärt mig hur man räknar riktigt)

Jag älskar att denna tråd finns. Ventilera!! Det är ju NU man vill berätta för alla - men "får" inte!  Hur gör ni? Har ni berättat för någon ännu? När har ni tänkt berätta? HUR har ni tänkt berätta? 

Jag och min kille har varit tillsammans i tio månader och jag är nu gravid. Jag är 30 och han 28. Vi vill ju det här. Men jag skäms nästan för vad folk på jobbet ska tycka. Vad tycker ni?

Det är ju eran sak och grattis! Jag tycker inte att dina arbetskamrater ska lägga sig i. Är ni överens om detta så kör hårt och håll huvudet högt!

Det kan vara så att du är uppblåst eller liknande, det var jag de första två-tre veckorna. På mig syns det inte ännu, men vissa byxor börjar sitta obehagligt trångt :))

I v3-4 hade jag väldigt mycket 'mensvärk' + lite smått hanterbart illamående från middagstid till kväll. Svanken gjorde ont där ett tag också. Sen eskalerade illamåender kraftigt men mensvärken försvann till 90%. Vid denna tid tror jag min valp på 6 mån märkte att jag förändrades, han switchade sovplats från mitt knäveck till huvudet på magen, skulle vara nära mycket mer, följde mig direkt jag bytte rum osv. Så var han inte riktigt innan.

V.7-9 låg jag i sängen. Vilket ledde till mycket rygg och nacksmärtor haha.. nu för tiden kämpar jag mig till soffan varje morgon istället ;)) Försöker gå ut och gå mer,frisk luft och massa järn men är smått rädd att inte ta mig hem från promenaderna. Hundarna får sambon ta på promenader, går inte själv långt med dom längre. Tröttheten är fortfarande extrem men den hjärtskärande rädslan att få missfall är i princip borta.

Nu vågar jag planera, längta och är oerhört galet lycklig konstant! (Kanske lite mindre lycklig när jag ligger och gråter av utmattning, men annars så!)

Grattis RapidAngel! Så himla kul :) Jag har lite liknande historia som du, skulle precis på mitt första ivf-besök efter drygt 1.5 års kämpande då vi helt plötsligt plussade, bara sådär. Angående symptom så tror jag det är så olika från graviditet till graviditet men förstår din oro, är själv sjukt orolig. Nu är det bara att hålla tummarna och försöka njuta av att faktiskt ha blivit gravid :)

Hej!!

Härlig läsning, kul att du delar med dig och stort GRATTIS till bebisen i magen <3

Mammas andra barnbarn. Brorsan fick sin första i juli ifjol. :)

Inte fått tid för ul än men tänkte boka in ett tidigt ul på en privat klinik. Vill helst göra vanligt ul istället för vul. :) är i vecka 7, 6+2

Hej, får man vara med?! Jag plussade i veckan, ska vara v5, 4+5 idag. Uträkningar av bf är allt från 30/10 till 2/11. Men jag tänker att eftersom det är första barnet går jag nog över lite, så troligast att bf blir i november Sen känner jag mig mer i fas med er som just plussat i den här tråden eftersom jag precis gjort detsamma än med tjejerna i oktobertrådar som redan gått flera veckor. Så hopas det är okej att jag hoppar på hos er?!

Kram och lycka till tjejer!