Min son dödade...

Om man t.ex. ramlar och råkar hamna på ett djur som skadas eller dör = olycka.

Trampa på ett djur för att stoppa det = inte olycka.

Det inte sagt att barnet är elakt eller empatilöst, men det är allvarligt det som skett och man ska inte bara vifta bort det. Troligtvis finns det mer bakom att pappan vill ha en utredning av barnet och oavsett är det inte fel att ta hjälp utifrån för att försäkra sig om att allt står rätt till.

Jag måste säga att jag är imponerad av föräldrarna till det andra barnet och barnet som förlorat sitt husdjur att de tar det så lugnt. Jag kan bara tänka hur jag hade reagerat när jag var liten om någon utan tillåtelse släppt ut min kanin och sedan stampat ihjäl den, oavsett om det senare var med vilje eller inte. Med största sannolikhet hade jag aldrig velat umgåtts med det barnet igen.

Att kunna känna empati för levande ting är väldigt viktigt för att kunna fungera ihop med andra.

BUP kan säkert hjälpa till att reda om pojkens reaktion efter att ha trampat ihjäl hamstern berodde på oro för att få skäll eller om den berodde på oro för familjen som mist hamstern.

Du måste bara skämta. . !

Nej, det behövs inget BUP till det, det låter skrämmande att det finns folk som tycker det. Det är helt normalt att ibland göra saker på grund av oro för sig själv, det gäller barn och vuxna.

Håller helt med dig om att empati är mycket viktigt flr alla att kunna känna, men att börja psykologiska utredningar på grund av något som hänt en gång är att ta i för mycket. Om barnet däremot visar likgiltighet inför andra (djur och människor) är det säkerligen befogat. Men inte efter en gång. Då skulle man behöva utreda varenda unge (och vuxen) som i ett ögonblick gör något överilat som skadar någon/något annat. Man behöver inte vara psykiskt onormal för att man en gång gör någon illa.

Det där är rena spekulationer och ganska fånigt.

Vi måste ju diskutera efter det som faktiskt står, inte en massa spekulationer. Pappan kan lika gärna vara lika skitnödig som en del i tråden här och sitta och tro en massa.

Det är inte konstigt att överdiagnostiseringen av psykiska diagnoser hos barn är så stor när det finns folk som sitter och resonerar som vissa i tråden här. Jag tycker bara synd om barnen.

Barn i 5 åts åldern utan tillsyn kan slå ihjäl vilket småkryp som helst. Barn i den ålder ska inte sitta själva med hamstrar mfl andra smådjur tills dom lärt sig hantera djuren tillsammans med föräldern eller äldre syskon.

Vi har fiskar och innan vi varit med (ngr dagar i början) o kontrollerat vår 4 åring och lärt vår lilla hur de sköts samt att de är fina att titta på i akvariet och inte i handen. Skulle vi inte haft några kvar. De skulle åkt med i håven upp samt pillats på tills inga fanns kvar.

Gäller även äldre grannbarn på besök.

Om man t.ex. ramlar och råkar hamna på ett djur som skadas eller dör = olycka.

Trampa på ett djur för att stoppa det = inte olycka.

Det inte sagt att barnet är elakt eller empatilöst, men det är allvarligt det som skett och man ska inte bara vifta bort det. Troligtvis finns det mer bakom att pappan vill ha en utredning av barnet och oavsett är det inte fel att ta hjälp utifrån för att försäkra sig om att allt står rätt till.

Jag måste säga att jag är imponerad av föräldrarna till det andra barnet och barnet som förlorat sitt husdjur att de tar det så lugnt. Jag kan bara tänka hur jag hade reagerat när jag var liten om någon utan tillåtelse släppt ut min kanin och sedan stampat ihjäl den, oavsett om det senare var med vilje eller inte. Med största sannolikhet hade jag aldrig velat umgåtts med det barnet igen.