Min son dödade...

Det låter som att din son hamnade i en situation han inte kunde hantera, och därför blev det fel. Däremot är det bra att han mår dåligt över det. Han ska givetvis inte må överdrivet dåligt, men om han inte kände någonting skulle det vara oroväckande. Nu kommer han alltid minnas det här med hamstern, vad han gjorde och att den dog, och förmodligen leder alla känslor nu till att han alltid kommer vara snäll mot djur.

Barn förstår heller inte döden på samma sätt som vuxna. Ett barn förstår inte alltid att död betyder borta för alltid. Jag tycker att om ni inte gjort det redan, köpa några barnböcker som handlar om döden. Det är nog extra viktigt att prata om det nu.

Angående om det är överdrivet med BUP eller ej så tänker jag att det kommer ju inte skada. Behövs det inte kommer det räcka med ett besök, behövs det så är det ju bra att det sattes igång nu. Jag skulle tro att din son inte behöver BUP, men om hans pappa känner sig lugnare av att få höra det av dem så får han också möjlighet att släppa detta. Kanske är det hans eget dåliga samvete, att han på något sätt svek sin son så att han hamnade i denna situationen, att han nu ser det som en chans att "ställa det till rätta".

Svårt att säga om du ska oroa dig eller ej TS. Det som oroar mig mer är att pappan uppenbarligen ser något avvikande i sonen som du inte ser. Sen om han har rätt i att det är ADHD eller ej, det är irrelevant. Hade det bara handlat om denna incident så hade jag nog inte gjort en grej av det, men eftersom det är detta i kombination med pappans misstankar är det kanske en bra idé med en utredning. 

Sen är det väldigt svårt att avgöra om ett barn är ledsen pga att de har empati för djuret, eller om de är ledsna för att situationen blev besvärlig för dom själva. Därför är det nog bra om en professionell gör en bedömning. 

Pojken sa att det var ok för att min son sa förlåt.

Dom är kompisar o min son är fortsatt välkommen dit. Föräldrarna tyckte såklart det var väldigt tråkigt hur det gått till men uppskattade att vi kom dit och pratade om vad som hänt.

Vi erbjöd oss att ge dem ett presentkort så dom kunde köpa en ny men föräldrarna var mest "glada att slippa hamstern" som pojken fått av en släkting utan att dom blev tillfrågade först.

Pappan misstänker ADHD men jag som lever med en bonus med det ser INGA som helst likheter beteendemässigt.

Jag tycker det är beklämmande, för att inte säga skrämmande, att så många så lättsamt viftar bort det som en olycka som kan hända vem som helst. Det är inte normalt för en 5-åring att trampa ihjäl en hamster, sin kompis husdjur. Det är srtor skillnad på det och att mosa en insekt. Kanske är BUP överdrivet (om det är det enda som inträffat), men det är absolut något allvarligt och jag hade varit rejält bekymrad om jag var TS.

Hade aldrig kunnat förlåta mitt barn för en sådan sak, är chockad hur lätt alla tar på detta... Den enda som verkar fatta allvaret i situationen är ts ex som kontaktat BUP.