• Anonym (Vera81)

    Min son dödade...

    Jag måste få lite råd.

    Min son var hos sin pappa, vi har delad vårdnad m veckovis boende.

    När han var hos grannen o lekte gick han in hos dem, medans alla andra var kvar ute. Detta är inte ovanligt på deras gata, många av barnen är jämngamla o springer ut o in i varandras hem som om dom bodde där.

    Nåväl, han gick in hos grannen o lekte med sina leksaker/mjukisdjur han hade med sig. Efter en stund gick han upp på kompisens rum o tittade på dennes hamster.

    Han släppte ut den för att klappa den men den var så snabb o sprang ut, mot leksakerna han hade med sig. Sonen ville inte att den skulle "ta hans leksaker" så han tog upp dem o började baklänges gå därifrån, hamstern följde efter. Jag tror att han sedan blivit stressad av att inte kunna hejda den varpå han trampade ihjäl den. "Den blödde jättemycket så jag bar upp den till buren igen" berättade han...

    Jag är helt förskräckt av detta. Har ALLTID påtalat och varit såååå noga med att pränta in att man är snäll mot djur och bebisar. Andra barn o vuxna med såklart men i synnerhet mot dem som är mindre eller djur. ALLTID.

    Dock är jag även väldigt noga med att aldrig lämna honom själv tsm ens med mina egna hundar. Inte ens med sniglar o insekter som han samlar på sig emellanåt lämnar jag honom själv med.

    Det var jätteviktigt i mina ögon att han fick stå till svars inför kompisen o dennes föräldrar o fick berätta vad som hände och varför. Samt be om ursäkt förstås.

    Kan någon förklara detta för mig?

    Behöver jag vara orolig över honom? Pappan har bokat tid på BUP för utredning, vilket jag inte alls upplever att det föreligger orsak till, men efter det här så blir jag såklart orolig....

  • Svar på tråden Min son dödade...
  • Philanthropy
    Anonym (BUP är ett måste) skrev 2016-06-26 21:41:29 följande:

    Förstår inte hur en femåring ens fysiskt förmår sig själv att med sina ben och fötter trampa ihjäl en stor hamster!? Det tar nog myckrt att lyckas döda den tillsist, det kom mycket blod skriver du. Ögonen ploppade nog ut ur den och benen knäckte huden, och stackads hamstern dödsskrek säkert tiills den dog. Stod sonen ut med detta? Om han inte är störd så är BUP ett måste för att han nog är traumatiserad av vadhan gjort.

    Det kom mycket blod skriver du ts, blodet skvätte då alltså runt på skorna och byxbenen på pojken. Vad sa föräldrarna och psppan när de såg pojken blodig?


    En STOR hamster? Are u for real? Jag tycker det låter som att pojken i panik ville stoppa hamstern antingen från att springa ut ur rummet eller mot honom, och råkade lägga hela sin vikt på den foten han trampade med. *Snap* så är nacken av på hamstern, det går ju hur snabbt som helst. Inte behöver man stå och pressa någonting, som du verkar mena på. 

  • Anonym (Sofie)
    Anonym (BUP är ett måste) skrev 2016-06-26 21:41:29 följande:

    Förstår inte hur en femåring ens fysiskt förmår sig själv att med sina ben och fötter trampa ihjäl en stor hamster!? Det tar nog myckrt att lyckas döda den tillsist, det kom mycket blod skriver du. Ögonen ploppade nog ut ur den och benen knäckte huden, och stackads hamstern dödsskrek säkert tiills den dog. Stod sonen ut med detta? Om han inte är störd så är BUP ett måste för att han nog är traumatiserad av vadhan gjort.

    Det kom mycket blod skriver du ts, blodet skvätte då alltså runt på skorna och byxbenen på pojken. Vad sa föräldrarna och psppan när de såg pojken blodig?


    +1
  • TigerLilySwe

    Olycka. Är han normal i övrigt ska man nog inte belasta ungen för hårt med detta. Han blev väl stressad och rädd och det hela var en olycklig impulsgrej. Han skulle väl "stoppa" den och kunde givetvis aldrig i brådrasket förutse att den skulle bli kvaddad. Döm honom inte så hårt eller förstora saken. Tids nog när han blir äldre kommer detta att drabba honom ändå och det kommer att finnas kvar i hans medvetande hela livet, tror jag. Erbjud honom hellre stöd den dagen han förstår och till fullo kan inse vad det var som hände och vilka konsekvenser det fick men gör inte för stor sak av det i dagsläget. Olycka och otur drabbar alla, det tillhör livet.

  • Anonym (jess)

    Alltså! Är detta ett skämt? Och nu menar jag inte trådstartarens fråga, snarare kommentarerna.

    Jag blir påmind om varför jag så sällan besöker denna sida. 

    "Jag skulle aldrig kunna förlåta mitt barn på 5 år"...bara en förbaskat pinsam kommentar och jag skrattar (för jag vet påriktigt inte om det är ett skämt, det måste det vara) Och är så inte fallet får vi be till högre makter att resten av världen är mer pedagogiska med sina barn, för framtidens skull.

    Det ligger någonting tragiskt i att se peroner bakom skärmar patetiskt försöka få någon annan att må dåligt i hopp om att det får dem att känna sig lite bättre själva...bah!

    TS-Jag skulle inte oroa mig. Som sagt..konsekvenstänk och empati utvecklas fortfarande.Nä, Krama pojken din hårt och uppmuntra honom i att han var duktig som både erkände och kände sig ledsen över olyckan. Han är bara en liten pojke. <3

  • Anonym (Liv)
    Anonym (anna) skrev 2016-06-26 19:45:49 följande:
    Han vet inte om barnet har ADHD eller ej. Och oavsett vilket så kan man inte hålla koll på barnet 24/7, diagnos eller inte diagnos. 
    Misstänker man ADHD om nu pappan gör det så håller man självklart koll. Har också barn med diagnos som vi haft stenkoll på alt vetat om att kompisens föräldrar har koll om han är där. Det kallas föräldraansvar.
  • Anonym (Vera81)
    Philanthropy skrev 2016-06-26 22:45:33 följande:

    En STOR hamster? Are u for real? Jag tycker det låter som att pojken i panik ville stoppa hamstern antingen från att springa ut ur rummet eller mot honom, och råkade lägga hela sin vikt på den foten han trampade med. *Snap* så är nacken av på hamstern, det går ju hur snabbt som helst. Inte behöver man stå och pressa någonting, som du verkar mena på. 


    TigerLilySwe skrev 2016-06-26 22:57:16 följande:

    Olycka. Är han normal i övrigt ska man nog inte belasta ungen för hårt med detta. Han blev väl stressad och rädd och det hela var en olycklig impulsgrej. Han skulle väl "stoppa" den och kunde givetvis aldrig i brådrasket förutse att den skulle bli kvaddad. Döm honom inte så hårt eller förstora saken. Tids nog när han blir äldre kommer detta att drabba honom ändå och det kommer att finnas kvar i hans medvetande hela livet, tror jag. Erbjud honom hellre stöd den dagen han förstår och till fullo kan inse vad det var som hände och vilka konsekvenser det fick men gör inte för stor sak av det i dagsläget. Olycka och otur drabbar alla, det tillhör livet.


    Anonym (jess) skrev 2016-06-26 23:05:17 följande:

    Alltså! Är detta ett skämt? Och nu menar jag inte trådstartarens fråga, snarare kommentarerna.

    Jag blir påmind om varför jag så sällan besöker denna sida. 

    "Jag skulle aldrig kunna förlåta mitt barn på 5 år"...bara en förbaskat pinsam kommentar och jag skrattar (för jag vet påriktigt inte om det är ett skämt, det måste det vara) Och är så inte fallet får vi be till högre makter att resten av världen är mer pedagogiska med sina barn, för framtidens skull.

    Det ligger någonting tragiskt i att se peroner bakom skärmar patetiskt försöka få någon annan att må dåligt i hopp om att det får dem att känna sig lite bättre själva...bah!

    TS-Jag skulle inte oroa mig. Som sagt..konsekvenstänk och empati utvecklas fortfarande.Nä, Krama pojken din hårt och uppmuntra honom i att han var duktig som både erkände och kände sig ledsen över olyckan. Han är bara en liten pojke. <3


    Tack, ja jag känner oxå så... Han är bara en liten pojke o det blev hemskt fel allting.

    Till syvende o sist fanns det ingen förälder som kunde vägleda honom igenom det. Han gjorde nåt han visste att han inte fick (öppnade buren) o sedan gick det hela utom hans kontroll.

    Pressar honom inte eller förstorar det här nu. När han vill prata gör vi det. Det kommer små kommentarer då o då... Lite som att han vill känna efter hur laddad diskussionen kan bli. Om han ens ska/vågar ta upp den. Stöttar honom fullt ut o ska ta tag i smådjursbiten under året.

    Under dagen idag har han pratat mkt om att han inte tycker om blod, att det är läskigt. En ny grej vad det gäller honom som inte varit rädd för det tidigare.

    Ska ta emot den hjälp BUP kan erbjuda då vi haft flera dödsfall inom familjerna de senaste åren (både anhöriga o husdjur).
  • Anonym (Pappan)
    Kuddebarn skrev 2016-06-26 22:00:42 följande:

    Hur gammal är barnet? Förmodar ganska litet, men det låter ändå inte normalt. Han borde ha förstått situationen. Var det en olyckshändelse att han RÅKADE trampa ihjäl den eller gjorde han det med flit? Kanske var det en reflex eller nåt, men det är fortfarande inte normalt och bör kollas upp. Men viktigast, var det en olyckshändelse eller inte?

    Barn som inte har empati för djur är ett varningstecken.


    Barn i 5 åts åldern utan tillsyn kan slå ihjäl vilket småkryp som helst. Barn i den ålder ska inte sitta själva med hamstrar mfl andra smådjur tills dom lärt sig hantera djuren tillsammans med föräldern eller äldre syskon.

    Vi har fiskar och innan vi varit med (ngr dagar i början) o kontrollerat vår 4 åring och lärt vår lilla hur de sköts samt att de är fina att titta på i akvariet och inte i handen. Skulle vi inte haft några kvar. De skulle åkt med i håven upp samt pillats på tills inga fanns kvar.

    Gäller även äldre grannbarn på besök.
  • Anonym (Pappan)
    Anonym (Sofie) skrev 2016-06-26 22:49:46 följande:

    +1


    Hur klen är din 5 åring?
  • Lord Hans

    Jaja, din femåring trampade på en hamster så att den förblödde. Antingen han eller du är nog antagligen en patologisk lögnare. Eller använder han skrinnskor till vardags?

  • Anonym (jjj)

    Det kommer många åsikter i tråden och jag undrar om en del av förvirringen beror på att många ser något större djur framför sig, för då blir det ju en annan sak.

    En mindre guldhamster från vanlig djuraffär är inte stor och den dödas direkt om man trampar till, det behövs verkligen inget hårt tramp. Den är bara snäppet större än en vanlig skogsmus, ungefär.

    Det är många som blandar ihop hamster och marsvin, och sitter en del här och ser ett marsvin framför sig blir bilden så klart en annan.

Svar på tråden Min son dödade...