Hej alla blivande december mammor :)
Fick ett plus på stickan idag och har BF 1 December. Tänkte starta den här tråden så att vi kan följas åt, få råd och peppa varandra.
Så är det någon mer än jag som nyss fått ett plus på stickan? :)
Någon som har koll på ifrån vilken vecka man hör till förlossningen om det händer ngt? Vecka 23?
Många pratar om sjukskrivning och ibland kan det vara enda möjligheten beroende på vilka sjukdomar/besvär man har. Men jag tycker generellt att de flesta arbetsgivare borde vara bättre på att anpassa arbetet när man är gravid, man kan inte förväntas att prestera på 100 % med allt som händer i kroppen, det är naturligt att bli tröttare, få mindre ork och diverse krämpor. Det borde vara i deras intresse att man jobbar kvar även om man inte kan göra allt som innan. Men arbetsmarknaden idag är tuff, inte bara för gravida men även andra som av olika anledningar inte alltid presterar på topp. Synd tycker jag!
Tack! Nä egentligen inte, sist så kommer jag ihåg att BM sa till att nu hör du till förlossningen om det händer ngt... Ska ju inte dit förrän i vecka 26 (23 nu) tänkte att de känns sent :)
Tror det är lite olika i olika landsting, men tror från v 22+0. Är du orolig över något?<3
Det är lite så jag tänker, hur långt ska jag pressa mig själv, hur illa kommer det bli efteråt och hur länge. Samtidigt är jag "bara" i v22, borde kanske klara några veckor till. Men visst, att gå runt och nästan gråta av smärta är kanske inte det bästa heller, speciellt inte när man är hemma hos brukare och ska vara glad och käck.
Idag går jag in i vecka 24. Känner mig otroligt stor och undrar hur mycket mer magen kommer att växa. Hur går det för era magar? :)
Idag går jag in i vecka 24. Känner mig otroligt stor och undrar hur mycket mer magen kommer att växa. Hur går det för era magar? :)
Idag går jag in i vecka 24. Känner mig otroligt stor och undrar hur mycket mer magen kommer att växa. Hur går det för era magar? :)
Jag jobbar i hemtjänsten med mycket spring, och delvis tunga lyft, och med min foglossning så blir det riktigt jobbigt. Chefen har försökt hjälpa mig att anpassa lite, jag slipper alla städ med dammsugning och skurning för det kan jag inte göra alls och jag behöver inte gå till rökarna längre. Men jag känner själv att det inte riktigt räcker. Idag hade vi handling på schemat, gå runt i affären med en full kundvagn, ingen hitt.
Det är lite så jag tänker, hur långt ska jag pressa mig själv, hur illa kommer det bli efteråt och hur länge. Samtidigt är jag "bara" i v22, borde kanske klara några veckor till. Men visst, att gå runt och nästan gråta av smärta är kanske inte det bästa heller, speciellt inte när man är hemma hos brukare och ska vara glad och käck.